Namnsdag
Idag är det min namnsdag (Maria) så det är bara att gratta mig här!
Sångövning
Med en ganska kraxande stämma (jag tycks bära på en liten bacill) har jag suttit och sjungit sedan jag kom hem efter middag och let'sdancetittande hos mina söta föräldrar.
Jag ska nämligen sjunga Litanian på långfredagen. Sjukt kul och sjukt läskigt!
När Hanna föreslog att jag skulle sjunga (efter att jag beklagat mig över att alla prästkandidater verkade känna till den men att jag aldrig hört den) trodde jag att det skulle vara lätt som en plätt. "Jag har ju ändå gått i musikklass och kan ju säkert ta ut den på gitarren" tänkte jag.
MEN... Uppenbarligen är inte alla liturgiska sånger lika entoniga som den "vanliga" prefationen. Mitt tappra försök att ta ut den på gitarr avslutades snabbt då jag insåg att tiden när jag mindes vilka band som var vilka toner på gitarren är ganska långt borta...
I sådana fall är det ju en himla tur att man har vänner som är lite mer strukturerade och har insett hur bra det är med CDn Altarsång! Den räddande ängeln Marcus (http://landegren.blogspot.com) ryckte in och mailade över musikfilen med sången. Tur att man har vänner i tider av Litanior, Ipred-lagar och Piraträttegångar!
Nu har jag alltså möjlighet att hämnas på DJ och andra högljudda grannar med lite tjusig sång resten av natten, men eftersom att vi kanske åker ut till ornö imorgon ska jag kanske försöka sova lite. Kanske...
Jag ska nämligen sjunga Litanian på långfredagen. Sjukt kul och sjukt läskigt!
När Hanna föreslog att jag skulle sjunga (efter att jag beklagat mig över att alla prästkandidater verkade känna till den men att jag aldrig hört den) trodde jag att det skulle vara lätt som en plätt. "Jag har ju ändå gått i musikklass och kan ju säkert ta ut den på gitarren" tänkte jag.
MEN... Uppenbarligen är inte alla liturgiska sånger lika entoniga som den "vanliga" prefationen. Mitt tappra försök att ta ut den på gitarr avslutades snabbt då jag insåg att tiden när jag mindes vilka band som var vilka toner på gitarren är ganska långt borta...
I sådana fall är det ju en himla tur att man har vänner som är lite mer strukturerade och har insett hur bra det är med CDn Altarsång! Den räddande ängeln Marcus (http://landegren.blogspot.com) ryckte in och mailade över musikfilen med sången. Tur att man har vänner i tider av Litanior, Ipred-lagar och Piraträttegångar!
Nu har jag alltså möjlighet att hämnas på DJ och andra högljudda grannar med lite tjusig sång resten av natten, men eftersom att vi kanske åker ut till ornö imorgon ska jag kanske försöka sova lite. Kanske...
Hellre troslös än almanackslös
Jag har tappat min almanacka, antagligen på ett tåg eller en buss. Trots att jag har sprungit på alla hittegodsavdelningar jag kan komma på och Erik har ringt till resten har den inte återfunnits.
Det är katastrof!
Jag känner att jag inte alls har koll på vad jag borde göra och vart jag borde vara. Så fort telefonen ringer är jag rädd att personen i andra änden ska säga "vart är du nånstans, vi sitter och väntar på dig!". Som tur är har det inte hänt än... Men om du vet med dig att vi ska träffas någon dag så kan du väl skriva en kommentar. Det ökar mina chanser att komma ihåg det!
Jag måste snarast ta mig till församlingshemmet och förbarma mig över en av de överblivna "frivillig-almanackorna" som finns där. Tur att man har kyrkan i kristider...
Det är katastrof!
Jag känner att jag inte alls har koll på vad jag borde göra och vart jag borde vara. Så fort telefonen ringer är jag rädd att personen i andra änden ska säga "vart är du nånstans, vi sitter och väntar på dig!". Som tur är har det inte hänt än... Men om du vet med dig att vi ska träffas någon dag så kan du väl skriva en kommentar. Det ökar mina chanser att komma ihåg det!
Jag måste snarast ta mig till församlingshemmet och förbarma mig över en av de överblivna "frivillig-almanackorna" som finns där. Tur att man har kyrkan i kristider...
En känga från Jesaja
Ibland får man sig en känga.
Igår fick jag mig en ordentlig känga av profeten Jesaja.
Jag tror verkligen inte att Gud dänger till folk, men vissa av Guds förespråkare kan verkligen öppna ens ögon!
Såhär var det:
Jag försöker fasta. Men eftersom mitt humör är väldigt matberoende så vore det inte riktigt schysst mot min omgivning att köra någon hårdfasta, så min fasta berstår enbart i att jag inte får äta sötsaker som godis, fika och annat som stimulerar blodsockret snabbt och effektivt.
Problemet är att jag under den senaste månaden har tagit något sött efter varje måltid, vilket har lett till att jag nästan somnar om jag inte äter sötsaker. Alltså kan man säga att jag hade ganska ont i huvudet större delen av gårdagen, för fastan började ju då.
Och oj vad jag beklagade mig!
Och på stiftsgruppen berättade vi för varandra om ifall vi fastade och de allra flesta hade faktiskt planerat att avstå från något; så duktiga var vi! Men på mässan som vi firade läste vår kaplan en text ur profeten Jesajas bok som löd:
(...) Är det en sådan fasta jag vill se:
En dag då man späker sig, hänger med huvudet som ett strå, ligger i säck och aska?
Kallar du det fasta, en dag som behagar Herren?
Nej, detta är den fasta jag vill se:
att du lossar orättfärdiga bojor,
sliter sönder okets rep,
befiriar de förtryckta,
krossar alla ok.(...)
Tror ni att man kände sig lite dum när man hörde det kanske? Ibland behöver man påminnas om att inte vara så fruktansvärt självcentrerad, även om det kan vara lite hårt. Jesaja själv var en riktig hårding, och ända in i vår tid kan han få oss att inse hur intresserat vi skådar in i vår egen navel när världen behöver vår hjälp.
Det berättas att Jesaja dog eftersom att en kung sågade honom i två delar.
Det kan vara jobbigt att ta kritik ibland...
Igår fick jag mig en ordentlig känga av profeten Jesaja.
Jag tror verkligen inte att Gud dänger till folk, men vissa av Guds förespråkare kan verkligen öppna ens ögon!
Såhär var det:
Jag försöker fasta. Men eftersom mitt humör är väldigt matberoende så vore det inte riktigt schysst mot min omgivning att köra någon hårdfasta, så min fasta berstår enbart i att jag inte får äta sötsaker som godis, fika och annat som stimulerar blodsockret snabbt och effektivt.
Problemet är att jag under den senaste månaden har tagit något sött efter varje måltid, vilket har lett till att jag nästan somnar om jag inte äter sötsaker. Alltså kan man säga att jag hade ganska ont i huvudet större delen av gårdagen, för fastan började ju då.
Och oj vad jag beklagade mig!
Och på stiftsgruppen berättade vi för varandra om ifall vi fastade och de allra flesta hade faktiskt planerat att avstå från något; så duktiga var vi! Men på mässan som vi firade läste vår kaplan en text ur profeten Jesajas bok som löd:
(...) Är det en sådan fasta jag vill se:
En dag då man späker sig, hänger med huvudet som ett strå, ligger i säck och aska?
Kallar du det fasta, en dag som behagar Herren?
Nej, detta är den fasta jag vill se:
att du lossar orättfärdiga bojor,
sliter sönder okets rep,
befiriar de förtryckta,
krossar alla ok.(...)
Tror ni att man kände sig lite dum när man hörde det kanske? Ibland behöver man påminnas om att inte vara så fruktansvärt självcentrerad, även om det kan vara lite hårt. Jesaja själv var en riktig hårding, och ända in i vår tid kan han få oss att inse hur intresserat vi skådar in i vår egen navel när världen behöver vår hjälp.
Det berättas att Jesaja dog eftersom att en kung sågade honom i två delar.
Det kan vara jobbigt att ta kritik ibland...
Uh
Jag håller på att bdi förkydd.
Därför skriver jag idte dåt ikväll utad går och lägger big.
Hoppas jag är frisk iborgod.
Goddatt!
Därför skriver jag idte dåt ikväll utad går och lägger big.
Hoppas jag är frisk iborgod.
Goddatt!
Semmelbak (Ja, jag är kommersiell)
Idag råkade jag måtta lite fel när jag skulle baka semmlor: Istället för att baka 8 råkade jag baka 18... Det är ju en himla tur att man inte ska bli matematiker... och att semmlor är goda!
La Famiglia+Eriks pappa kom över och hjälpte oss att äta upp dem. Mycket trevligt!
En av mina kursare tycker att fettisdagen är för kommersiell. Istället för semmlor har han bakat ett pepparkakshus i sitt kollektiv. Jag är dock traditionell av mig och orkar inte hålla på med protestaktioner. (Dessutom är semmlor för goda för att offras för den goda sakens skull. Om saken inte är godare än en semmla får det vara för min del!) Fast jag var nöjd när jag slapp stå i kondiskön i centrum eftersom att jag skulle baka mina semmlor själv!
Hur har ni firat fettisdagen?
La Famiglia+Eriks pappa kom över och hjälpte oss att äta upp dem. Mycket trevligt!
En av mina kursare tycker att fettisdagen är för kommersiell. Istället för semmlor har han bakat ett pepparkakshus i sitt kollektiv. Jag är dock traditionell av mig och orkar inte hålla på med protestaktioner. (Dessutom är semmlor för goda för att offras för den goda sakens skull. Om saken inte är godare än en semmla får det vara för min del!) Fast jag var nöjd när jag slapp stå i kondiskön i centrum eftersom att jag skulle baka mina semmlor själv!
Hur har ni firat fettisdagen?
Nya (oortodoxa) Puppor!
När jag slet med mina kläder på Ornö måste jag ha slitit sönder mina vinterskor av bara farten. När jag skulle gå till skolan i morse upptäckte jag nämligen att snön kom in genom hälen, och mycket riktigt var där ett stort hål eftersom skons tyg hade lossnat från sulan.
Huruvida det beror på att jag är oförsiktig när jag tar på mig skorna eller om det beror på att jag aldrig köper kvalitetsskor kan väl diskuteras. Kanske är det en dålig kombination.
I vilket fall badade mina fötter i snövatten när jag anlände till T-centralen, och eftersom att jag hade en halvtimme på mig innan tåget skulle gå (när det gäller SL kan man aldrig ha för stora marginaler en snöig morgon) så sprang jag in på Din Sko för att se om dom hade några helare skor än mina.
Det hade dom. På REA. Och dessutom ett par skor som jag letat efter i ett halvår.
Marcus: Minns du att jag letade efter ett par skor när vi var i Malmö som jag aldrig hittade?
Såhär skulle de se ut:
Man kan väl visserligen tycka att en skatemodell med blommor och sidensnören är en smula oortodoxt men jag tycker dom är heta. Dessutom är dom hela, vilket är ett stort plus. Jag tog på mig dom direkt när jag kom ut och och slängde mina trasiga i en papperskorg på T-centralen.
Men jag har en fundering: Räknas det som ett impulsköp om man sökt ett par skor för ett halvår sen som man plötsligt hittar samtidigt som ens gamla gått sönder, och bestämmer sig för att köpa dem på mindre än en kvart?
Om Dagistid och Dilemman i Påklädningsproceduren
Detta inlägg skrivs för att jag i helgen har varit på Ornö. Som ni kanske märkt så har vädret det senaste dygnet krävt endel kläder av den som vill vara ute mer en fem minuter, och påklädningsproceduren får mig osökt att tänka tillbaka på mina upplevelser på dagis.
Jag har både gått, praoat och jobbat (fast bara en dag) på dagis, och ett bestående minne är vilken himla liv det blev varenda gång man skulle ut. Galonisar eller täckbyxor skulle på, dragkejdjor skulle dras upp utan att fastna i skinnet och skor och vantar försvann i den allmänna kalabliken och hittades sedan nedtramade i sörjan som alltid var på hallgolvet.
När jag idag tar på mig ytterkläder (alltså inte bara jacka utan täckbyxor eller regnkläder) tänker jag tillbaka på dessa episoder med en rysning och är nöjd över att jag nu endast behöver klä mig själv. Jag behöver varken tvinga ner små ovilliga fötter i stövlar eller vara den som själv blir påtvingad galonisarna trots att kläderna under sitter helt fel och korvar sig.
Jag hatar verkligen korviga kläder! Den enda i hela världen som vet hur ett par vantar ska tas på är min mamma och skidpjäxorna är det bara pappa som klarar av att få på utan att något knölar. Även om det har blivit bättre sedan dagistiden kan jag än idag känna hur otillräcklig jag är när det gäller påklädning.
Exempelvis försökte min jympalärare hjälpa mig på med pjäxorna när jag gick i åttan (dom var faktiskt sjukt hårda!) och när han väl fick på dom fick vi ta av dom igen eftersom sockorna skavde. Förra veckan i Romme blev Erik tvungen att hjälpa mig att ordna vantarna (så att jackan sitter riktigt åtspänt utanpå vantarna, men vantarna måste sitta utanpå tröjan under så att det inte glipar) och jag fick förklara flera gånger innan resultatet var till belåtelse.
Är det bara jag som har såna här problem? Eller känner ni igen er i dilemmat:
Du måste gå på toa, men om du gör det så måste du se till att underställströjan hamnar under långkallingarna och polotröjan under mjukisbyxorna och ylletröjan under täckbyxorna och sen måste du knäppa jackan och ta på vantarna... och hur stor är chansen att lyckas med allt detta utan att det glipar nånstans?
Du bestämmer dig för att prärievarga och gå på toan en gång när du har mindre kläder på...
Jag har både gått, praoat och jobbat (fast bara en dag) på dagis, och ett bestående minne är vilken himla liv det blev varenda gång man skulle ut. Galonisar eller täckbyxor skulle på, dragkejdjor skulle dras upp utan att fastna i skinnet och skor och vantar försvann i den allmänna kalabliken och hittades sedan nedtramade i sörjan som alltid var på hallgolvet.
När jag idag tar på mig ytterkläder (alltså inte bara jacka utan täckbyxor eller regnkläder) tänker jag tillbaka på dessa episoder med en rysning och är nöjd över att jag nu endast behöver klä mig själv. Jag behöver varken tvinga ner små ovilliga fötter i stövlar eller vara den som själv blir påtvingad galonisarna trots att kläderna under sitter helt fel och korvar sig.
Jag hatar verkligen korviga kläder! Den enda i hela världen som vet hur ett par vantar ska tas på är min mamma och skidpjäxorna är det bara pappa som klarar av att få på utan att något knölar. Även om det har blivit bättre sedan dagistiden kan jag än idag känna hur otillräcklig jag är när det gäller påklädning.
Exempelvis försökte min jympalärare hjälpa mig på med pjäxorna när jag gick i åttan (dom var faktiskt sjukt hårda!) och när han väl fick på dom fick vi ta av dom igen eftersom sockorna skavde. Förra veckan i Romme blev Erik tvungen att hjälpa mig att ordna vantarna (så att jackan sitter riktigt åtspänt utanpå vantarna, men vantarna måste sitta utanpå tröjan under så att det inte glipar) och jag fick förklara flera gånger innan resultatet var till belåtelse.
Är det bara jag som har såna här problem? Eller känner ni igen er i dilemmat:
Du måste gå på toa, men om du gör det så måste du se till att underställströjan hamnar under långkallingarna och polotröjan under mjukisbyxorna och ylletröjan under täckbyxorna och sen måste du knäppa jackan och ta på vantarna... och hur stor är chansen att lyckas med allt detta utan att det glipar nånstans?
Du bestämmer dig för att prärievarga och gå på toan en gång när du har mindre kläder på...
Fröken Fårhund har funnit en vän!
Här på Ornö har jag hittat en vän som ger katten i att mitt hår är oklippt. Det enda hon bryr sig om är nämligen mina långa naglar som kan klia henne bakom örat.
Hon satt utanför ladgården och sov men vaknade gärna för att kelas lite när vi gick förbi. Tyvärr råkade jag sätta mig på en gödselhög i min iver att klia katten så mina täckbyxorär inte de fräschaste, men det är väl sånt som händer!
Nu ska jag mysa lite med min fästman!
Hon satt utanför ladgården och sov men vaknade gärna för att kelas lite när vi gick förbi. Tyvärr råkade jag sätta mig på en gödselhög i min iver att klia katten så mina täckbyxorär inte de fräschaste, men det är väl sånt som händer!
Nu ska jag mysa lite med min fästman!
Coola Colombianer
Ibland får man verkligen perspektiv på hur stela och trista vi svenskar är.
Idag när jag hade hämtat en plastmugg inne på teologens toalett höll en kille upp dörren för mig när jag skulle gå ut. Det är väl inte så ovanligt iochförsig, men inte nog med artigheten: när jag gått ut sträckte han fram handen och presenterade sig på engelska!
Jag blev förstås alldeles chockad. Om jag hade haft kvar mitt långa, lockiga hår, eller åtminstone varit hårmodell och fått det blonderat nyligen så hade jag kunnat köpa att en utbytesstudent tyckte att jag såg exotiskt svensk ut. En exotisk svenska kan ju vara kul att va vän med, men nu såg jag mest ut som en något härjad fårhund med vänstersympatier.
Exotisk svenska
Något härjad, vänstervriden fårhund
Mitt härjade fårhundsutseende förklaras med att min chef har missat att skicka in min lönerapport så klippningen av håret är lite eftersatt. Dessutom sminkar jag mig ytterst sällan nu för tiden (10 minuter i sängen är bättre än 10 framför spegeln) och jag har ständigt min oerhört älskade tiokronorssjal på...
Nåväl, det hela utmynnade i ett trevligt samtal om vad vi pluggade, hur kallt det är att cykla i Sverige (jag förespråkade förstås att ta bussen till åtminstone april) och om protestantiska och katolska kyrkan. Killen hade kommit från Colombia för att plugga masterprogrammet i humanitär hjälp (finns det ett sånt?) och var lite missnöjd med vädret som mötte honom.
När han sedan gick mot sin cykel och jag mot min väntande lunch kände jag mig ovanligt glad. Tänk vad mycket vi svenskar missar när vi så sällan vågar sträcka fram handen till totalt främmande människor och prata några minuter!
Nu är jag kanske oerhört fördomsfull mot svenskar och drar alla över en kam. Om någon av er som läser detta känner sig kränkt är det bara att skriva i kommentarsfältet!
Idag när jag hade hämtat en plastmugg inne på teologens toalett höll en kille upp dörren för mig när jag skulle gå ut. Det är väl inte så ovanligt iochförsig, men inte nog med artigheten: när jag gått ut sträckte han fram handen och presenterade sig på engelska!
Jag blev förstås alldeles chockad. Om jag hade haft kvar mitt långa, lockiga hår, eller åtminstone varit hårmodell och fått det blonderat nyligen så hade jag kunnat köpa att en utbytesstudent tyckte att jag såg exotiskt svensk ut. En exotisk svenska kan ju vara kul att va vän med, men nu såg jag mest ut som en något härjad fårhund med vänstersympatier.
Exotisk svenska
Något härjad, vänstervriden fårhund
Mitt härjade fårhundsutseende förklaras med att min chef har missat att skicka in min lönerapport så klippningen av håret är lite eftersatt. Dessutom sminkar jag mig ytterst sällan nu för tiden (10 minuter i sängen är bättre än 10 framför spegeln) och jag har ständigt min oerhört älskade tiokronorssjal på...
Nåväl, det hela utmynnade i ett trevligt samtal om vad vi pluggade, hur kallt det är att cykla i Sverige (jag förespråkade förstås att ta bussen till åtminstone april) och om protestantiska och katolska kyrkan. Killen hade kommit från Colombia för att plugga masterprogrammet i humanitär hjälp (finns det ett sånt?) och var lite missnöjd med vädret som mötte honom.
När han sedan gick mot sin cykel och jag mot min väntande lunch kände jag mig ovanligt glad. Tänk vad mycket vi svenskar missar när vi så sällan vågar sträcka fram handen till totalt främmande människor och prata några minuter!
Nu är jag kanske oerhört fördomsfull mot svenskar och drar alla över en kam. Om någon av er som läser detta känner sig kränkt är det bara att skriva i kommentarsfältet!
Sköna kejsare
Jag ska nu återlämna min kurslitteratur för årets första delkurs; Antikens religioner. Innan jag gör det måste jag citera författaren till Religion and the Romans eftersom han skrivit den skönaste meningen jag någonsin läst i en kursbok:
"No one believed that the living emperor was actually, in the full sense of the word, a 'god', with the possible exception of Gaius (Caligula), whose mind was disturbed."
Det är helt underbart att läsa en B-kurs där författarna till kurslitteraturen bara matar en med påståenden och inte en massa frågor om källkritik och forskningsmetoder. Den nyss citerade meningen är dock väldigt definitiv och får en att undra några saker;
- Var det, trots allt offarnde till kejsaren, verkligen inte en enda romare som trodde att han var en 'gud'?
- Var Gaius verkligen den ende romerska kejsaren "whose mind was disturbed"? Det känns som att Nero också skulle kunna kvala in på den platsen, och kanske trodde även han att han var en gud (även om ingen höll med)...
- Kan inte även vissa romerska medborgare ha varit galna och trott på kejsaren?
- Romarnas gudar var ju hyfsat människolika, och i rikets mer avlägsna provinser såg man kanske aldrig kejsaren, så för dem var han en man långt borta som hade mycket makt och kunde styra över liv och död, vilket ofta gjordes med nyckfullhet. Det låter väl rättså likt Zeus, som faktiskt var en gud?
Nåväl, nu ska jag äta frukost och börja bege mig mot SU där jag ska lämna böcker och låna nya! Ha en bra dag och undvik att vara som Caligula för annars kan ni få ett dåligt rykte som räcker 2000 år efter er död...
"No one believed that the living emperor was actually, in the full sense of the word, a 'god', with the possible exception of Gaius (Caligula), whose mind was disturbed."
Det är helt underbart att läsa en B-kurs där författarna till kurslitteraturen bara matar en med påståenden och inte en massa frågor om källkritik och forskningsmetoder. Den nyss citerade meningen är dock väldigt definitiv och får en att undra några saker;
- Var det, trots allt offarnde till kejsaren, verkligen inte en enda romare som trodde att han var en 'gud'?
- Var Gaius verkligen den ende romerska kejsaren "whose mind was disturbed"? Det känns som att Nero också skulle kunna kvala in på den platsen, och kanske trodde även han att han var en gud (även om ingen höll med)...
- Kan inte även vissa romerska medborgare ha varit galna och trott på kejsaren?
- Romarnas gudar var ju hyfsat människolika, och i rikets mer avlägsna provinser såg man kanske aldrig kejsaren, så för dem var han en man långt borta som hade mycket makt och kunde styra över liv och död, vilket ofta gjordes med nyckfullhet. Det låter väl rättså likt Zeus, som faktiskt var en gud?
Nåväl, nu ska jag äta frukost och börja bege mig mot SU där jag ska lämna böcker och låna nya! Ha en bra dag och undvik att vara som Caligula för annars kan ni få ett dåligt rykte som räcker 2000 år efter er död...
Drömtydning, någon?
Efter en mycket trevlig kväll innehållande god middag, te och prat med söta Linea gick jag och Erik till sängs och jag började drömma en väldigt märklig dröm. Den utspelade sig i Australien/Thailand, Tyresö och i Norrland/Italien, så det blir kanske lite svårt att hänga med...
Allt börjar med att min familj och en av Emelies kompisar ska åka från vårt hotell i Australien/Thailand. Emelie och hennes kompis ska åka med några thailändare och mamma, pappa och jag ska komma efter med vår egen bil. Dock försvinner bilen som Emelie åker i och vi börjar undra vart hon tagit vägen.
Framme vid rödljusen i korsningen ovanför vårt hus (i Tyresö) står plötsligt thailändarna och viftar åt oss att sakta in, det liknar en vägomläggning. Vi ser att Emelie och henne vän ligger bakbundna på refugen i mitten och förstår att thailändarna vill ha en lösensumma för dem.
Jag lyckas få tag i Emelie och dra in henne i bilen och sedan ropar jag åt pappa att trycka gasen i botten, vilket han gör, och vi lämnar hennes vän liggande på refugen. Thailändarna hoppar in i sin bil och börjar följa efter oss (förhoppningsvis räddadde någon Emelies kompis när de åkt därifrån) och i vår bil utbryter en diskussion om vilken polisstation som är öppen, eftersom Thailändarna borde åka in i finkan.
Vi åker hit och dit och befinner oss plötsligt på de smala vägarna i Amalfi. Vår bil har utbytts mot vita vespor men våra förföljare har fortfarande en bil. Smarta som vi är åker vi ner för en trappa med vesporna (där bilen inte kan ta sig ner) men där blir vi upphunna av Carabinieri; den Italienska polisen.
Min kusin från Kalix (Henrik) är en av poliserna och han förklarar att vi måste följa med till stationen eftersom vi kört för fort. Vi försöker förklara att vi blev jagade av Thailändare och att vi var tvugna att köra fort, men poliserna bryr sig inte och Henrik förklarar att det är säkrast att göra som de säger.
Jag vaknar och inser att Eriks klocka kommer att ringa om bara någon minut, så jag försöker inte somna om för att ta reda på hur det gick utan jag funderar på vart jag fick drömmen ifrån.
Thailand och Australien är ju aktuella (Emelie ska ju plugga Down under) och en pappa som trycker gasen i botten har också kopplingar till verkligheten. Det är inte heller så konstigt att jag försöker rädda Emelie från kidnapparna (även om det är lite illa att vi lämnar hennes vän), men vad gör min lärarstuderande kusin från norra Sverige som polis i Italien?
Allt börjar med att min familj och en av Emelies kompisar ska åka från vårt hotell i Australien/Thailand. Emelie och hennes kompis ska åka med några thailändare och mamma, pappa och jag ska komma efter med vår egen bil. Dock försvinner bilen som Emelie åker i och vi börjar undra vart hon tagit vägen.
Framme vid rödljusen i korsningen ovanför vårt hus (i Tyresö) står plötsligt thailändarna och viftar åt oss att sakta in, det liknar en vägomläggning. Vi ser att Emelie och henne vän ligger bakbundna på refugen i mitten och förstår att thailändarna vill ha en lösensumma för dem.
Jag lyckas få tag i Emelie och dra in henne i bilen och sedan ropar jag åt pappa att trycka gasen i botten, vilket han gör, och vi lämnar hennes vän liggande på refugen. Thailändarna hoppar in i sin bil och börjar följa efter oss (förhoppningsvis räddadde någon Emelies kompis när de åkt därifrån) och i vår bil utbryter en diskussion om vilken polisstation som är öppen, eftersom Thailändarna borde åka in i finkan.
Vi åker hit och dit och befinner oss plötsligt på de smala vägarna i Amalfi. Vår bil har utbytts mot vita vespor men våra förföljare har fortfarande en bil. Smarta som vi är åker vi ner för en trappa med vesporna (där bilen inte kan ta sig ner) men där blir vi upphunna av Carabinieri; den Italienska polisen.
Min kusin från Kalix (Henrik) är en av poliserna och han förklarar att vi måste följa med till stationen eftersom vi kört för fort. Vi försöker förklara att vi blev jagade av Thailändare och att vi var tvugna att köra fort, men poliserna bryr sig inte och Henrik förklarar att det är säkrast att göra som de säger.
Jag vaknar och inser att Eriks klocka kommer att ringa om bara någon minut, så jag försöker inte somna om för att ta reda på hur det gick utan jag funderar på vart jag fick drömmen ifrån.
Thailand och Australien är ju aktuella (Emelie ska ju plugga Down under) och en pappa som trycker gasen i botten har också kopplingar till verkligheten. Det är inte heller så konstigt att jag försöker rädda Emelie från kidnapparna (även om det är lite illa att vi lämnar hennes vän), men vad gör min lärarstuderande kusin från norra Sverige som polis i Italien?
Sköna Rabbiner
Man kan tycka vad man vill och stå på vilken sida man vill i Israel-Palestinakonflikten (det lättaste vore väl att bara asfaltera landet så finns det inget att bråka om, eller?) men hursomhelst så har vissa judiska rabbiner sagt en hel del både kul och klokt som står i Talmud och som jag tänkte dela med er!
Kul
om den kommande världen:
"Tre ting speglar den kommande världen: sabbaten, solskenet och samlag!"
Låter ju inte så dumt...
om vilket kön ett barn får:
"Vad hjälper det att be (för att man ska få en son och inte en dotter)? Rav Amis son Rav Jitzahack har ju sagt att: Får mannen utlösning först blir det en dotter. Får kvinnan utlösning först, då föder hon en son, såsom det heter: <När kvinnan får orgasm föder hon en pojke!> Vad avhandlas här? (Dvs. när hjälper det att be?) Jo, ett fall där båda fått orgasm samtidigt."
Så alla judiska män är alltså måna om att sina hustrur har trevligt i sängen?
om att dricka artigt:
Rav Huna, Rav Natans son, begav sig hem till Rav Nachman bar Jitzchack. (...) Han satte sig ner. Man gav honom en bägare som han utan krus tog emot och tömde i två drag, utan att vända bort ansiktet. De frågade: <Varför tömde du den (bägaren) i två svep?> Han svarade: <Vi har lärt oss i en baraita: "Den som tömmer bägaren i ett svep är en frossare. I två svep är välartad. I tre drag - den är övermodig".>
Rabbi Ishmael. Rabbi Joses son, begav sig hem till Rabbi Shimon ben Rabbi Jose ben Lakonia. Där bjöds han på en bägare vin som han genast tackade ja till och tömde i ett svep. Då frågade de honom: <Håller du inte med om att den som tömmer bägaren i ett enda svep är en frossare?> Han svarade: <Det gäller inte bägare så små som dina. Inte heller om vin så sött som ditt. Förresten så är jag rundmagad!>
Så om man är rundmagad behöver man inte vara artig?
Bra sagt
om att människan är unik:
När människan prägar flera mynt med en och samma stans blir präglingarna identiska. När däremot konungarnas konungs konung - lovad vare han - sätter den första människans prägel på varje enskild individ blir ändå inte den ene den andre lik. Därför åligger det var och en att säga : <För min skull skapades världen.>
Så kom ihåg att du är unik och att världen är din (men förstör inte miljön!)
Nu ska jag snart gå till skolan!
Kul
om den kommande världen:
"Tre ting speglar den kommande världen: sabbaten, solskenet och samlag!"
Låter ju inte så dumt...
om vilket kön ett barn får:
"Vad hjälper det att be (för att man ska få en son och inte en dotter)? Rav Amis son Rav Jitzahack har ju sagt att: Får mannen utlösning först blir det en dotter. Får kvinnan utlösning först, då föder hon en son, såsom det heter: <När kvinnan får orgasm föder hon en pojke!> Vad avhandlas här? (Dvs. när hjälper det att be?) Jo, ett fall där båda fått orgasm samtidigt."
Så alla judiska män är alltså måna om att sina hustrur har trevligt i sängen?
om att dricka artigt:
Rav Huna, Rav Natans son, begav sig hem till Rav Nachman bar Jitzchack. (...) Han satte sig ner. Man gav honom en bägare som han utan krus tog emot och tömde i två drag, utan att vända bort ansiktet. De frågade: <Varför tömde du den (bägaren) i två svep?> Han svarade: <Vi har lärt oss i en baraita: "Den som tömmer bägaren i ett svep är en frossare. I två svep är välartad. I tre drag - den är övermodig".>
Rabbi Ishmael. Rabbi Joses son, begav sig hem till Rabbi Shimon ben Rabbi Jose ben Lakonia. Där bjöds han på en bägare vin som han genast tackade ja till och tömde i ett svep. Då frågade de honom: <Håller du inte med om att den som tömmer bägaren i ett enda svep är en frossare?> Han svarade: <Det gäller inte bägare så små som dina. Inte heller om vin så sött som ditt. Förresten så är jag rundmagad!>
Så om man är rundmagad behöver man inte vara artig?
Bra sagt
om att människan är unik:
När människan prägar flera mynt med en och samma stans blir präglingarna identiska. När däremot konungarnas konungs konung - lovad vare han - sätter den första människans prägel på varje enskild individ blir ändå inte den ene den andre lik. Därför åligger det var och en att säga : <För min skull skapades världen.>
Så kom ihåg att du är unik och att världen är din (men förstör inte miljön!)
Nu ska jag snart gå till skolan!
Tomma backar, Sol och Farliga liftar
Igårkväll var jag helt slut efter en dags skidåkning, så jag orkade inte skriva så mycket.
Här kommer därför lite mer bilder från igår:
Det var inte mycket folk eftersom vi var vid backen fem i nio (Resan startade 05.30)
De sista tio milen övningskörde jag och höll på att kvadda bilen totalt när jag fick galet mycket sladd i en rondell och for iväg i sidled istället för att följa kurvan. Dock fick jag ordning på bilen så vi kom till Romme både hela och i tid.
En trafikolycka avvärjdes alltså på väg till Romme, men väl i backarna skedde flera otäcka liftolyckor. Vi såg en liten unge på typ fem bast som trillade ur en sittlift (den hade bara åkt några meter, men ändå!) och en kvinna vars ryggsäck fastnade bak i sittliften kunde inte åka av utan blev hängande i ryggsäcksremmarna långt ovanför marken och fick plockas ner av liftpersonal.
Vårt sällskap klarade oss dock utan andra skador än träningsvärk, och Erik besegrade den backe som tog livet av hans handled sist vi var där. Revenge!
På alla hjärtans dag njöt vi av solen, men man måste förstås njuta lite av varandra också!
Hoppas ni också haft en fin lördag!
Här kommer därför lite mer bilder från igår:
Det var inte mycket folk eftersom vi var vid backen fem i nio (Resan startade 05.30)
De sista tio milen övningskörde jag och höll på att kvadda bilen totalt när jag fick galet mycket sladd i en rondell och for iväg i sidled istället för att följa kurvan. Dock fick jag ordning på bilen så vi kom till Romme både hela och i tid.
En trafikolycka avvärjdes alltså på väg till Romme, men väl i backarna skedde flera otäcka liftolyckor. Vi såg en liten unge på typ fem bast som trillade ur en sittlift (den hade bara åkt några meter, men ändå!) och en kvinna vars ryggsäck fastnade bak i sittliften kunde inte åka av utan blev hängande i ryggsäcksremmarna långt ovanför marken och fick plockas ner av liftpersonal.
Vårt sällskap klarade oss dock utan andra skador än träningsvärk, och Erik besegrade den backe som tog livet av hans handled sist vi var där. Revenge!
På alla hjärtans dag njöt vi av solen, men man måste förstås njuta lite av varandra också!
Hoppas ni också haft en fin lördag!
Alla Hjärtans... Skidåkning!
Finns det nåt bättre sätt att tillbringa alla hjärtans dag på än att åka skidor?
Min nya overall fungerade över förväntan (och fick komplimanger av okända skidåkare!)
Jag fick åka med mina tre favoritmän på jorden (Erik, Pappa och Petter!)
Vi fick grillad hamburgare till lunch av söta far och grymma tacos till middag av söta mor!
Jag kan inte påstå att jag är särskilt duktig på att uppmärksamma Alla Hjärtans Dag men om det är okej att fira den med skidåkning och god mat är jag beredd att skärpa mig!
Min nya overall fungerade över förväntan (och fick komplimanger av okända skidåkare!)
Jag fick åka med mina tre favoritmän på jorden (Erik, Pappa och Petter!)
Vi fick grillad hamburgare till lunch av söta far och grymma tacos till middag av söta mor!
Jag kan inte påstå att jag är särskilt duktig på att uppmärksamma Alla Hjärtans Dag men om det är okej att fira den med skidåkning och god mat är jag beredd att skärpa mig!
Metros Mål = Polishat?
Det är ju helt sanslöst! Efter mitt arga inlägg igår kände jag att jag fått avreagera mig, men vad mötte mig i metro i morse? -Jo ännu en rubrik riktad mot polis och rättsväsende. Jag, som egentligen är en väldigt sansad person (eller hur?) blev så upprörd att jag skrev en insändare.
TROTS att jag alltid hävdat att de som skriver insändare inte har några liv. Nåväl, den lär väl knappast tas in, så jag får publicera den här istället. Håller ni med mig i vad jag skriver? Håller ni inte med? Kom gärna med kritik!
TROTS att jag alltid hävdat att de som skriver insändare inte har några liv. Nåväl, den lär väl knappast tas in, så jag får publicera den här istället. Håller ni med mig i vad jag skriver? Håller ni inte med? Kom gärna med kritik!
Metro har nu fyra dagar på en vecka haft artiklar vars syfte tycks vara att minska allmänhetens förtroende för polis och rättsväsende. Måndagens artikel handlade om nakna poliser med K-pister, tisdagens handlade om en "stackars" femtonåring som ska åtalas för att han förolämpat polisen och onsdagens handlade om att fyra miljoner lagts på polisens värdegrund. Samtliga artiklar var skriva med en negativ approach gentemot polis och rättsväsende. I fredagens metro skriver så er rättslige expert att medborgarnas förtroende för dessa instanser minskar. No Shit Sherlock!
Till skillnad från Stefan Wahlberg så tror jag inte att förtroendet minskar på grund av ouppklarade fall - sådana kommer alltid att finnas. Jag tror att om polisens och rättsväsendets anseende minskar så beror det på att journalistkåren (åtminstone Metros) har startat ett krig mot dem. De negativa rubrikerna får en att glömma att de flesta poliserna gör ett bra jobb och är helt vanliga, moraliska män och kvinnor. Jag undrar dock hur det står till med journalisternas etik, då det som skett i tidningen den senaste veckan snarast liknar regelrätt mobbing av en yrkeskår. Allt jag hoppas är att ungdomarna inser vilken vinklad bild av verkligheten som ni på Metro ger. Annars är jag rädd att konfrontationerna mellan unga och poliser kommer att öka, vilket vore oerhört tråkigt.
/Heja Polisen
JAG blir ju förbannad!
Dagens inlägg började som en kommentar på Marcus http://blogg.aftonbladet.se/11813 inlägg angående en kristdemokratisk ledamots förslag om hur Renfeldt bör avsluta sina tal. Den blev lite för lång och får därför bli ett eget inlägg.
- - -
Jag blir också förbannad! Men jag blir nästan mer förbannad på svensk journalistik än på kvinnans förslag. Jag håller verkligen med Marcus och större delen av svenska folket om att förslaget är värdelöst. Samtidigt tycker jag det är trist att journalistiken ger en enda tant som (kanske) inte har alla hästarna hemma så mycket uppmärksamhet istället för att man skriver om dem som har intressanta förslag...
Den uppmärksamhet som just givits henne lär ju varken gynna Kristdemokraterna, regeringen eller kristna i allmänhet. Synd bara att hon inte tänkte på det innan hon öppnade munnen.
Men jag blir lite irriterad på att den svenska jounalistiken är så tråkigt nischad. För mig framstår de som en enda rödgrön röra som gör sitt bästa för att motverka dels regeringen (ja den är ju inte rödgrön) men framför allt polisen. Självklart ska regering och polis granskas, men när man bara lyfter fram det negativa tror jag att läsarna får en ganska skev bild av verkligheten.
- - -
I Metro (som visserligen är en skit-tidning) har man nu tre dagar i rad haft artiklar vars syfte tycks vara att minska allmänhetens förtroende för polis och rättsväsende. En av artiklarna handlar om en stackars femtonåring som ska åtalas för att han förolämpat polisen - trots att han bett om ursäkt, en handlar om att fyra miljoner lagts på polisens värdegrund och en handlar om att poliser poserat nakna med K-pister.
Det är förstås gott och väl att man håller ögonen på en kår som har ett stort ansvar. Men när det verkar som att tidningarna gör allt för att kunna ha en följetång där man rackar ner på en särskild yrkesgrupp tycker jag det går för långt. Om en polis förolämpar en brottsling (som skett i Rosengård nyligen) och åtalas räcker inte det, utan hela kåren ska ta emot skit för det. Om en vanlig ung kille förolämpar polisen och åtalas är det synd om honom.
Självklart bör polisen ha en högre moral än en femtonårning (det har förhoppningsvis de flesta). Självklart ska de använda skattebetalarnas pengar på ett bra sätt och självklart bör de inte strippa med sina vapen.
Men vem hade brytt sig om ifall några lastbilschaffisar hade använt lika fula ord som poliserna använde? Vem hade brytt sig om ifall Ericsson la fyra miljoner av aktieägarnas pengar på att ta fram en ny policy (Det är väl använda pengar så länge de inte går till någons drömfallskärm)? Vem hade brytt sig om ifall några byggarbetare poserade med sina arbetsredskap?
De senaste dagarnas hetsjakt på poliser som ställt till det för sig får mig att må illa.
Artiklarna får knappast ungdomars förtroende för polisen att öka, vilket riskerar leda till fler onödiga konfrontationer mellan ungdomar och polis. Rubrikerna får en att glömma att de flesta poliserna är vanliga, vänliga män och kvinnor med minst lika mycket moral som vi andra.
- - -
Kanske är det dags att ha lite högre krav?
På polismännen är förvisso kraven redan ganska höga men både journalistkåren och vissa kristdemokratiska ledamoter lämnar en hel del att önska...
Appropå byggarbetare med arbetsredskap:
http://www.youtube.com/watch?v=3hrL2COkxaA
- - -
Jag blir också förbannad! Men jag blir nästan mer förbannad på svensk journalistik än på kvinnans förslag. Jag håller verkligen med Marcus och större delen av svenska folket om att förslaget är värdelöst. Samtidigt tycker jag det är trist att journalistiken ger en enda tant som (kanske) inte har alla hästarna hemma så mycket uppmärksamhet istället för att man skriver om dem som har intressanta förslag...
Den uppmärksamhet som just givits henne lär ju varken gynna Kristdemokraterna, regeringen eller kristna i allmänhet. Synd bara att hon inte tänkte på det innan hon öppnade munnen.
Men jag blir lite irriterad på att den svenska jounalistiken är så tråkigt nischad. För mig framstår de som en enda rödgrön röra som gör sitt bästa för att motverka dels regeringen (ja den är ju inte rödgrön) men framför allt polisen. Självklart ska regering och polis granskas, men när man bara lyfter fram det negativa tror jag att läsarna får en ganska skev bild av verkligheten.
- - -
I Metro (som visserligen är en skit-tidning) har man nu tre dagar i rad haft artiklar vars syfte tycks vara att minska allmänhetens förtroende för polis och rättsväsende. En av artiklarna handlar om en stackars femtonåring som ska åtalas för att han förolämpat polisen - trots att han bett om ursäkt, en handlar om att fyra miljoner lagts på polisens värdegrund och en handlar om att poliser poserat nakna med K-pister.
Det är förstås gott och väl att man håller ögonen på en kår som har ett stort ansvar. Men när det verkar som att tidningarna gör allt för att kunna ha en följetång där man rackar ner på en särskild yrkesgrupp tycker jag det går för långt. Om en polis förolämpar en brottsling (som skett i Rosengård nyligen) och åtalas räcker inte det, utan hela kåren ska ta emot skit för det. Om en vanlig ung kille förolämpar polisen och åtalas är det synd om honom.
Självklart bör polisen ha en högre moral än en femtonårning (det har förhoppningsvis de flesta). Självklart ska de använda skattebetalarnas pengar på ett bra sätt och självklart bör de inte strippa med sina vapen.
Men vem hade brytt sig om ifall några lastbilschaffisar hade använt lika fula ord som poliserna använde? Vem hade brytt sig om ifall Ericsson la fyra miljoner av aktieägarnas pengar på att ta fram en ny policy (Det är väl använda pengar så länge de inte går till någons drömfallskärm)? Vem hade brytt sig om ifall några byggarbetare poserade med sina arbetsredskap?
De senaste dagarnas hetsjakt på poliser som ställt till det för sig får mig att må illa.
Artiklarna får knappast ungdomars förtroende för polisen att öka, vilket riskerar leda till fler onödiga konfrontationer mellan ungdomar och polis. Rubrikerna får en att glömma att de flesta poliserna är vanliga, vänliga män och kvinnor med minst lika mycket moral som vi andra.
- - -
Kanske är det dags att ha lite högre krav?
På polismännen är förvisso kraven redan ganska höga men både journalistkåren och vissa kristdemokratiska ledamoter lämnar en hel del att önska...
Appropå byggarbetare med arbetsredskap:
http://www.youtube.com/watch?v=3hrL2COkxaA
Det finns grader i Avloppspajen
De senaste månaderna har jag insett att avlopp kan paja på flera olika sätt. Innan år 2009 var jag bara bekant med trasiga avlopp av grad 1 och 2, men under detta års första månader har jag hunnit stifta bekantskap med grad 3 och 4 också. Förhoppningsvis slipper jag utsättas för grad 5.
Avloppspaj Grad 1:
Inträffar oftast i medelhavsländer eller på Gotland där avloppen inte är så himla fancy.
Anledningen till avloppspajet kan vara att man antingen gjort nummer 2 eller haft näsblod, då mycket papper tenderar att stoppa upp vattenflödet. Åtgärdas enkelt genom att man spolar upprepade gånger (fast inte så mycket att vattnet rinner över toalettkanten)
Avloppspaj Grad 2:
Inträffar oftast i Assisi eftersom det är dit man åker med konfirmander.
Anledningen till avloppspajet är oftast att en konfirmand "råkat" spola ner en tampong, en strumpa eller sina trosor i toaletten. Därefter brukar konfirmanden spola tre gånger på raken så att toaletten blir överfull, alternativt rinner lite vatten ut på golvet. Sen tillkallas jag. Avloppspaj av grad 2 åtgärdas genom att man hämtar en nunna som med hjälp av en sugpropp fixar avloppet. Eventuellt får man lyssna på en liten utskällning.
Avloppspaj Grad 3:
Har jag hittills bara upplevt i Amalfi.
Anledningen till detta avloppspaj är antagligen att nåt vattenlås gått sönder så att sallad och annat som spolas ner i köket bubblar upp i badkaret. Efter någon dag börjar de uppbubblade grönsakerna i badkaret att ruttna, varför en viss stank uppstår. Åtgärdas genom att man undviker toalettbesök och låter bli att duscha tills man kommer hem (till Sverige). Då lägenheten inte är ens egen är det antagligen någon annan som fixar problemet.
Avloppspaj Grad 4:
Upplevde jag ikväll hos mina föräldrar.
Anledningen till detta avloppspaj tycks vara att hela avloppssystemet har geggat igen så att inget vatten kommer igenom. Istället åker vattnet upp i golvbrunnen i garaget så att garagegolvet fylls av avloppsvatten. Åtgärdas genom att man med hjälp av en hävert leder bort vattnet från garaget ut i trädgården och ringer en röris som lovar att fixa det dagen därpå.
Jag känner att jag har fått perspektiv på tillvaron och aldrig mer kommer att klaga när jag måste rensa hår i golvbrunnen i badrummet...
Avloppspaj Grad 1:
Inträffar oftast i medelhavsländer eller på Gotland där avloppen inte är så himla fancy.
Anledningen till avloppspajet kan vara att man antingen gjort nummer 2 eller haft näsblod, då mycket papper tenderar att stoppa upp vattenflödet. Åtgärdas enkelt genom att man spolar upprepade gånger (fast inte så mycket att vattnet rinner över toalettkanten)
Avloppspaj Grad 2:
Inträffar oftast i Assisi eftersom det är dit man åker med konfirmander.
Anledningen till avloppspajet är oftast att en konfirmand "råkat" spola ner en tampong, en strumpa eller sina trosor i toaletten. Därefter brukar konfirmanden spola tre gånger på raken så att toaletten blir överfull, alternativt rinner lite vatten ut på golvet. Sen tillkallas jag. Avloppspaj av grad 2 åtgärdas genom att man hämtar en nunna som med hjälp av en sugpropp fixar avloppet. Eventuellt får man lyssna på en liten utskällning.
Avloppspaj Grad 3:
Har jag hittills bara upplevt i Amalfi.
Anledningen till detta avloppspaj är antagligen att nåt vattenlås gått sönder så att sallad och annat som spolas ner i köket bubblar upp i badkaret. Efter någon dag börjar de uppbubblade grönsakerna i badkaret att ruttna, varför en viss stank uppstår. Åtgärdas genom att man undviker toalettbesök och låter bli att duscha tills man kommer hem (till Sverige). Då lägenheten inte är ens egen är det antagligen någon annan som fixar problemet.
Avloppspaj Grad 4:
Upplevde jag ikväll hos mina föräldrar.
Anledningen till detta avloppspaj tycks vara att hela avloppssystemet har geggat igen så att inget vatten kommer igenom. Istället åker vattnet upp i golvbrunnen i garaget så att garagegolvet fylls av avloppsvatten. Åtgärdas genom att man med hjälp av en hävert leder bort vattnet från garaget ut i trädgården och ringer en röris som lovar att fixa det dagen därpå.
Jag känner att jag har fått perspektiv på tillvaron och aldrig mer kommer att klaga när jag måste rensa hår i golvbrunnen i badrummet...
Är detta ett skämt?
Det finns mycket spännande på Youtube. Klippet nedan bland annat.
Det var i New York, det var 80-tal och Frank Franco kände att något fattades. Han bestämde sig för att bilda ett kristet popband och sprida det glada budskapet. Vi är många andra som jobbar på det, men att göra en ska-version av Jesus is my friend hade nog ingen annan av oss kommit på. http://www.youtube.com/watch?v=7-NOZU2iPA8&feature=related
När jag tittar på videon undrar jag över några saker.
Först undrar jag vad flygeln gör på scenen när det bara är synten som det hamras på. Kan det möjligen vara så att någon av föräldrarna i familjekören hade glömt byxorna hemma på morgonen och att man därför plockade in en flygel för att skyla de nakna benen?
Jag undrar varför ovan nämnda par inte har berättat för sin son (med den tjusiga mustachen) att droger är skadligt för hälsan och att de absolut inte bör intas just innan ett framträdande. (Vissa nutida artiser skulle inte hålla med mig) Deras dotter (med de tjusiga glasögonen) ser dock mycket rekordelig ut. Hon dricker nog bara hallonsaft till bullarna som hon bakar i församlingshemmet varje söndag.
Jag undrar varför man har bestämt sig för att ha ett solo i mitten av låten som bara tycks bestå av det monotona hamrandet på synten. Jag ser visserligen att de två frontfigurerna rör sina fingrar över sina gitarrliknande instrument men jag hör bara synten.
Och så undrar jag varför mannen med den orangea gitarren hela tiden juckar frenetiskt mot sitt instrument.
Jag frågar mig om det inte hade varit bättre att låta en kör med, säg femåringar, genomföra låten. Det hade ju iallafall varit gulligt...
Slutligen undrar jag om allt kanske bara är ett skämt?
- - -
Samtidigt har jag åtminstone blivit lite mer upplyst av denna märkliga video.
Jag har insett vart Fez i That 70's Show har hämtat inspiration till sina ansiktsuttryck och jag har insett varför Scientologin är så märklig. Frank Franco bytte nämligen religion när bandets andra skiva inte blev någon succée...
Det var i New York, det var 80-tal och Frank Franco kände att något fattades. Han bestämde sig för att bilda ett kristet popband och sprida det glada budskapet. Vi är många andra som jobbar på det, men att göra en ska-version av Jesus is my friend hade nog ingen annan av oss kommit på. http://www.youtube.com/watch?v=7-NOZU2iPA8&feature=related
När jag tittar på videon undrar jag över några saker.
Först undrar jag vad flygeln gör på scenen när det bara är synten som det hamras på. Kan det möjligen vara så att någon av föräldrarna i familjekören hade glömt byxorna hemma på morgonen och att man därför plockade in en flygel för att skyla de nakna benen?
Jag undrar varför ovan nämnda par inte har berättat för sin son (med den tjusiga mustachen) att droger är skadligt för hälsan och att de absolut inte bör intas just innan ett framträdande. (Vissa nutida artiser skulle inte hålla med mig) Deras dotter (med de tjusiga glasögonen) ser dock mycket rekordelig ut. Hon dricker nog bara hallonsaft till bullarna som hon bakar i församlingshemmet varje söndag.
Jag undrar varför man har bestämt sig för att ha ett solo i mitten av låten som bara tycks bestå av det monotona hamrandet på synten. Jag ser visserligen att de två frontfigurerna rör sina fingrar över sina gitarrliknande instrument men jag hör bara synten.
Och så undrar jag varför mannen med den orangea gitarren hela tiden juckar frenetiskt mot sitt instrument.
Jag frågar mig om det inte hade varit bättre att låta en kör med, säg femåringar, genomföra låten. Det hade ju iallafall varit gulligt...
Slutligen undrar jag om allt kanske bara är ett skämt?
- - -
Samtidigt har jag åtminstone blivit lite mer upplyst av denna märkliga video.
Jag har insett vart Fez i That 70's Show har hämtat inspiration till sina ansiktsuttryck och jag har insett varför Scientologin är så märklig. Frank Franco bytte nämligen religion när bandets andra skiva inte blev någon succée...
Tillbaka till lugnet
Vissa längtar till helgen för att det är en lugn tid då man kan koppla av från jobb och stress. Visserligen har jag varken jobbat eller stressat särskilt mycket i helgen, men det är ändå uppenbart att det är vardagarna som är den lugna delen av veckan för mig.
Såhär har min fredag-söndag sett ut:
Fredag
06.30 Gå upp och röra sig mot uppsala
09.00 Öva på ett rollspel inför föreläsningen
10.00 Föreläsning
12.00 Luncha med Madde, Micke och Ulrika
13.10 Ta tåget till Stockholm
14.00 Möta upp Linea och fika på Vurma
16.30 Ta bussen hem
17.30 Slänga på mig nya kläder och åka till familjen på middag
20.30 Åka till Årsta, fira Daniel och dansa Lindyhopp
Lördag
01.30 Stupa i säng
08.30 Vakna och tvinga sig upp
09.30 Bege sig till Friskis
10.00 Medeljympa, dusch och bastu
11.30 Övningsköra med pappa
13.30 Hamburgerlunch på Näsbyvägen
14.30 Köpa jacka till Erik
15.00 Komma hem, däcka en halvtimme
16.00 Städa akvarier och lägenhet inför kvällen
17.30 Göra iordning för att laga mat
18.30 Välkomna Petter och Lisa, laga mat, äta, spela, ha trevligt
23.30 Stupa i säng
Söndag
08.45 Vakna och tvinga sig upp
09.45 Gå till Friskis
10.00 Friskismöte
12.00 Skynda ut till Tyresö kyrka
12.45 Äta snabblunch, ha konfirmandpass
15.15 Skynda tillbaka till Friskis
16.00 Värda på KiBoxen
17.30 Skynda hem och duscha
18.30 Äta middag hos Borgströms
21.00 Komma hem, blogga om youtubeklipp, kolla på Boston Tea Party
23.30 Stupa i säng
Det har varit en mycket trevlig helg, men trots det är det skönt när lugnet återfunner sig. Hemtentor och stipendieansökningar som ska lämnas in känns inte så stressande och denna vecka blir lite som en semester.
Inför nästa helg...
Såhär har min fredag-söndag sett ut:
Fredag
06.30 Gå upp och röra sig mot uppsala
09.00 Öva på ett rollspel inför föreläsningen
10.00 Föreläsning
12.00 Luncha med Madde, Micke och Ulrika
13.10 Ta tåget till Stockholm
14.00 Möta upp Linea och fika på Vurma
16.30 Ta bussen hem
17.30 Slänga på mig nya kläder och åka till familjen på middag
20.30 Åka till Årsta, fira Daniel och dansa Lindyhopp
Lördag
01.30 Stupa i säng
08.30 Vakna och tvinga sig upp
09.30 Bege sig till Friskis
10.00 Medeljympa, dusch och bastu
11.30 Övningsköra med pappa
13.30 Hamburgerlunch på Näsbyvägen
14.30 Köpa jacka till Erik
15.00 Komma hem, däcka en halvtimme
16.00 Städa akvarier och lägenhet inför kvällen
17.30 Göra iordning för att laga mat
18.30 Välkomna Petter och Lisa, laga mat, äta, spela, ha trevligt
23.30 Stupa i säng
Söndag
08.45 Vakna och tvinga sig upp
09.45 Gå till Friskis
10.00 Friskismöte
12.00 Skynda ut till Tyresö kyrka
12.45 Äta snabblunch, ha konfirmandpass
15.15 Skynda tillbaka till Friskis
16.00 Värda på KiBoxen
17.30 Skynda hem och duscha
18.30 Äta middag hos Borgströms
21.00 Komma hem, blogga om youtubeklipp, kolla på Boston Tea Party
23.30 Stupa i säng
Det har varit en mycket trevlig helg, men trots det är det skönt när lugnet återfunner sig. Hemtentor och stipendieansökningar som ska lämnas in känns inte så stressande och denna vecka blir lite som en semester.
Inför nästa helg...
Tarzan Boy (i två tappningar)
Samma år som A-ha släppte den hyllade låten Take on me, vars video ni säkert alla har sett, tänker Baltimore att detdär med tecknade serier och sugande blick, det var riktigt bra skit! De gör alltså också en video med dessa inslag. Här har vi resultatet, och förutom allt som direkt för tankarna till A-ha har Baltimore dessutom hottat till det lite med leopardmönstrat tygstycke som kan knutit om sin bara överkropp under den öppna... ponchon?
Lägg särskilt märke till de heta höftrörelserna som görs under Tarzantjuten.
http://www.youtube.com/watch?v=U4QRm786nLE
Ovan länkade video spelades alltså in år 1985, så man får väl förlåta dem för åtminstone hårstylingen.
Vilket år videon nedan spelades in har jag ingen aning om, men konstateras kan att regissören har lyckats trycka in mer vita jympaskor, leopardfläckiga kläder, inoljade män, flexade muskler och osäkert liandingel än vad man trodde var möjligt på 3.18 minuter. Jag kan bara konstatera att Tarzan gör sig bäst i den djupaste djungeln långt från människors ögon och inte i musikvideor.
http://www.youtube.com/watch?v=ADY8UMeleWc&feature=PlayList&p=73A29BA0D8F6459C&playnext=1&index=37
Lägg särskilt märke till de heta höftrörelserna som görs under Tarzantjuten.
http://www.youtube.com/watch?v=U4QRm786nLE
Ovan länkade video spelades alltså in år 1985, så man får väl förlåta dem för åtminstone hårstylingen.
Vilket år videon nedan spelades in har jag ingen aning om, men konstateras kan att regissören har lyckats trycka in mer vita jympaskor, leopardfläckiga kläder, inoljade män, flexade muskler och osäkert liandingel än vad man trodde var möjligt på 3.18 minuter. Jag kan bara konstatera att Tarzan gör sig bäst i den djupaste djungeln långt från människors ögon och inte i musikvideor.
http://www.youtube.com/watch?v=ADY8UMeleWc&feature=PlayList&p=73A29BA0D8F6459C&playnext=1&index=37
Jag får aldrig nog...
Dagen och gårdagen har rullat på i ett rasande tempo och karaktäriseras av denna låt som passande nog var en av låtarna på friskispasset i morse. Jag undrar om dom har extra bra låtar på lördagmorgonens jympapass för att motivera en att gå dit trots sena fredagkvällar? På mig funkar det iallafall!
Om du inte hört Dag Vag så MÅSTE du klicka på länken och höja dataljudet...
http://www.youtube.com/watch?v=MFv_iqpZzUk&feature=PlayList&p=B010DAAE4A49E0B2&playnext=1&index=33
Igårkväll åkte nämligen jag och Erik till Årsta för att fira Daniel som jag lärde känna under sommarens praktik. På hans fest lärde vi (eller började iallafall lära) oss dansa Lindyhopp och träffade några av Daniels söta vänner. Det kan nog hända att en viss Club Chicago kommer att få besök av oss i framtiden...
Dessutom kom vi fram till att alla bostadsrättsföreningar borde ha en festlokal så man slipper släppa in folk i sin egen lägenhet som inte är anpassad för berusade människor... En lokal med robusta furumöbler utan datorer och akvarium är väldigt mycket med ändamålsenlig när man spiller vin och dansar än vår lägenhet...
Svettiga (Lindyhopp är värsta jympapasset), glada och trötta tog vi oss hem på natten (i bil, Tack föräldrarna!) och trots en viss seghet i morse pallrade vi oss upp och utförde diverse jympa-och innebandyövningar. Nu har jag hunnit med att handla, övningsköra, äta pappas hamburgare och tillochmed blogga, så nu har jag förtjänat en liten tupplur innan det är dags att börja ordna för middagen med Petter och Lisa!
Schlaft Gut!
Om du inte hört Dag Vag så MÅSTE du klicka på länken och höja dataljudet...
http://www.youtube.com/watch?v=MFv_iqpZzUk&feature=PlayList&p=B010DAAE4A49E0B2&playnext=1&index=33
Igårkväll åkte nämligen jag och Erik till Årsta för att fira Daniel som jag lärde känna under sommarens praktik. På hans fest lärde vi (eller började iallafall lära) oss dansa Lindyhopp och träffade några av Daniels söta vänner. Det kan nog hända att en viss Club Chicago kommer att få besök av oss i framtiden...
Dessutom kom vi fram till att alla bostadsrättsföreningar borde ha en festlokal så man slipper släppa in folk i sin egen lägenhet som inte är anpassad för berusade människor... En lokal med robusta furumöbler utan datorer och akvarium är väldigt mycket med ändamålsenlig när man spiller vin och dansar än vår lägenhet...
Svettiga (Lindyhopp är värsta jympapasset), glada och trötta tog vi oss hem på natten (i bil, Tack föräldrarna!) och trots en viss seghet i morse pallrade vi oss upp och utförde diverse jympa-och innebandyövningar. Nu har jag hunnit med att handla, övningsköra, äta pappas hamburgare och tillochmed blogga, så nu har jag förtjänat en liten tupplur innan det är dags att börja ordna för middagen med Petter och Lisa!
Schlaft Gut!
Ring ALDRIG någon utan att kolla facebook först...
Nyss pratade jag med min söta vän Emma i telefon. Eftersom hon bor i Skövde har vi inte setts på ett tag och jag saknade henne plötsligt så jag slog en signal. När vi pratat i ungefär en kvart frågade hon om det var nån särskild anledning till att jag ringt.
-Nej, jag saknade dig och ville prata lite bara, svarade jag.
-Jaha, sa Emma, okej...
-Hurså, frågade jag, borde jag ha nån särskild anledning?
-Nej, jag bara tänkte att jag fyller år idag... sa Emma...
Jag kände mig förstås jättedum!
Å andra sidan kom vi fram till att det ändå är bättre att ringa varandra för att man saknar varandra än för att man känner att man måste för att nån fyller år. Nästa gång jag ringer nån ska jag minsann kolla facebook först så jag är säker på att jag inte borde sjunga nåt...
Bergochdalbanedag
Idag har varit en bergochdalbanedag. Den började dåligt med att vi väcktes 06.17 av att en oerhört morgonpigg människa ringde Eriks mobil. Vad hände med att man väntar till efter tio innan man antar att folk är vana??
Sen fortsatte dagen lite bättre. Övningskörningen på körskolan gick faktiskt rätt bra (jag körde bland annat åt rätt håll i rondellerna) och läraren trodde inte att det skulle vara något problem för mig att ta lappen innan sommaren! Skönt, eftersom mitt leg går ut i maj...
Sen var det dags för dagens andra nedgång. Jag sov en stund efter körningen och väcktes återigen av en mobilsignal. Denna gång var det min som ringde och det var Ann som ville att jag ska vänta en termin med att gå ledarutbildningskursen på Friskis. Om det är nåt jag inte gillar förutom motgångar så är det att vänta, och nu blev mitt ego dessutom lite förtörnat eftersom jag ska få en fadder som ska hjälpa mig med det jag behöver öva på.
Som att jag inte är perfekt redan!
Dessutom kan jag inte låta bli att undra om Ann kanske hade bedömt mitt pass annorlunda...
Well well, efter lite funderande har jag beslutat mig för att det kanske inte är så dumt att fortsätta som värd en termin till, särskilt som Julia kanske kommer söka som ledare nästa termin och isåfall kan vi kanske få gå utbildningen tillsammans! Att få en fadder som hjälper en att lägga upp träning och öva sig i ledarskap är kanske inte heller fy skam... kanske...
Dagens andra uppgång bestod i en underbar pojkvän som lagade god lunch och var väldigt mysig när jag behövde plugga. Dessutom fick mitt ego lite upprättelse då Mary från äldreboendet ringde och undrade om jag ville jobba imorgon. Tyvärr kunde jag inte det, men uppenbarligen finns det åtminstone vissa som uppskattar mig!
Förhoppningsvis kommer helgen att innehålla en hel del trevligheter med start imorgon, då jag först ska luncha med uppsalavännerna, sedan fika med Linea och sedan äta middag med familjen, så jag hoppas att de kommande dagarna får mer karaktär av raketuppskjutningar än av bergochdalbaneåkning...
Sen fortsatte dagen lite bättre. Övningskörningen på körskolan gick faktiskt rätt bra (jag körde bland annat åt rätt håll i rondellerna) och läraren trodde inte att det skulle vara något problem för mig att ta lappen innan sommaren! Skönt, eftersom mitt leg går ut i maj...
Sen var det dags för dagens andra nedgång. Jag sov en stund efter körningen och väcktes återigen av en mobilsignal. Denna gång var det min som ringde och det var Ann som ville att jag ska vänta en termin med att gå ledarutbildningskursen på Friskis. Om det är nåt jag inte gillar förutom motgångar så är det att vänta, och nu blev mitt ego dessutom lite förtörnat eftersom jag ska få en fadder som ska hjälpa mig med det jag behöver öva på.
Som att jag inte är perfekt redan!
Dessutom kan jag inte låta bli att undra om Ann kanske hade bedömt mitt pass annorlunda...
Well well, efter lite funderande har jag beslutat mig för att det kanske inte är så dumt att fortsätta som värd en termin till, särskilt som Julia kanske kommer söka som ledare nästa termin och isåfall kan vi kanske få gå utbildningen tillsammans! Att få en fadder som hjälper en att lägga upp träning och öva sig i ledarskap är kanske inte heller fy skam... kanske...
Dagens andra uppgång bestod i en underbar pojkvän som lagade god lunch och var väldigt mysig när jag behövde plugga. Dessutom fick mitt ego lite upprättelse då Mary från äldreboendet ringde och undrade om jag ville jobba imorgon. Tyvärr kunde jag inte det, men uppenbarligen finns det åtminstone vissa som uppskattar mig!
Förhoppningsvis kommer helgen att innehålla en hel del trevligheter med start imorgon, då jag först ska luncha med uppsalavännerna, sedan fika med Linea och sedan äta middag med familjen, så jag hoppas att de kommande dagarna får mer karaktär av raketuppskjutningar än av bergochdalbaneåkning...
Sjuk
Blä, jag har blivit förkyld!
Som tur var gick jag på core idag just innan det bröt ut ordentligt (eller var det just därför jag blev så sjuk?) så jag har iallafall en chans att klara veckans träning, bara jag blir frisk till lördag. Julia missade förra veckan, så nu är vi +-0 igen!
Jag har varit oerhört duktig och bokat en körlektion åt mig imorgon också! Dessutom har jag börjat kämpa med Bonniers trafikskola, så förhoppningsvis kommer jag lyckas ta lappen innan mitt andra övningskörningstillstånd går ut... Nu när även min minsta kusin har lyckats börjar jag känna mig lite stressad...
Nåväl, jag måste plugga lite, men om ni vill ha något att läsa så har jag lite vänner som är runt i världen och reser. Jag länkar till deras bloggar så kan ni välja vilket land ni föredrar att läsa om!
Tjeckien: http://annaiprag.blogg.se/
Indien/Thailand/Filippinerna: http://sanaelinda.blogg.se/
Australien: http://www.resdagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=249083
Visst blir man lite avundsjuk? Inte på Denguefebern kanske, men på allt det andra =)
Som tur var gick jag på core idag just innan det bröt ut ordentligt (eller var det just därför jag blev så sjuk?) så jag har iallafall en chans att klara veckans träning, bara jag blir frisk till lördag. Julia missade förra veckan, så nu är vi +-0 igen!
Jag har varit oerhört duktig och bokat en körlektion åt mig imorgon också! Dessutom har jag börjat kämpa med Bonniers trafikskola, så förhoppningsvis kommer jag lyckas ta lappen innan mitt andra övningskörningstillstånd går ut... Nu när även min minsta kusin har lyckats börjar jag känna mig lite stressad...
Nåväl, jag måste plugga lite, men om ni vill ha något att läsa så har jag lite vänner som är runt i världen och reser. Jag länkar till deras bloggar så kan ni välja vilket land ni föredrar att läsa om!
Tjeckien: http://annaiprag.blogg.se/
Indien/Thailand/Filippinerna: http://sanaelinda.blogg.se/
Australien: http://www.resdagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=249083
Visst blir man lite avundsjuk? Inte på Denguefebern kanske, men på allt det andra =)
Jag vet att ni undrar...
Men jag vet faktiskt inte hur det gick på UppJympan idag!
Jag kom iallafall ihåg hela mitt program och inga missöden inträffade. Tyvärr var Ann vinterkräksjuk, så jag fick UppJympa med ett par andra, som iochförsig var trevliga, men eftersom det är Ann som bestämmer så fick jag inget svar idag utan får vänta tills hon blir frisk.
Bara att fortsätta att hålla tummarna alltså =)
Eftersom att jag tömde min mobil på bilder för att visa den bortglömda skon tänkte jag visa ett par bilder till som jag alldeles glömt bort att jag tagit...
Erik=Zoolander och jag=sköldpaddshals och sipp-hand a'la CarlJan.
Jag kom iallafall ihåg hela mitt program och inga missöden inträffade. Tyvärr var Ann vinterkräksjuk, så jag fick UppJympa med ett par andra, som iochförsig var trevliga, men eftersom det är Ann som bestämmer så fick jag inget svar idag utan får vänta tills hon blir frisk.
Bara att fortsätta att hålla tummarna alltså =)
Eftersom att jag tömde min mobil på bilder för att visa den bortglömda skon tänkte jag visa ett par bilder till som jag alldeles glömt bort att jag tagit...
Erik=Zoolander och jag=sköldpaddshals och sipp-hand a'la CarlJan.
Frågor som kanske aldrig får ett svar...
Fråga 1: Vem har glömt sin sko vid centralstationen i Uppsala i helgen?
Fråga 2: Hur tappar man en sko med "skridskoknytning" utan att märka det?
Fråga 3: Hur tar man sig hem med bara en sko mitt i vintern?
Fråga 4: Hur mycket haltar man när man går hem? (kolla klacken)
Fråga 5: Vem kom på idén att göra högklackade skor som liknar Converse?
Om du har svar på någon av dessa frågor får du gärna upplysa mig i kommentarsfältet...
Fråga 2: Hur tappar man en sko med "skridskoknytning" utan att märka det?
Fråga 3: Hur tar man sig hem med bara en sko mitt i vintern?
Fråga 4: Hur mycket haltar man när man går hem? (kolla klacken)
Fråga 5: Vem kom på idén att göra högklackade skor som liknar Converse?
Om du har svar på någon av dessa frågor får du gärna upplysa mig i kommentarsfältet...
UppJympa
Här får ni se mina tre låtar till UppJympan som är imorgon! Tyvärr är jag påväg att bli förkyld tror jag, så det kan hända att jag dör och inte får bli ledare alls, men ni får hålla tummarna för mig klockan 20.00 imorgon så går det kanske vägen!
Jag är medveten om att anteckningarna är lite roddiga, men det viktiga är ju att jag förstår dem! Kanske fattar åtminstone Julia och någon mer vad 8:an är för nåt... (inte ett thailändskt massageskjul)
Rörlighet
Låt: You´re beautiful
Intro: 8:an
Vers 1: Insida, 2 på varje
Refräng: Baksida, 2 på varje
Vers 2+refr:Vad/balans 8 på varje
Slutet: Streck sidan
Styrka
Låt: Another way to die
Intro+vers: Rygglyft arm-arm
Refräng+musik: Armhävningar, breda, varannan
Vers+refr: Rygglyft 2 på varje arm
Mellanspel: Enkla smala armhävningar
Slutet: Plankan
Kondition
Låt: Destiny calling
1 vers: Sparka bak en-en-dubbel
Refräng: Hoppa framåt
Hoppa lite
2 vers: Upp och bak med benet
Refräng+stick: Hoppa framåt- everything...
Hoppa lite
Refräng+stick+vers: Skidhopp+upp med knä
Hoppa lite emellan
Refräng: Hoppa framåt
No Bukvattensot Här Inte!
Efter en dag av vila för Eriks del och övningskörning för min mår vi båda fint och vi tackar för omtanken. Fiskarna blev väldigt lättade när de förstod att deras husse inte led av bukvattensot och jag pustar ut och är tacksam över att det inte heller tycks ha varit vinterkräksjukan som drabbade min kära!
Ikväll har vi ätit en mycket god och trevlig middag bestående av kycklinggryta, ris, gott vin (tack mamma o pappa) och glass och varma hjortron (tack farfar) med sällskap av Eriks mormor, mamma och bror. Det var Eriks födelsedag som firades. Han är numera ägare av ett jympakort på Friskis och tar gärna emot utmaningar från folk som vill boxas med honom!
Eftersom jag inte har någon annan kul bild att ladda upp men vill ha det lite färggrannt får ni se ett par på mina skalarer och äppelsnäcksbebisar.
(Jag har hört att många stora bloggare har såna där minihundar som de lägger upp en massa bilder på så jag tänkte att jag kanske kan få lika många besökare som dom tack vare mina fiskar...?)
Ikväll har vi ätit en mycket god och trevlig middag bestående av kycklinggryta, ris, gott vin (tack mamma o pappa) och glass och varma hjortron (tack farfar) med sällskap av Eriks mormor, mamma och bror. Det var Eriks födelsedag som firades. Han är numera ägare av ett jympakort på Friskis och tar gärna emot utmaningar från folk som vill boxas med honom!
Eftersom jag inte har någon annan kul bild att ladda upp men vill ha det lite färggrannt får ni se ett par på mina skalarer och äppelsnäcksbebisar.
(Jag har hört att många stora bloggare har såna där minihundar som de lägger upp en massa bilder på så jag tänkte att jag kanske kan få lika många besökare som dom tack vare mina fiskar...?)
