Varför finns Ryan Air?
Här sitter man och funderar på att boka en weekend i London. Biljettpriset hos RyanAir är inbjudande (55 kronor enkel väg) och Linea har erbjudit sängplats centralt i staden. Allt verkar prima.
Då, just när man ska betala, inser man haken:
Om man inte har ett VISA Electron-kort fördubblas biljettkostnaden.
Problemet med VISA Electron är att det mest är ungdomar under 18 år som har dem, och hur många såna känner vi? Efter ett antal samtal och chattande på facebook hittar vi en kusin till Erik som har ett sånt. "Prima!" Tänker vi.
Problemet är bara att de flesta VISA Electron-kort som utställs i Sverige är spärrade för näthandel. Varför? Jo för att det nästan uteslutande är ungdomar under 18 som har dom, och dessa får inte handla på nätet.
Det enda sättet att köpa RyanAirs billiga biljetter billigt är alltså att betala med ett kort som nästan uteslutande används av minderåriga och därför inte får användas för internettransaktioner.
Det går alltså, i praktiken, inte att köpa biljetterna till det pris som anges.
GREAT
Då, just när man ska betala, inser man haken:
Om man inte har ett VISA Electron-kort fördubblas biljettkostnaden.
Problemet med VISA Electron är att det mest är ungdomar under 18 år som har dem, och hur många såna känner vi? Efter ett antal samtal och chattande på facebook hittar vi en kusin till Erik som har ett sånt. "Prima!" Tänker vi.
Problemet är bara att de flesta VISA Electron-kort som utställs i Sverige är spärrade för näthandel. Varför? Jo för att det nästan uteslutande är ungdomar under 18 som har dom, och dessa får inte handla på nätet.
Det enda sättet att köpa RyanAirs billiga biljetter billigt är alltså att betala med ett kort som nästan uteslutande används av minderåriga och därför inte får användas för internettransaktioner.
Det går alltså, i praktiken, inte att köpa biljetterna till det pris som anges.
GREAT
Ja, vad säger man?
Kvarteret Skatan på Konsert
Har ni sett kvarteret skatan?
På Placebokonserten stod jag framför en kopa av tjejen i dethär klippet:
http://www.youtube.com/watch?v=aEVJe4mApWk
Samma gävledialekt, samma sönderblonderade hår och samma tomma hjärna.
Mellan förbanden underhöll hon oss med ord som
"Assåa, Faan, nu har jag slösat bort hela mitt batterie på domhära. Kan inte jag få låna din kamera när Placebo kommer påa, jag lovar att jag är skiitbra på att fota..."
"Assåa, Guuu va jag mår illa. Jag tror jag måste spy alltså. Är det okej om jag spyr på dig eller? Nähä? Om jag kissar lite då? Assåa, shit jag e så jävla kissnödig."
"Ååååah, har du mascara? Kan inte jag få ta lite? Guuud vad de e bra att ha bögar till kompisar! Åh, har du brunkräm också? Får jag ta lite? Nejmen Guuud vad mörk den va. Nu ser jag ju ut som en neger!"
Fantastiskt!
På Placebokonserten stod jag framför en kopa av tjejen i dethär klippet:
http://www.youtube.com/watch?v=aEVJe4mApWk
Samma gävledialekt, samma sönderblonderade hår och samma tomma hjärna.
Mellan förbanden underhöll hon oss med ord som
"Assåa, Faan, nu har jag slösat bort hela mitt batterie på domhära. Kan inte jag få låna din kamera när Placebo kommer påa, jag lovar att jag är skiitbra på att fota..."
"Assåa, Guuu va jag mår illa. Jag tror jag måste spy alltså. Är det okej om jag spyr på dig eller? Nähä? Om jag kissar lite då? Assåa, shit jag e så jävla kissnödig."
"Ååååah, har du mascara? Kan inte jag få ta lite? Guuud vad de e bra att ha bögar till kompisar! Åh, har du brunkräm också? Får jag ta lite? Nejmen Guuud vad mörk den va. Nu ser jag ju ut som en neger!"
Fantastiskt!
The Land of the Klippdass
Sånahär gosiga små djur kommer jag kanske få träffa i Israel!
Dock ska man nog akta sig, deras namn är Klippdass, och alla som läst Tove Janssons böcker vet ju att såna har en viss förkärlek för att gnaga av näsor... I vilket fall är jag väldigt glad över att prästerna som anordnat Israelresan lät sig övertygas om att Ein Gedi, en oas där Klippdassar håller till, var värd att besökas.
Kameran är satt på laddning, snart bär det av till Klippdassarnas hemland!
(Erik, om du är intresserad av hur Klippdassens metabolism går till så har du en länk här: http://www.springerlink.com/content/m56q136608v256u5/)
Dock ska man nog akta sig, deras namn är Klippdass, och alla som läst Tove Janssons böcker vet ju att såna har en viss förkärlek för att gnaga av näsor... I vilket fall är jag väldigt glad över att prästerna som anordnat Israelresan lät sig övertygas om att Ein Gedi, en oas där Klippdassar håller till, var värd att besökas.
Kameran är satt på laddning, snart bär det av till Klippdassarnas hemland!
(Erik, om du är intresserad av hur Klippdassens metabolism går till så har du en länk här: http://www.springerlink.com/content/m56q136608v256u5/)
Varför finns SL?
Ja, jag vet att det är bra för miljön att åka buss.
Ja, jag vet att alla människor inte har bil.
Men VARFÖR får SL sköta lokaltrafiken i Stockholm?
Igår skulle jag ta en buss från Tyresö Centrum för att sen ta ett tåg från Centralen. Eftersom Tyresö Centrum är en "knuthållplats" med gott om plats att vänta in sin avgångstid brukar bussarna alltid gå på tid. Om de inte är försenade, vilket förstås inte är helt ovanligt.
Jag gick hemifrån och hade gott om tid på mig. 875an skulle gå 10.28 och jag var vid hållplatsen 25 över när jag började misstänka att något inte står rätt till. Det fanns inte en kotte på busshållplatsen trots att den borde vara full av folk som också väntar på 875an.
Jag frågar busschaffisen på 872an, som försäkrar att ´"om bussen ska gå 10.28 så har den säkert inte gått än". När jag fem minuter senare frågar samma busschafför efter numret till SLs kundtjänst är han inte lika säker, men bedyrar att hans buss kommer till Gullmarsplan 5-7 minuter efter den buss jag planerade att ta.
Jag sätter mig på hans buss och struntar i att ringa kundtjänst eftersom det för mig är viktigare att hinna med mitt tåg än att bråka med folk. Problemet är bara att han blir omkörd av 873an, som ska gå tio minuter efter bussen som jag tänkt ta. Ni kan säkert räkna ut innebär att vi inte ligger 5-6 minuter efter 875an utan minst 10. Dessutom ligger busschaffisen i typ 60 på hela Nynäsvägen så avståndet till 873an ökar stadigt. Trots att det inte finns någon trafik. 60 på en väg som de flesta kör 90 på.
Man kan ju få hjärnblödning för mindre.
Som tur är satt jag brevid Emelies mycket positiva vän Christine som hela tiden var övertygad om att jag skulle hinna med mitt tåg. Tack vare välvilliga tunnelbanor och mina snabba fötter (som trots högklackat sprintade till Uppsalatågen på nolltid) hann jag med mitt tåg mot alla odds.
Jag kan köpa att bussar bli försenade vid snökaos. Men jag ser ingen anledning till att de avgår fem minuter innan avgångstid från en plats där de verkligen har möjlighet att vänta in rätt tid.
Plötsligt förstår man bilpendlarna så mycket bättre.
Ja, jag vet att alla människor inte har bil.
Men VARFÖR får SL sköta lokaltrafiken i Stockholm?
Igår skulle jag ta en buss från Tyresö Centrum för att sen ta ett tåg från Centralen. Eftersom Tyresö Centrum är en "knuthållplats" med gott om plats att vänta in sin avgångstid brukar bussarna alltid gå på tid. Om de inte är försenade, vilket förstås inte är helt ovanligt.
Jag gick hemifrån och hade gott om tid på mig. 875an skulle gå 10.28 och jag var vid hållplatsen 25 över när jag började misstänka att något inte står rätt till. Det fanns inte en kotte på busshållplatsen trots att den borde vara full av folk som också väntar på 875an.
Jag frågar busschaffisen på 872an, som försäkrar att ´"om bussen ska gå 10.28 så har den säkert inte gått än". När jag fem minuter senare frågar samma busschafför efter numret till SLs kundtjänst är han inte lika säker, men bedyrar att hans buss kommer till Gullmarsplan 5-7 minuter efter den buss jag planerade att ta.
Jag sätter mig på hans buss och struntar i att ringa kundtjänst eftersom det för mig är viktigare att hinna med mitt tåg än att bråka med folk. Problemet är bara att han blir omkörd av 873an, som ska gå tio minuter efter bussen som jag tänkt ta. Ni kan säkert räkna ut innebär att vi inte ligger 5-6 minuter efter 875an utan minst 10. Dessutom ligger busschaffisen i typ 60 på hela Nynäsvägen så avståndet till 873an ökar stadigt. Trots att det inte finns någon trafik. 60 på en väg som de flesta kör 90 på.
Man kan ju få hjärnblödning för mindre.
Som tur är satt jag brevid Emelies mycket positiva vän Christine som hela tiden var övertygad om att jag skulle hinna med mitt tåg. Tack vare välvilliga tunnelbanor och mina snabba fötter (som trots högklackat sprintade till Uppsalatågen på nolltid) hann jag med mitt tåg mot alla odds.
Jag kan köpa att bussar bli försenade vid snökaos. Men jag ser ingen anledning till att de avgår fem minuter innan avgångstid från en plats där de verkligen har möjlighet att vänta in rätt tid.
Plötsligt förstår man bilpendlarna så mycket bättre.
Heureka!
Man lär så länge man lever.
Jag har sett dokumentären "Varför blir de smala inte feta" på SvtPlay och känner mig upplyst.
Det finns tydligen många olika anledningar till att vissa är bengetter livet igenom.
Här kommer fyra som jag minns från programmet:
1) Kroppen "vill" hålla sig på en låg vikt och kräver inte mat i samma utsträckning som kroppar som har högre viktideal
2) Alla har ett visst antal fettceller i kroppen som man inte kan påverka, vilket innebär att antalet kilon man kan gå upp är individuellt. När cellerna är fulla kan de inte lagra mer.
3) Det finns nån gen som gör att man inte känner behov av att småäta ständigt mellan måltiderna
4) Hos vissa ökar ämnesomsättningen om man småäter eller äter extra mycket, vilket leder till att man inte går upp i vikt trots att energiintaget ökar (energin som blir till fett om man har dålig ämnesomsättning blir till värme hos dessa personer)
Det känns som att jag plötsligt fått en förklaring till att Erik klagar på att jag blir så varm när jag sover. Jag äter ju en massa mat och pillar däremellan i mig kakor för att hålla mig vaken under tentaskrivandet. Det är skönt att kunna konstatera att värmen inte måste bero på feber eller på att man håller på att fasa över till varulv...
Och det finns ju värre saker att va än en het benget...
Vad vill du säga med det?
Ja det undrar man ju ibland när man får sms av sin fästman.
Han har nämligen inte lärt sig att hantera T9 så smsen blir lite hur som helst...
Här är några exempel på sms som måste dechiffreras innan man svarar:
-Finns lite bestick a arne kvar förlag visste inte var jag skulle lägga dom. -erik
(Skickat när han diskat i församlingshemmet)
-Ska bara fiska på kommer jag
(Skickat i Taizé som ligger sjukt långt från närmsta sjö)
Tänkte sitta till vänster där det diös mer an ett utah på jag kan ladda mobileo samtidig
(Också skickat i Taizé)
Mars speciellt et till ha till middag?
(Skickat hemifrån)
Pinsamt Plankköp
Plötsligt kommer dendär dgen då man inser du lite man vet om världen egentligen.
Eller iallafall hur lite man vet om hantverkarnas värld.
Jag och Erik var inne på Palms Båt och Bygg för att kolla på golvlister till vår lägenhet. De hade inte nog många, så vi bad dem beställa hem, och när vi ändå var där passade jag på att kolla efter plankor till en meditationspall som Erik lovat att bygga till mig.
Jag hittade en planka som var jättesnygg och typ en meter lång.
Jag: Erik! Denhär plankan tar vi och bygger min pall av!
Erik: Men... ska du ha pallen i ädelträ verkligen?
Jag: Ja, vaddå? Det är ju snyggt!
Erik: Men det kanske är dyrt?
Jag: Äh, det är ju bara en liten spillbit, den måste ju va billig.
Vi går mot kassan.
Kassörskan: Det blir 450 kronor, tack.
Jag: Va?!? Skojar du med mig? För en sån liten brädstump?!
Kassörskan: Ja men det är en teakplanka... egentligen kostar dom 500 kronor metern. Jag drog av 10% eftersom det är en spillbit...
Erik: (tyst) Jag sa ju det...
Jag: Jaha, men då ska vi inte ha den! Herregud, femhundra spänn för en liten planka...
Jag marscherar bestämt ut ur affären för att visa hur upprörande det är att dom har så hutlösa priser. Erik kommer efter och mumlar: Men det var ju faktiskt massiv teak...
Jag inser att han tycker att jag skämmt ut oss så vi aldrig kan visa oss i butiken igen.
Så nu vet ni varför vi inte har några lister i lägenheten!
Försvunnen i Förorten
Min plan för dagens inlägg var att visa en hur vackra vissa delar av Tyresö är. Därför promenerade jag till församlingshemmet (där jag tänkte gå på lunchmässa med soppa efteråt och få låna en bok av Hanna) med en kamera i väskan. Och i början gick det bra;
Jag fick några fina bilder.
När jag kom till Gimmersta vände dock turen. Trots att jag gått samma nedrans väg ungefär 100 gånger med konfirmander var jag inte riktigt säker på vilken väg jag skulle ta för att ta vägen via Fatburen till kyrkan. Jag chansade på en väg som visade sig vara fel.
Sen chansade jag på en annan, som åtminstone ledde ut i skogen åt rätt håll. Tyvärr slutade stigen när den nådde sjön och jag kunde inte komma vidare för ett mycket brant och ogästvänlilgt berg som stupade ner i sjön, där jag trodde att stigen skulle gå...
Jag irrade runt där i skogen ett bra tag innan jag till sist hamnade på rätt stig.
Då var det tio minuter tills mässan skulle börja.
Eftersom jag inte gillar att vara den som 'smyger in och skämms' under första psalmen sprang jag den sista biten. Det ledde till att jag kom i tid, men egentligen var jag alldeles för svettig för att umgås med folk. Tur att Gud älskar mig ändå!
Nu är jag evigt trött på Tyresös natur och förvirrande skog.
Jag kan lova att efter mässa och lunch tog jag bussen hem.
Jag fick några fina bilder.
När jag kom till Gimmersta vände dock turen. Trots att jag gått samma nedrans väg ungefär 100 gånger med konfirmander var jag inte riktigt säker på vilken väg jag skulle ta för att ta vägen via Fatburen till kyrkan. Jag chansade på en väg som visade sig vara fel.
Sen chansade jag på en annan, som åtminstone ledde ut i skogen åt rätt håll. Tyvärr slutade stigen när den nådde sjön och jag kunde inte komma vidare för ett mycket brant och ogästvänlilgt berg som stupade ner i sjön, där jag trodde att stigen skulle gå...
Jag irrade runt där i skogen ett bra tag innan jag till sist hamnade på rätt stig.
Då var det tio minuter tills mässan skulle börja.
Eftersom jag inte gillar att vara den som 'smyger in och skämms' under första psalmen sprang jag den sista biten. Det ledde till att jag kom i tid, men egentligen var jag alldeles för svettig för att umgås med folk. Tur att Gud älskar mig ändå!
Nu är jag evigt trött på Tyresös natur och förvirrande skog.
Jag kan lova att efter mässa och lunch tog jag bussen hem.
Kostcirkeln
I vissa kulturer (typ vår) tänker man sig visserligen tiden som linjär, men om vi har ett buddhistiskt synsätt på tiden så kan jag berätta att dagens kostcirkel har sett ut som följer:
Frukost (Hemma, vid sex)
Fika (hemma, efter frukost)
Fika (i skolan, vid tio)
Fika (med Ulrika, vid halv två)
Lunch (hemma, vid tre)
Choklad (framför datan, pågående under viss tid)
Middag (vid åtta)
Fika (nyss)
Om en månad ska jag ut på praktik i Svenska kyrkan. Det känns som att jag redan börjat acklimatisera mig.
Frukost (Hemma, vid sex)
Fika (hemma, efter frukost)
Fika (i skolan, vid tio)
Fika (med Ulrika, vid halv två)
Lunch (hemma, vid tre)
Choklad (framför datan, pågående under viss tid)
Middag (vid åtta)
Fika (nyss)
Om en månad ska jag ut på praktik i Svenska kyrkan. Det känns som att jag redan börjat acklimatisera mig.
Men alltså... vi är över tjugo...
Två gånger denna vecka har jag och mina vänner blivit tagna för tonåringar.
Gång 1:
Jag och Sofia sitter i simhallens bastu. Vi brukar alltid prata, men denna gång var det omöjligt att få en syl i vädret på grund av två damer som satt och skvallrade högljutt (läs: skrek) om allt som hänt dem, deras vänner och världen i allmänhet. De kom plötsligt in på ämnet ungdomar.
Dam 1: Alltså ungdomen nu förtiden... Dom är ju överallt!
Dam 2: Jaa... Förra veckan körde dom moppe utanför mitt fönster, men min granne ringde polisen! Det var bra gjort, tycker jag.
Dam 1: Ja, det kan verkligen vara jobbigt... Men dom har ju ingenstans att vara...
Dam 2: Nej det är förfärligt! Dom bara stänger alla fritidsgårdar! Inte konstigt att ungdomarna gör uppror och tänder eld på bilar.
Dam 1: Eller vad säger ni ungdomar?? (Tittar på mig och Sofia) Ni är väl sådär 16-17 år, har ni någonstans att träffas på helgerna?
Jag och Sofia tittar på varandra och vet inte riktigt om vi ska skratta eller gråta.
"Alltså, jag fyller tjugofem nästa gång" Fick Sofia till sist fram, och jag fortsatte "Mmm... Vi har egentligen inte så stor koll vad sextonåringarna har för sig..."
De två damerna ursäktade sig högljutt och fortsatte sedan sin skrikdiskussion.
Jag undrar fortfarande vad de hade sagt om vi påstått att vi senast förra veckan eldade en bil för att visa vårt missnöje...
Gång 2:
Jag och Linda står lutade mot en vägg i församlingshemmet och lyssnar på när fritidsledaren berättar för de nattvandrande föräldrarna hur lätt det är för ungdomar att få tag i langare och sprit. Linda råkar tappa en hårnål, och fritidsledaren vänder plötsligt uppmärksamheten mot oss.
Fritidsledaren: Ni ungdomar. Hur lång tid skulle det ta för er att få tag i ett nummer till en langare?
Linda: Eeeh... Alltså... Jag vet inte hur jag skulle få tag på nåt alls...
Jag: För alltså... Vi är över tjugo...
VAD är grejen?
Konfirmanderna brukar vara bättre på att gissa.
Okej att gamla damer inte kan se skillnad på 16- och 23-åringar...
...men borde inte fritidsledarna ha åtminstone lite bättre koll än konfirmanderna?
Det blir ju pinsamt om dom häller ut spriten för dom som faktiskt får köpa den lagligt.
Gång 1:
Jag och Sofia sitter i simhallens bastu. Vi brukar alltid prata, men denna gång var det omöjligt att få en syl i vädret på grund av två damer som satt och skvallrade högljutt (läs: skrek) om allt som hänt dem, deras vänner och världen i allmänhet. De kom plötsligt in på ämnet ungdomar.
Dam 1: Alltså ungdomen nu förtiden... Dom är ju överallt!
Dam 2: Jaa... Förra veckan körde dom moppe utanför mitt fönster, men min granne ringde polisen! Det var bra gjort, tycker jag.
Dam 1: Ja, det kan verkligen vara jobbigt... Men dom har ju ingenstans att vara...
Dam 2: Nej det är förfärligt! Dom bara stänger alla fritidsgårdar! Inte konstigt att ungdomarna gör uppror och tänder eld på bilar.
Dam 1: Eller vad säger ni ungdomar?? (Tittar på mig och Sofia) Ni är väl sådär 16-17 år, har ni någonstans att träffas på helgerna?
Jag och Sofia tittar på varandra och vet inte riktigt om vi ska skratta eller gråta.
"Alltså, jag fyller tjugofem nästa gång" Fick Sofia till sist fram, och jag fortsatte "Mmm... Vi har egentligen inte så stor koll vad sextonåringarna har för sig..."
De två damerna ursäktade sig högljutt och fortsatte sedan sin skrikdiskussion.
Jag undrar fortfarande vad de hade sagt om vi påstått att vi senast förra veckan eldade en bil för att visa vårt missnöje...
Gång 2:
Jag och Linda står lutade mot en vägg i församlingshemmet och lyssnar på när fritidsledaren berättar för de nattvandrande föräldrarna hur lätt det är för ungdomar att få tag i langare och sprit. Linda råkar tappa en hårnål, och fritidsledaren vänder plötsligt uppmärksamheten mot oss.
Fritidsledaren: Ni ungdomar. Hur lång tid skulle det ta för er att få tag i ett nummer till en langare?
Linda: Eeeh... Alltså... Jag vet inte hur jag skulle få tag på nåt alls...
Jag: För alltså... Vi är över tjugo...
VAD är grejen?
Konfirmanderna brukar vara bättre på att gissa.
Okej att gamla damer inte kan se skillnad på 16- och 23-åringar...
...men borde inte fritidsledarna ha åtminstone lite bättre koll än konfirmanderna?
Det blir ju pinsamt om dom häller ut spriten för dom som faktiskt får köpa den lagligt.
Döds- vadförnågot?
Efter att ha lanserat orden dödsbuss (för nåt år sedan när en massa människor omkom i just en buss) och dödsanka (när rädslan för fågelinfluensan var som värst) har Svensk media lanserat ännu ett ord på stammen döds-.
Denna gång är det ett dödsregn som fallit över Turkiet. (metro, s. 13)
Som läsare får jag mentala bilder av knivar som faller från himlen, eller åtminstone hagel stora som ekorrar, nog för att döda med en träff. När man läser notisen framgår det dock att det var en helt vanlig översvämning som tagit livet av människor.
Tragiskt, javisst.
Men vad hände med ord som skyfall och spöregn?
"Oj, vad det dödsregnar" ska jag säga nästa gång det regnar häftigt.
Hur bra låter det på en skala?
Denna gång är det ett dödsregn som fallit över Turkiet. (metro, s. 13)
Som läsare får jag mentala bilder av knivar som faller från himlen, eller åtminstone hagel stora som ekorrar, nog för att döda med en träff. När man läser notisen framgår det dock att det var en helt vanlig översvämning som tagit livet av människor.
Tragiskt, javisst.
Men vad hände med ord som skyfall och spöregn?
"Oj, vad det dödsregnar" ska jag säga nästa gång det regnar häftigt.
Hur bra låter det på en skala?
Varför Bibliotek EGENTLIGEN existerar
Ursäkta.
Jag är kanske gnällig.
Men vad håller dom på med på biblioteken?
Förra veckan sökte jag en bok på SU:s bibliotek och upptäckte att den, trots att den enligt hemsidan skulle finnas, inte stod på sin hylla. Jag berättade det för en bibliotekarie som beklagade sig och sa att den nog "förkommit". Vilket jag hört åtskilliga gånger då jag som fattig student lånar en hel del böcker.
Okej, så jag åker hem och söker på samma bok på Libris för att upptäcka att det ska finnas ännu ett exemplar på SU, fast från en annan tryckning (vilket var anledningen till att jag inte såg den första gången jag sökte). Att kategorisera efter bokens namn och inte tryckår funkar visst inte på Libris...
Så jag åker återigen in till SU och söker efter samma bok, men den senare upplagan. Utan resultat. Då jag talar med en bibliotekarie får jag förklaringen att "boken är alldeles ny och hon som är ansvarig har nog boken på sitt rum, så den har nog inte kommit upp på hyllan än..."
"MEN VARFÖR I ALL VÄRLDEN STÅR DEN DÅ SOM TILLGÄNGLIG PÅ ER HEMSIDA??!!"
Vill jag skrika, men behärskar mig och frågar sansat:
"Kan du ringa henne så jag kan få med mig den hem nu, jag skulle behöva den?"
"Nej, men jag kan ställa dig i kö på boken, så får du ett mail när den inkommer"
URSÄKTA MEN JAG HAR BÄTTRE SAKER FÖR MIG ÄN ATT PENDLA FRAM OCH TILLBAKA TILL STOCKHOLMS UNIVERSITET!!!
Ville jag svara den alltför oengagerade bibliotekarien, men eftersom att jag sett att boken fanns på Sofiahemmets bibliotek vid KTH, endast en station bort, bestämde jag mig för att inte bråka. Väl på Sofiahemmet fick jag dock upplysningen att "Vi lånar tyvärr bara ut böcker till våra egna studenter", varpå jag fick bege mig från stan utan bok, med en hel del fritid fattigare.
Bibliotek är tycks inte finnas till för att låna ut böcker.
De existerar för att ge oss låntagare hjärnblödning.
Det var nära att de lyckades idag kan jag lova...
Jag är kanske gnällig.
Men vad håller dom på med på biblioteken?
Förra veckan sökte jag en bok på SU:s bibliotek och upptäckte att den, trots att den enligt hemsidan skulle finnas, inte stod på sin hylla. Jag berättade det för en bibliotekarie som beklagade sig och sa att den nog "förkommit". Vilket jag hört åtskilliga gånger då jag som fattig student lånar en hel del böcker.
Okej, så jag åker hem och söker på samma bok på Libris för att upptäcka att det ska finnas ännu ett exemplar på SU, fast från en annan tryckning (vilket var anledningen till att jag inte såg den första gången jag sökte). Att kategorisera efter bokens namn och inte tryckår funkar visst inte på Libris...
Så jag åker återigen in till SU och söker efter samma bok, men den senare upplagan. Utan resultat. Då jag talar med en bibliotekarie får jag förklaringen att "boken är alldeles ny och hon som är ansvarig har nog boken på sitt rum, så den har nog inte kommit upp på hyllan än..."
"MEN VARFÖR I ALL VÄRLDEN STÅR DEN DÅ SOM TILLGÄNGLIG PÅ ER HEMSIDA??!!"
Vill jag skrika, men behärskar mig och frågar sansat:
"Kan du ringa henne så jag kan få med mig den hem nu, jag skulle behöva den?"
"Nej, men jag kan ställa dig i kö på boken, så får du ett mail när den inkommer"
URSÄKTA MEN JAG HAR BÄTTRE SAKER FÖR MIG ÄN ATT PENDLA FRAM OCH TILLBAKA TILL STOCKHOLMS UNIVERSITET!!!
Ville jag svara den alltför oengagerade bibliotekarien, men eftersom att jag sett att boken fanns på Sofiahemmets bibliotek vid KTH, endast en station bort, bestämde jag mig för att inte bråka. Väl på Sofiahemmet fick jag dock upplysningen att "Vi lånar tyvärr bara ut böcker till våra egna studenter", varpå jag fick bege mig från stan utan bok, med en hel del fritid fattigare.
Bibliotek är tycks inte finnas till för att låna ut böcker.
De existerar för att ge oss låntagare hjärnblödning.
Det var nära att de lyckades idag kan jag lova...
Om det fanns någon rättvisa i världen...
...så borde jag ha fått böter vid dethär laget.
Jag har nog aldrig framfört ett fordon på ett sämre sätt än vad jag gjorde idag, övningskörningstiden inräknad. Efter ett hårt jympapass med Benny skulle jag ta mig till Midsommarkransen där Petter numera huserar.
Jag har aldrig haft ett särskilt bra lokalsinne och mina redan dåliga möjligheter att hitta rätt försämrades på grund av Eriks vägbeskrivningar som var mer förrvirrande än klargörande. Till på köpet körde jag för ovanlighets skull en automatväxlad bil. (Läs: Den rullar framåt så fort man släpper bromsen vid läge D, backar så fort man släpper bromsen vid läge R och åker ingenstans alls vid läge P.)
Den lånade bilen har dessutom egenheten att den vägrar lägga i femman om man inte ökar farten 60 km med gasen i botten. Detta ledde till att jag först blev tvungen att ligga i 60 och sedan gasa upp i 120 på en 90-väg. Mina medtrafikanter måste ha tyckt att jag var en mycket märklig förare.
Efter att jag på grund av detta kört för fort blev jag tvungen att vända på allehanda dumma platser eftersom jag tappade bort mig. Jag tog först en sightseeng runt på Essingen och sedan kring Telefonplan. Att försöka göra en U-sväng och inte riktigt lyckas - för att sedan lägga i fel växel (R/P/D) när man måste flytta sig snabbt undan inkommande trafik är inte värsta planen.
En annan grej som är dum när man kör automatväxlat är att man, om man kommer för nära en kant på en vändplan, inte kan släppa lite på bromsen utan att bilen dundrar in i stenkanten. (Ja, pappa, du hade svurit om du hade suttit i passagerarsätet...)
Nåväl, till slut nådde jag då Midsommarkransen och min väns kvarter. Problemet var bara att det var en viss brist på parkeringsplatser. Jag var vid detta laget fortfarande svettig, (efter passet) förbannad (på Erik) och hungrig (bidrog nog till argheten).
Jag övervägde att ställa mig i en vändzon eller på en förhyrd plats när jag till slut fick syn på några bilar som, till synes helt lagligt, hade parkerat på höger vägren på en liten tvärgata. Jag lämnade bilen, gick upp till Petter, duschade, åt och hade mycket trevligt.
När jag för en liten stund sedan gick för att hämta bilen såg jag skylten som stod i början av den lilla tvärgatan där min bil stod parkerad. Den hade blå botten med ett rött streck i en cirkel ovanpå.
Himla tur för mig att alla lapplisor och poliser inte höll hus kring Midsommarkransen idag!
Jag har nog aldrig framfört ett fordon på ett sämre sätt än vad jag gjorde idag, övningskörningstiden inräknad. Efter ett hårt jympapass med Benny skulle jag ta mig till Midsommarkransen där Petter numera huserar.
Jag har aldrig haft ett särskilt bra lokalsinne och mina redan dåliga möjligheter att hitta rätt försämrades på grund av Eriks vägbeskrivningar som var mer förrvirrande än klargörande. Till på köpet körde jag för ovanlighets skull en automatväxlad bil. (Läs: Den rullar framåt så fort man släpper bromsen vid läge D, backar så fort man släpper bromsen vid läge R och åker ingenstans alls vid läge P.)
Den lånade bilen har dessutom egenheten att den vägrar lägga i femman om man inte ökar farten 60 km med gasen i botten. Detta ledde till att jag först blev tvungen att ligga i 60 och sedan gasa upp i 120 på en 90-väg. Mina medtrafikanter måste ha tyckt att jag var en mycket märklig förare.
Efter att jag på grund av detta kört för fort blev jag tvungen att vända på allehanda dumma platser eftersom jag tappade bort mig. Jag tog först en sightseeng runt på Essingen och sedan kring Telefonplan. Att försöka göra en U-sväng och inte riktigt lyckas - för att sedan lägga i fel växel (R/P/D) när man måste flytta sig snabbt undan inkommande trafik är inte värsta planen.
En annan grej som är dum när man kör automatväxlat är att man, om man kommer för nära en kant på en vändplan, inte kan släppa lite på bromsen utan att bilen dundrar in i stenkanten. (Ja, pappa, du hade svurit om du hade suttit i passagerarsätet...)
Nåväl, till slut nådde jag då Midsommarkransen och min väns kvarter. Problemet var bara att det var en viss brist på parkeringsplatser. Jag var vid detta laget fortfarande svettig, (efter passet) förbannad (på Erik) och hungrig (bidrog nog till argheten).
Jag övervägde att ställa mig i en vändzon eller på en förhyrd plats när jag till slut fick syn på några bilar som, till synes helt lagligt, hade parkerat på höger vägren på en liten tvärgata. Jag lämnade bilen, gick upp till Petter, duschade, åt och hade mycket trevligt.
När jag för en liten stund sedan gick för att hämta bilen såg jag skylten som stod i början av den lilla tvärgatan där min bil stod parkerad. Den hade blå botten med ett rött streck i en cirkel ovanpå.
Himla tur för mig att alla lapplisor och poliser inte höll hus kring Midsommarkransen idag!
"Var försiktiga pojkar"
Eriks pappas ingifta kusin Pio återgav ett replikskifte som utspelade sig på ett apotek för kanske 50 år sedan. Man kan ju konstatera att det var lättare att få tag i ingredienserna till bomber på den tiden. Å andra sidan hade de ju inte internet med en massa recept, så de fick pröva sig fram en hel del...
Replikskiftet bör tänkas på finlandssvenska för att komma till sin rätt
Pio och hans vän: Tre liter Salpetersyra tack!
Damen i kassan: Vad ska ni då med det till?
Pio: Mamma ska lägga in kött.
(Pojkarna får Salpetersyran)
Pio: Och så sju liter Svavelsyra.
Damen: Nå men vad ska ni med så mycket Svavelsyra till?
Pio: Vi ska ta bort vårtor...
Damen: Jo, då måst' ni allt ha många vårtor därhemma!
(Pojkarna får sju liter Svavelsyra)
Damen: Var så goda pojkar, var försiktiga pojkar!
Replikskiftet bör tänkas på finlandssvenska för att komma till sin rätt
Pio och hans vän: Tre liter Salpetersyra tack!
Damen i kassan: Vad ska ni då med det till?
Pio: Mamma ska lägga in kött.
(Pojkarna får Salpetersyran)
Pio: Och så sju liter Svavelsyra.
Damen: Nå men vad ska ni med så mycket Svavelsyra till?
Pio: Vi ska ta bort vårtor...
Damen: Jo, då måst' ni allt ha många vårtor därhemma!
(Pojkarna får sju liter Svavelsyra)
Damen: Var så goda pojkar, var försiktiga pojkar!
Dags för könsbyte?
Enda gången jag läser "tjejtidningar" som Cosmopolitan, SOLO och Veckorevyn är när jag är ute och reser med konfirmanderna. Det slutar oftast med att jag antingen viker mig dubbel av skratt (få saker är mer komiska än kändisskvallret och relationstesterna) eller blir hemskt upprörd (för att massmedia försöker fylla unga hjärnor med sån skit)
När jag läste SOLO på flygresan Frankfurt - Stockholm blev jag dock alltför förvånad för att reagera på vanligt sätt. Enligt SOLO kan jag nämligen knappast räknas till den del av befolkningen som kallas kvinnor.
De hade en artikel om en man som skulle prova på att vara "kvinna för en dag" och göra tio "tjejgrejer" för att se hur vi kvinnor har det i vardagen. De nio av de tio "tjejgrejerna" som jag minns bestod av att:
Läsa SOLO
Platta håret
Måla naglarna
Vaxa bikinilinjen
Gå runt i högklackat
Sätta på Brun Utan Sol
Stå i kö till och gå på tjejtoan
Lägga på Mascara och Eyeliner
Beställa en sallad (att man gjorde det för att tänka på vikten specifiserades i artikeln)
Av de tio kännetecknena för en tjej utför jag högst en på regelbunden basis (kön till tjejtoan) och enbart om det finns pissoar på herrtoaletten så att jag hindras från att smita in där...
Innebär det att jag borde utföra ett könsbyte för att passa in i samhället?
Dessutom kan man fråga sig varför majoriteten av tjejgrejer går ut på att göra sig tjusig och behagfull för andra (ingen sminkar, vaxar sig eller går väl i klackskor för att det är så bekvämt?)
Vad sägs om att istället låta testpersonen gå till sin chef och klaga på att hans lön är sämre än sin manlige kollega trots att hans meriter är bättre - eller låta honom säga åt sin svärfar att han minsann kan plocka undan sin disk själv?
Vad säger ni läsare?
Känner ni igen er själva/era flickvänner i SOLOs kvinnobild?
När jag läste SOLO på flygresan Frankfurt - Stockholm blev jag dock alltför förvånad för att reagera på vanligt sätt. Enligt SOLO kan jag nämligen knappast räknas till den del av befolkningen som kallas kvinnor.
De hade en artikel om en man som skulle prova på att vara "kvinna för en dag" och göra tio "tjejgrejer" för att se hur vi kvinnor har det i vardagen. De nio av de tio "tjejgrejerna" som jag minns bestod av att:
Läsa SOLO
Platta håret
Måla naglarna
Vaxa bikinilinjen
Gå runt i högklackat
Sätta på Brun Utan Sol
Stå i kö till och gå på tjejtoan
Lägga på Mascara och Eyeliner
Beställa en sallad (att man gjorde det för att tänka på vikten specifiserades i artikeln)
Av de tio kännetecknena för en tjej utför jag högst en på regelbunden basis (kön till tjejtoan) och enbart om det finns pissoar på herrtoaletten så att jag hindras från att smita in där...
Innebär det att jag borde utföra ett könsbyte för att passa in i samhället?
Dessutom kan man fråga sig varför majoriteten av tjejgrejer går ut på att göra sig tjusig och behagfull för andra (ingen sminkar, vaxar sig eller går väl i klackskor för att det är så bekvämt?)
Vad sägs om att istället låta testpersonen gå till sin chef och klaga på att hans lön är sämre än sin manlige kollega trots att hans meriter är bättre - eller låta honom säga åt sin svärfar att han minsann kan plocka undan sin disk själv?
Vad säger ni läsare?
Känner ni igen er själva/era flickvänner i SOLOs kvinnobild?
Förvirrad Färd.
Alltså.
När man köpt biljetter till en båt, dubbelkollat på färjeterminalen att man verkligen ska med just den båten och sedan kommer i god tid till den så borde man ju vara garanterad en plats.
Det är iallafall vad jag tycker.
Men Icke!
Med endast fem bilar bakom oss i Stand-By-kön och med ett extrautlägg för nya biljetter lyckades vi med en hårsmån få plats på den färja som vi var så säkra att vi hade en bokad plats på.
Destination Gotland borde gå och lägga sig.
Det borde jag också göra.
När man köpt biljetter till en båt, dubbelkollat på färjeterminalen att man verkligen ska med just den båten och sedan kommer i god tid till den så borde man ju vara garanterad en plats.
Det är iallafall vad jag tycker.
Men Icke!
Med endast fem bilar bakom oss i Stand-By-kön och med ett extrautlägg för nya biljetter lyckades vi med en hårsmån få plats på den färja som vi var så säkra att vi hade en bokad plats på.
Destination Gotland borde gå och lägga sig.
Det borde jag också göra.
Dum grej att göra:
Hälla vaniljsås i svampstuvningen.
Svamp och vanilj passar inte ihop.
Anledningen till att jag vet detta är att Valio numera säljer vaniljsås i plastflaskor. Som ser nästan exakt likadana ut som deras gräddflaskor. Mycket ska man vara med om innan smaklökarna trillar av...
Svamp och vanilj passar inte ihop.
Anledningen till att jag vet detta är att Valio numera säljer vaniljsås i plastflaskor. Som ser nästan exakt likadana ut som deras gräddflaskor. Mycket ska man vara med om innan smaklökarna trillar av...
Hjärter
Var det nån som trodde att kortspel var tråkigt?
Såhär roligt har iallafall vi:
Jag älskar den arga nunnan till vänster som är upprörs över drogromantiken til höger.
Såhär roligt har iallafall vi:
Jag älskar den arga nunnan till vänster som är upprörs över drogromantiken til höger.
Elvis i melodifestivalen
Tänk vad roligt det vore om nåt land bestämde sig för att ställa upp med "heartbreak hotel" i melodifestivalen... eller ännu hellre, ställde upp med en såndär Elvis-fisk som sjunger.
Reporter (upprörd): Men... dethär är ju plagiat!
Representant för landet: Neeej... Saskia (fisken heter så) skrev den på ett hotell i Moskva efter att hennes kille slängt ut henne...
Reporter: Men... men...
Sen skulle det bli ett himla hallå och man skulle försöka hitta klipp på Elvis när han sjunger den men alla skulle på något mystiskt sett ha försvunnit, liksom alla Copyright-dokument...
Eller är det bara jag som tycker att det vore kul?
Reporter (upprörd): Men... dethär är ju plagiat!
Representant för landet: Neeej... Saskia (fisken heter så) skrev den på ett hotell i Moskva efter att hennes kille slängt ut henne...
Reporter: Men... men...
Sen skulle det bli ett himla hallå och man skulle försöka hitta klipp på Elvis när han sjunger den men alla skulle på något mystiskt sett ha försvunnit, liksom alla Copyright-dokument...
Eller är det bara jag som tycker att det vore kul?
