schoolingbannerfish

Rökt fisk på kvällskvisten

Alldeles alldeles underbara katter

Tjusiga solnedgångar

Och en snygg kille att titta på dom med. Oftast snygg iallafall...

För en dryg vecka sedan kände jag: Varför kom jag hit?

Det vanliga Taizé-kaoset hade infunnit sig, jag hade bara fått pulvermos till lunch och jag visste att moskelkåtorna väntade på att bli uppsatta. Och ja. Det var lite kämpigt när tälten föll ihop under en natt med storm och åska och att varje dag trängas i matkö med 3500 ungdomar...


...men Taizés källa var som vanligt underbart vacker och som tur var hade vi ju med min älskling, Erik Tältexperten Borgström, som räddade oss alla undan stormnätter och fulla Litauer.


Dessutom lyckades jag, tack vare Hannas råd, hamna i en alldeles alldeles underbar samtalsgrupp med en perfekt mix av engelsmän, tyskar, holländare - katoliker, anglikaner och protestanter. Angus (i grön tröja) var svensk-engelsk och en utmärkt tolk om jag någon gång glömde var ordet "försona" hette på engelska.


Taizés böner med meditativa sånger och 8 minuters tystnad 3 gånger dagligen hjälper en dessutom att återhämta sig från eventuella nattliga strapatser. Så för att vara en jobbvecka med i genomsnitt 5 timmars sömn per natt var resan oerhört avkopplande.
 

Nu skiner solen och stranden väntar!
Love

Så var man på Fårö! Under båtresan reflekterade jag över att sextonåringar trots allt har vissa fördelar om man jämför dem med småbarn. Visserligen pratar och skriker de en hel massa, men de gör det åtminstone inte i höga C. Som tur var hade jag mina kära lurar med mig, så när jag tröttnat på ungarna höjde jag volymen och knoppade in i två timmar till dunket av olika Friskishits.

Vi möttes av mor och far vid båtterminalen och påbörjade resan upp mot Fårö, som avbröts av diverse mat- och loppisstopp. Efter att ha levt på ris och majs, haricots vert och potatis och pulvermos i en vecka var lyckan förstås total när pappa och mamma först bjöd på thaimat i bilen och sedan på rökt fisk till middag.

Nu har vi sett en grymmt vacker solnedgång och ska strax krypa till kojs. Någon dag snart ska vi åka förbi Sudersand där de har lite bättre täckning än det portabla bredbandet och då kommer lite bilder både härifrån o från Taizé!

Love

Efter 30 timmarsbussresa, en trevlig séjour med Linda och Anna och en hel natts sömn ska vi nu bege oss till Fårö där mina föräldrar väntar på att få skämma bort oss till på lördag. Jag har hört talas om att min far visst har ett portabelt bredband så det är mycket möjligt att bloggen kommer uppdateras lite mer frekvent under veckan.

Love

Nu är vi i Becanson i Frankrike, 2 timmar från Taizé. Efter lite handstående är mina fötter normala igen efter allt bussresande så allt är väl =)

Vad?! Vad?!

Just ja... jag ska ju åka till Frankrike och eta géle me trésché i veboá.
Au Revoir!

Jag har just träffat den alla kvinnor drömmer om och han heter inte Erik, som man kanske skulle kunna tro, utan Bobbo. Han är en miniliten collievalp som tillhör min faster och hennes man. En hund just i min smak (och storlek).

Är han inte bedårande?

Hälla vaniljsås i svampstuvningen.
Svamp och vanilj passar inte ihop.

Anledningen till att jag vet detta är att Valio numera säljer vaniljsås i plastflaskor. Som ser nästan exakt likadana ut som deras gräddflaskor. Mycket ska man vara med om innan smaklökarna trillar av...

Imorgon bär det av tillbaka till civilisationen och på lördag börjar resan mot Taizé i Frankrike. Idag var alltså vår sista heldag i skärgården och vi såg till att ha så somrigt som möjligt. Serieläsande i gummibåt och blåbärskaka utomhus är väl så mycket svensk sommar som man får.


Dessutom testade vi hur fort Adrians båt kunde köra med en eftersläpare. Däcket verkade lite väl blött för min smak så jag satsade på skidorna istället.


Och så tog vi en kort segeltur till en viss udde och gav lite kantareller till Geten som bor där.

Nu är det slut med Pripps Blå-reklam i bloggen på ett tag.
Hoppas ni också tagit vara på solen!
Love

Idag var dagen då Green Pearl skulle besegra havet. I strålande sol seglade vi ut från Ornö och höll mellan två och fyra knop ända tills vi kommit utanför de sista skären och guppade på de långa dyningarna från havet.

Då vi kommit utanför skären och grynnorna stängde vi av GPS:en och Erik tillagade en grymm Gulaschsoppa (som förstås krävde en jäger) trots att soppan hotade att rinna ur grytan på grund av snedsegling.

När vi nådde Vindbåden (sista fyren innan Gotland) och molnen började hopa sig över landet bakom oss vände vi om. Vi höll mellan fem och sex knop nästan hela vägen och hann nästan ända till Ornö innan regnet började falla. Dock varade regnet inte så länge och vi hann med en kvällspromenad som inbringade mycket tjusiga kantareller.

Nu ska vi basta!
Cheers!

Var det nån som trodde att kortspel var tråkigt?

Såhär roligt har iallafall vi:

Jag älskar den arga nunnan till vänster som är upprörs över drogromantiken til höger.

Efter frukost och mastfotsfix var brädorna redo att racea i viken.

Vinden var jämn och lagom hård så det gick fint (pappa, erik o jag på bilderna)

Andra nöjde sig med att titta på.

Efter ett tag blev man dock lite trött...

Som sagt...

Nu har vi seglat och lämnat de två landkrabborna i Dalarö och snart börjar en omgång hjärter.
Hoppas ni också haft en skön helg!

Än en gång har vi fått anledning att tro att gubbarna på SMHI kastar tärning om vädret. Trots utlovat regn sken solen här hos oss på Ornö så efter lite vindsurfing tog vi en promenad till Hemträsket och plockade kantareller som växte på vägen.


Vi hälsade på söta djurungar vid bondgården (nån som vill skriva en barnbok om det??)


Nu på eftermiddagen kom Julia och hennes familj över hit på en fika. Mycket trevligt att få träffa dem allihop utan jympakläder! Tyvärr hade jag lite för trevligt för att springa runt och fota...
Nu hoppas jag att bastun snart är klar.
Hoppas ni också har haft en fin lördag!

Överdrivet användande av såkallade "foppatofflor" kan leda till föruttnelse på de kroppsdelar som kommer i kontakt med gummit. För att slippa dessa bieffekter rekommenderas användarna att antingen använda strumpor i tofflorna eller att begränsa sitt användande till högst en timme om dagen.

I snyggaste Babuschkasjalen gav vi oss ut på havet trots Karins klagomål och starka vindar. I kulingen seglade vi mot Dalarö för att hämta upp mina föräldrar som nu sitter här på Ornö och utkämpar ett hårt slag i Alfapet.


När jag bytt ALLA kläder (det stänkte en hel del de sista sjömilen) kom mina föräldrar och packade båten full med mat och sen begav vi oss tillbaka till Ornö. Pappa sjöng sånger om barn som blivit fastsurrade vid roder och mamma höll koll på hastigheten (6 knop på bara stormfock!)

När man varit ute på sjön i kuling blir håret naturligt fluffigt, även om man haft Bubuschkasjal.
Jag tror Brüno skulle digga mig, vad tror ni?

Nu när solen kommit tillbaka är det helt ok att va på land också:


Men Erik längtade så mycket efter havet och vinden att han gjorde ett försök att vindsurfa trots kuling och trasig mastfot. Det gick riktigt fort ett tag, men sen gick det sämre...


Snart ska vi iallafall bege oss till Dalarö i Green Pearl för att hämta upp två landkrabbor, aka. mina föräldrar.
Spännande!

Eftersom att pappa igårkväll varnade för kuling la vi oss vid kittelholmarna i ällmorafjärden där man är skyddad från alla vindar utom nordliga. Kan ni gissa två gånger vilken riktning som vinden kom ifrån? Kul kul...

Efter att ha lyssnat lite och kostaterat att trots en del knarrande tycktes båten hålla somnade vi dock båda gott och vaknade upp till en mycket blöt dag. Det var något komiskt att jag, trots att jag försäkrat pappa om att båten var regntät, vaknade upp av att armen blivit nerdroppad. Uppenbarligen var den inte byggd för att klara riktigt så mycket regn som föll inatt.

Efter frukost gjorde regnet ett litet uppehåll så vi påbörjade seglingen hemåt och höll oss varma med hjälp av regnkläder och godis.

Vid Jungfrun såg vi hur regnväder närmade sig från alla håll och i slutet av seglatsen kunde vi varken se särskilt mycket eller hålla oss torra trots regnställen. Seglingen avslutades med ett litet bad av Erik, som offrade sig för att slippa starta motorn.

Som tur var väntade bastun.

Efter en oändligt vacker solnedgång började dagen började på bästa sätt; sol och vindstilla


Vi vaknade innan de andra seglarna så vi fick lite tid för oss själva och havet


Lagom till frukost blev det livat med både dyk och badringar


Strax därefter kastade vi loss för att bege oss in till Tyresö eftersom våra fiskar gärna ville ha mat. Med sol och spinnacker blev det en väldigt trevlig tur och vi passade på att stanna till vid Tyresö Båtklubb för att ordna vindexen som inte mådde så bra (den pekade bara åt ett håll, oavsett vind)


När vi matat fiskarna, bloggat och handlat proviant och bensin slog vi på stort och köpte två pizzor och ett kilo godis på strandtorget. Sjön suger, som man säger. Sen blev vi lite stressade då min far upplös oss om att det skulle komma 50 mm. regn och blåsa kuling under natten. Vi ville helst ha nått Kittelholmarna innan ovädret bröt lös.

När jag skyndade ut mot notholmen för att pizzorna inte skulle bli kalla bondade Erik med några japaner som tyckte att vår båt var förfärligt pittoresk och tog ungefär 200 bilder på den, oss, oss på båten och tillsist en av japanerna på båten. Helst av allt ville de att vi skulle ta dem med på en båttur, men där blev vi tvugna att avböja och Green Pearl avseglade från Notholmen under blixtrandet av sex olika kameror.


Pizza har väl aldrig smakat så gott - för första gången på flera år åt jag en hel själv


Just när vi nådde Kittelholmarna började det regna, så vi la till vid en klippa, kröp ner i kojarna med vårt godis och inväntade nattens oväder.

När vi 11.44 fick sms om att Helen och Love seglade mot Hallskär (vilket vi föreslagit föregående dag) packade vi snabbt båten och gav oss iväg från ett molnigt Ornö. När vi passerat ornö huvud sprack molntäcket upp och hela Jungfrufjärden seglades i solsken.

Dock hotades vi hela tiden av mörka, mullrande moln som tog in på oss. Vid Mörtö klobb öppnade sig himmelen för att släppa ner ett regn som vi aldrig sett maken till i Sverige. Vi blev dyblöta samtidigt som blixtarna och dundret eskalerade ovanför Green Pearls mast.

Vi la därför till vid klobben och inväntade bättre tider. I samma veva fick vi sms från Helen med följande budskap: Love blev lite darrig där åskan slog ner 500 meter ifrån oss så vi ligger vid en boj.

Efter lunch infann sig de bättre tiderna.

Trots att regnet höll i sig seglade vi vidare så fort åskan dragit förbi och trots det hårda vädret lyckades Green Pearl racea förbi en tvåmastad vikingabåt. Hon blev så stolt att hon nästan kissade på sig. I vårt högmod höll vi på att gå på grund. Det kan också ha berott på en viss okunskap angående vad svartgula prickar betyder.

Efter en strapatsrik seglats nådde vi iallafall Hallskär och avnjöt där en god middag tillsammans med Helen och Love i deras tjusiga Linjett. Vi fick även lära känna två trevliga seglare av en Express.

Här ser ni vårt sällskap, ätandes och lyssnandes på sjövädret:


Och både igårkväll och idag har vi fått njuta av solen:


Hoppas ni också hade en trevlig tisdag!
Love

Nu trotsar vi molnen och beger oss ut i skärgården på segeltur. Kanske möter vi Emelies klasskompisar Helen och Love som också är ute och seglar, den som lever får se!
Love

Dom som önskade bort värmen i förra veckan tycks ha fått som dom ville.
Jag som ville segla!
Blä.

Igår var dagen kommen då vi frågade oss om det möjligen var dags för en ny syndaflod. Regnet stod som spön i backen och gatubrunnarna i Tyresö gav upp och svämmade över totalt. Dock blev regntiden kort och solen tittade fram igen.


Tur var väl det eftersom familjen Hansson tänkt ställa till med en avskedsgrill till Emelies ära.


Och idag var en annan speciell dag kommen:
Dagen då Emelie skulle lämna oss i sex månader för att utforska landet Down under.

Sång att sjunga på arlanda:
Dagen är kommen,
Emelie ska resa,
resa till landet Austra-alien.
Där ska hon plugga
och äta en känguru
men vi kommer att sakna
men vi kommer att sakna
men vi kommer att sakna
vår li-illa tös!

Jag och farmor klämde i med de första två stroferna på parkeringen, mer hann vi inte för det var dags att gå till incheckningen. Mamma lastade ut väskorna och pappa tog dom på en pirra eftersom Emelie är lite för liten för att klara av att ta hand om dom själv =)

Nästan hela tjocka släkten hade vallfärdat för att ta farväl av lillbebisen:

Och till slut gick hon genom säkerhetskontrollen. Farmor funderade på om det skulle gå att lura sig med in (hon tänkte leva sig in i rollen som förvirrad pensionär och Emelie skulle låtsas vara hennes assistent) men vi bestämde oss för att krama Emelie hejdå och låta henne fortsätta sin resa på egen hand.

Jag hade egentligen tänkt ta en bild just när hon passerade säkerhetskontrollen, men en vakt väste åt mig att man inte fick ta bilder mot kontrollanterna. Hoppsan! Bilden ovan hann jag iallafall ta innan jag blev tillsagd!
Hoppas du får grymma månader i Australien!
We love you long time!

Något som jag verkligen inte uppskattar är att bli väckt innan åtta på sommarlovet.
Det värsta är att det var fest igårkväll på andra sidan viken, så lugnet på landet lös med sin frånvaro. Att man morgonen därefter ska bli väckt av en illasinnad far som vill att hans son ska plasta sin båt i ottan borde vara ett skämt.

Och vad är grejen med att gå upp tidigt på sin semester? Vad? Vad? Det finns ju ingen poäng med det, alla andra sover ju! Om man nu inte utsätter sig för deras missnöje och väcker dom förstås... Just nu känner jag mig väldigt missnöjd...

Nåja. Nu när jag ändå är vaken är det väl lika bra att gå ut och surfa...
Tror ni vattnet är varmt innan nio?

Vid elvatiden imorse var himmelen helt svart och åskan mullrade.
Så går det när man klagar på värmen:


Dock kom solen fram efter den mycket intensiva åskskuren och vi tog en promenad i den nyduchade skogen och fick se en mycket stilig råbock som åt på Karins tomatplantor:


Och när solen skiner måste man förstås ta vara på den:



Har ni tagit vara på solen idag?

Något jag verkligen inte förstår är att vi svenskar som varenda höst vallfärdar till Thailand, klagar så fort vi får en ordentlig värmebölja i vårt hemland på sommaren. Vad är det att klaga över? Äntligen slipper vi ju frysa!

För dem som anser att värmen är olidlig tipsar jag om att göra som mig och Erik:


Ut och njut av värmen nu så ni inte behöver köpa dyra flygbiljetter och smutsa ner luften i höst!
Love

Om man skulle bli hungrig...

Så finns det resurser på Ornö.

Smultron stora som ekorrar, jajamensan!

Kan man tillverka solkräm av något man har i skafferiet?

Det är frågan.

Jag sitter här på Ornö, det är soligt och varm ute och enda problemet är att jag inte har lust att bränna mitt redan söndersvedda ansikte mer. Segling är trevligt men ökar nog risken för hudcancer rejält.

Petter föreslog att jag skulle lägga en vanlig deg över all hud jag vill täcka. Alternativt använda mjöl. Problemet är bara att jag skulle vilja bada och då funkar det nog inte så bra...

Förslag emottages tacksamt!

Imorse när vi vaknade undrade vi vad det var som droppade mot däcket.
Det visade sig vara regn!
Trots att solen gått ner på en molnfri himmel kvällen innan hade visst några regnmoln hunnit ansamlas ovanför vår lilla naturhamn under natten. De erbjöd en utmärkt ursäkt att ligga kvar och mysa extra länge i kojen...


Vid elvatiden upphörde dropparna att falla och alla tycktes göra sig klara för avfärd. De tre andra båtarna startade motorerna med ungefär två minuters mellanrum, men vi låg kvar och såg dem lämna hamnen. (Gilda är träbåten längst till vänster)

Sedan kastade vi även loss och satte ny kurs. Vi styrde under en molnig himmel mot Rönnkläpparna och landsteg där vid tolvtiden.


Efter att ha inspekterat ön som till stor del bestod av blomhav och arga tärnor och måsar skulle vi ta oss tillbaka till båten. Vi gick barfota och Erik muttrade lite när han insåg att vi skulle bli tvugna att vada genom ett vattendrag som bestod av mestadels fågelbajs som bubblade upp mellan tårna.

Alternativen till fågelbajspölen var att gå genom meterhögt gräs i vilket jag var nästan säker på att jag sett en orm eller att gå samma väg tillbaka som vi kommit, vilket ju inte var särskilt äventyrligt.
Alltså gick vi genom fågelbajset.


När vi återvänt till Green Pearl lagade vi en culinarisk pytt-i-panna medans molnen skingrades. Dock var vinden ganska klen, och för att försäkra oss om att vi skulle slippa smutsa ner vattnet med förmycket bensin på grund av tidsbrist satte vi kurs hemåt.


När man seglar i solsken gör det liksom ingenting att båten går i en halv knop. Särskilt inte när man trots sin ringa hastighet lyckas segla om andra tappra matroser som liksom vi motor-vägrade. Det var den första segelbåt som Green Pearl lyckats köra om och hon var mycket stolt!

Jag ringer Eriks syssling Linea.
Jag: Hej! Visst skulle ni ut och segla?
Linea: Ja, vi är ute nu...
Jag: Vi är på Ornö, vill ni komma förbi i veckan??
Linea: Vi är på nån liten ö... vi åker nog ingenstans idag iallafall...
Jag: Vi tar nog båten en sväng till Rönnkläpporna isåfall, kanske kunde vi mötas nånstans... vad heter ön ni är på?
Linea: Vi är på Hansten... vi blir nog här till imorgon.
Jag: Ok, vi kollar vart det ligger och ser om vi kan komma förbi...

Erik kollar sjökortet och vi inser att Hansten ligger en knapp sjömil från Rönnkläpporna.
Alltså sätter vi kurs söderut.

Efter några timmars segling fick vi igår känna på riktig semester.


Vid Hansten träffade vi Gilda vars besättning bestod av diverse släktingar till Erik. Vi är inte säkra på om det var för att vi verkade så farliga (Aaargh!) eller för att vi verkade trevliga som de bjöd både på mat och fika; i vilket fall så var det delikat och passade oss pirater utmärkt.

Söta sysslingar solar och fikar


Vi utforskade ön och såg sandstränder, en huggorm, en påle och räddade grodyngel



Sen återvände vi till båtarna och badade och spelade femhundra i Gilda (Jag och Erik blev totalt utklassade av Stenforsarna) innan vi gick och la oss i en myggtät ruff. (Myggtätt var även myggnätet som Gilda hade. Vi hade inget myggnät. Myggtäthet kan te sig på olika sätt.)


En solig dag var till ända