schoolingbannerfish

...så borde jag ha fått böter vid dethär laget.

Jag har nog aldrig framfört ett fordon på ett sämre sätt än vad jag gjorde idag, övningskörningstiden inräknad. Efter ett hårt jympapass med Benny skulle jag ta mig till Midsommarkransen där Petter numera huserar.

Jag har aldrig haft ett särskilt bra lokalsinne och mina redan dåliga möjligheter att hitta rätt försämrades på grund av Eriks vägbeskrivningar som var mer förrvirrande än klargörande. Till på köpet körde jag för ovanlighets skull en automatväxlad bil. (Läs: Den rullar framåt så fort man släpper bromsen vid läge D, backar så fort man släpper bromsen vid läge R och åker ingenstans alls vid läge P.)

Den lånade bilen har dessutom egenheten att den vägrar lägga i femman om man inte ökar farten 60 km med gasen i botten. Detta ledde till att jag först blev tvungen att ligga i 60 och sedan gasa upp i 120 på en 90-väg. Mina medtrafikanter måste ha tyckt att jag var en mycket märklig förare.

Efter att jag på grund av detta kört för fort blev jag tvungen att vända på allehanda dumma platser eftersom jag tappade bort mig. Jag tog först en sightseeng runt på Essingen och sedan kring Telefonplan. Att försöka göra en U-sväng och inte riktigt lyckas - för att sedan lägga i fel växel (R/P/D) när man måste flytta sig snabbt undan inkommande trafik är inte värsta planen.

En annan grej som är dum när man kör automatväxlat är att man, om man kommer för nära en kant på en vändplan, inte kan släppa lite på bromsen utan att bilen dundrar in i stenkanten. (Ja, pappa, du hade svurit om du hade suttit i passagerarsätet...)

Nåväl, till slut nådde jag då Midsommarkransen och min väns kvarter. Problemet var bara att det var en viss brist på parkeringsplatser. Jag var vid detta laget fortfarande svettig, (efter passet) förbannad (på Erik) och hungrig (bidrog nog till argheten).

Jag övervägde att ställa mig i en vändzon eller på en förhyrd plats när jag till slut fick syn på några bilar som, till synes helt lagligt, hade parkerat på höger vägren på en liten tvärgata. Jag lämnade bilen, gick upp till Petter, duschade, åt och hade mycket trevligt.

När jag för en liten stund sedan gick för att hämta bilen såg jag skylten som stod i början av den lilla tvärgatan där min bil stod parkerad. Den hade blå botten med ett rött streck i en cirkel ovanpå.

Himla tur för mig att alla lapplisor och poliser inte höll hus kring Midsommarkransen idag!

Eriks pappas ingifta kusin Pio återgav ett replikskifte som utspelade sig på ett apotek för kanske 50 år sedan. Man kan ju konstatera att det var lättare att få tag i ingredienserna till bomber på den tiden. Å andra sidan hade de ju inte internet med en massa recept, så de fick pröva sig fram en hel del...

Replikskiftet bör tänkas på finlandssvenska för att komma till sin rätt

Pio och hans vän: Tre liter Salpetersyra tack!

Damen i kassan: Vad ska ni då med det till?

Pio: Mamma ska lägga in kött.

(Pojkarna får Salpetersyran)

Pio: Och så sju liter Svavelsyra.

Damen: Nå men vad ska ni med så mycket Svavelsyra till?

Pio: Vi ska ta bort vårtor...

Damen: Jo, då måst' ni allt ha många vårtor därhemma!

(Pojkarna får sju liter Svavelsyra)

Damen: Var så goda pojkar, var försiktiga pojkar!

Jag är så ovan vid kontinentalt vindrickande att det riskerar att påverka mina möjligheter att  följa en dagsplanering. Idag var min storslagna plan att kanske, möjligtvis införskaffa ett par nya löparskor (jag sparade ju ändå 4650 kronor igår genom att inte köpa Burberryklänningen).

Dock åt vi nyss en trevlig lunch med Eriks släktingar där det bjöds på både rött och vitt vin. Och Inte hade jag en tanke på att man inte kan köra bil om man tar några glas vin till lunch!

Enda gången som jag tänker mig för innan jag dricker vin är ju på kvällen.
Och då har man förstås sedan tidigare avtalat vem som ska köra hem.
Om det inte är Midsommar, och då sover man förhoppningsvis över.

Min världsbild har förändrats en hel del idag.

Pixie var också ganska nöjd efter kräftskivan igår...

fast på olika sätt...

Ni kan ju gissa vilket av djuren jag gillar att gosa med och vilket jag gillar att äta...

Igår var vi i Itä Käskus (eller Östercentrum) och handlade. Förutom att jag drabbades av begär till ett par nya jympaskor som, trots rean, kostade närmare tusenlappen, drabbades jag också av lust till att köpa en galet snygg Burberryklänning.

Den var kort och elegant med otydliga rutor. Och kostade i runda slängar 5000.

Efter att jag tittat på prislappen var det förstås bara att glömma ett sådant inköp. Jag suckade, lät den hänga kvar på sin galge (ingen vits att fresta sig själv mer än nödvändigt och se hur snygg den hade vart på) men som tur var hittade jag ett substitut idag för ca: 7% av Burberryklänningens pris:

Kort, hyfsat elegant och rutigt!
Jag tänkte att den kan komma till användning om jag någonsin ska söka ett sekreterarjobb...
Kanske kan detta tvätta bort en del av bohemstämpeln, Marcus?

Hittade dessutom ett annat tjusigt plagg, men det kanske ni får se senare för nu måste jag skynda ner till undervåningen där det håller på att ställas iordning för kräftskiva.

Jag tyckte att Twilight-serien verkade tramsig.
En fånig historia om kärlek mellan en vampyr och en människa.
Nåt för fjortonåringar, alternativa och personer som vill fly verkligheten.
Tyckte jag.

Tills jag läste första boken.
Nu har jag tagit mig igenom alla 2208 sidorna och önskar att fru Meyer hade skrivit fler böcker om Bella och Edward. Min fästman är dock lycklig över att hypnosen har släppt och jag åter är kontaktbar.

Jag kan varken räkna mig som 14-åring eller alternativ (möjligen bohem, om man får tro Marcus?) så frågan är om det är verklighetsflykt som jag eftersträvat de senaste två veckorna.

Eller kan det vara så att böckerna verkligen är bra?
Det är frågan...

Enda gången jag läser "tjejtidningar" som Cosmopolitan, SOLO och Veckorevyn är när jag är ute och reser med konfirmanderna. Det slutar oftast med att jag antingen viker mig dubbel av skratt (få saker är mer komiska än kändisskvallret och relationstesterna) eller blir hemskt upprörd (för att massmedia försöker fylla unga hjärnor med sån skit)
 
När jag läste SOLO på flygresan Frankfurt - Stockholm blev jag dock alltför förvånad för att reagera på vanligt sätt. Enligt SOLO kan jag nämligen knappast räknas till den del av befolkningen som kallas kvinnor.

De hade en artikel om en man som skulle prova på att vara "kvinna för en dag" och göra tio "tjejgrejer" för att se hur vi kvinnor har det i vardagen. De nio av de tio "tjejgrejerna" som jag minns bestod av att:

Läsa SOLO
Platta håret
Måla naglarna
Vaxa bikinilinjen
Gå runt i högklackat
Sätta på Brun Utan Sol
Stå i kö till och gå på tjejtoan
Lägga på Mascara och Eyeliner
Beställa en sallad (att man gjorde det för att tänka på vikten specifiserades i artikeln)

Av de tio kännetecknena för en tjej utför jag högst en på regelbunden basis (kön till tjejtoan) och enbart om det finns pissoar på herrtoaletten så att jag hindras från att smita in där...

Innebär det att jag borde utföra ett könsbyte för att passa in i samhället?

Dessutom kan man fråga sig varför majoriteten av tjejgrejer går ut på att göra sig tjusig och behagfull för andra (ingen sminkar, vaxar sig eller går väl i klackskor för att det är så bekvämt?)

Vad sägs om att istället låta testpersonen gå till sin chef och klaga på att hans lön är sämre än sin manlige kollega trots att hans meriter är bättre - eller låta honom säga åt sin svärfar att han minsann kan plocka undan sin disk själv?

Vad säger ni läsare?
Känner ni igen er själva/era flickvänner i SOLOs kvinnobild?

Idag: Oförmåga att ta sig uppför trappor. Och backar.
Även bara att gå på plan mark är ganska smärtsamt.

Att gå på ett 85-minuters boxpass fyllt med utfallssteg efter en sommar av slappande och oträning var kanske inte bästa planen ändå. Men Julia kommer hem från det stora landet i väster på fredag och kanske börjar vårt träningsavtal gälla igen då, så det är väl lika bra att börja vänja sig...

Helena = Hulken





NOT

Nog för att Italien ibland kan kännas som ett fängelse...

med en massa spänniga typer som hänger överallt...

och fjortonåringar som omöjliggör nattsömn (Min trötthet döljs bakom glasögon - Eriks syns)

Men man måste som turist erkänna att Italienarna bryr sig när det gäller hundars väl och ve

Denna bild hittade vi på en uteservering med fläkt:

Uppenbart är ju att den står där för att kyla ner varma hundar...
och att man inte fåt stoppa hunden i fläkten.

Dessutom finns det en massa andra coola djur där...

...och är det NÅT Italienarna känner till så är det vikten av ett ordentligt fyrverkeri...

Och det ska visst finnas en hel del sevärdheter... har jag hört...


Så jag skulle nog säga att Italien är värt ett besök ändå...
Om inte annat för isbjörnas skull!

Däremot en massa sol och trevliga restauranger!

Drunkna inte nu, så ses vi snart!

Någon gryning hann jag förstås aldrig se eftersom vi sällan vaknade innan nio, men tre fina solnedgångar hann vi med och ett par nattbilder tog vi. Blir man inte romantisk efter detta så är det nog kört =)









Och nej, det ljusnar inte.
Inställningsbar slutartid = good shit.

För ett snabbt uppvaknande rekommenderas:


Trevliga, morgonpigga släktingar med båt, wakeboard och en hel del saltvatten


Tack vare Johans instruktioner klarade jag tillsist att ta mig upp (även om starten var trög)


Och jag gick segrande ur en strid med brännmaneter (fick en tjusig blessyr på underarmen)

Även Erik fixade biffen med bravur


Jag stylade lite på Monoski...


och sen ville killarna visa hur hårda de var...


Nu sitter vi i bilen på väg hem. Det är mysigt att blåsa fram på motorvägen i mörkret, men vi längtar ändå redan tillbaka till Västkusten där "träning" innebär windsurfing och wakeboardande...

Min söta lillasyster i Sydney mallade sig lite igår och berättade att hon skulle få göra ett studiebesök på Sydney Aquarium för en kurs hon läser. För att inte bli avundsjuk och bitter såg jag till att undersöka Västkustens undervattensvärld själv.


I Steve Irwin-anda gullade jag lite med djuren jag hittade...


Vilket kanske inte var en så förfärligt bra plan...


Men lite får man tåla för närkontakt med fina djur!

James Bond är på väg för att hindra några terrorister från att spränga Ringhals... För att överraska tar han sig inte dit den vanliga vägen utan på en vindsurfingbräda! Han är smart han... Efter honom surfar förstås bondbruden så han ska ha något snyggt att rädda i slutet av eskapaden.

Jepp, så spännande är livet här på västkusten.

Jag älskar ju djur, och här på Frillesås finns det verkligen alla sorter:

Lurviga


Pluttiga


Slemmiga


Nu hade jag egentligen tänkt ladda upp ett par vindsurfingbilder och kanske nån på Eriks trevliga syssling som vi träffat, men eftersom just vindsurfing är vad jag och Erik ägnat hela dagen åt (när jag inte fotat djur) så känner vi oss en smula sömniga och prioriterar sängen framför bloggen. Det har ni säkert överseende med =)
Love

känns ju SO 2006 (eller kanske 1986) men tack vare den nya gentekniken kan man nu få ungar som ser ut som precis vad man önskar, vilket ju är svincoolt! För att vara i framkant (och för att Erik har kontakter som kan detdär med genteknologi) har jag och min kära anmält oss som försöksföräldrar:


Forskarna är mycket duktiga på att se till att drag från föräldrarna blir tydliga i barnet.

Ja, visst kan man lita på teknikens under!

En såhär tjusig pizza fick jag i Visby igår. Som ni ser var även sällskapet tjusigt.


Sen fick jag en glass påväg ner mot strandpromenaden för att se solnedgången.


Efter solnedgången drack vi gott té och åt en suverän After Eight-tårta vid stora torget för att sedan dra oss ner mot hamnen och båtkaoset. Kvällen var så trevlig att det faktiskt var värt att köpa nya båtbiljetter (men nästa gång satsar vi på att ta färjan rätt dag)

Nu har vi bara nån mil kvar till Göteborg.
Och vi åker bil, så fler biljettmissar blir det inte!

Alltså.
När man köpt biljetter till en båt, dubbelkollat på färjeterminalen att man verkligen ska med just den båten och sedan kommer i god tid till den så borde man ju vara garanterad en plats.
Det är iallafall vad jag tycker.

Men Icke!
Med endast fem bilar bakom oss i Stand-By-kön och med ett extrautlägg för nya biljetter lyckades vi med en hårsmån få plats på den färja som vi var så säkra att vi hade en bokad plats på.
Destination Gotland borde gå och lägga sig.

Det borde jag också göra.

Nu köar vi.
Inte till nåt coolt inneställe utan till Gotlandsbåten.
Hem, packa om, åka igen är planen.
Sommaren kan bli en smula hektisk, men Västkusten är värd att stressa lite för!

Vart håller ni hus?

Erik har under gotlandsvistelsen utsatt sig för flera av de faror som lurar här på Fårö.
Exempelvis paddling i Ekeviken med Helena vid årorna.


Stalking the prey, stalking the prey...

Och att somna när en kattunge har mord i sinnet är inte värsta planen...

Dessutom går han runt och kallar mig för "Minimuskeln".
Han ska dö...