Hellre troslös än almanackslös

Jag har tappat min almanacka, antagligen på ett tåg eller en buss. Trots att jag har sprungit på alla hittegodsavdelningar jag kan komma på och Erik har ringt till resten har den inte återfunnits.

Det är katastrof!

Jag känner att jag inte alls har koll på vad jag borde göra och vart jag borde vara. Så fort telefonen ringer är jag rädd att personen i andra änden ska säga "vart är du nånstans, vi sitter och väntar på dig!". Som tur är har det inte hänt än... Men om du vet med dig att vi ska träffas någon dag så kan du väl skriva en kommentar. Det ökar mina chanser att komma ihåg det!

Jag måste snarast ta mig till församlingshemmet och förbarma mig över en av de överblivna "frivillig-almanackorna" som finns där. Tur att man har kyrkan i kristider...

Kommentarer
Postat av: Thomas Notini

Nej, ledsamt nog har jag ingen anteckning i min almanacka om att vi skulle träffas inom den närmaste tiden. Men jag har fullt medlidande med dig - en total mardröm! Jag har - ännu! - inte tappat min almanacka. Däremot tappade jag för rätt många år sedan min nyckelknippa, en knappast mindre olycka, och fick en totalt sömnlös natt. Morgonen därpå hittade min då 11-åriga Cecilia, på väg till skolan, min nyckelknippa i en snödriva strax utanför vårt hus. Den hade glidit ur fickan när jag hade haft litet för bråttom hemifrån i ett ärende kvällen innan. Gissa om det blev hittelön!!

Hoppas innerligt almanackan blir återfunnen, eller att Du kan rekonstruera din närmaste framtid något så när. Usch nej - jag avundas dig verkligen inte! Allt gott!

2009-02-27 @ 19:17:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0