Sköna kejsare
Jag ska nu återlämna min kurslitteratur för årets första delkurs; Antikens religioner. Innan jag gör det måste jag citera författaren till Religion and the Romans eftersom han skrivit den skönaste meningen jag någonsin läst i en kursbok:
"No one believed that the living emperor was actually, in the full sense of the word, a 'god', with the possible exception of Gaius (Caligula), whose mind was disturbed."
Det är helt underbart att läsa en B-kurs där författarna till kurslitteraturen bara matar en med påståenden och inte en massa frågor om källkritik och forskningsmetoder. Den nyss citerade meningen är dock väldigt definitiv och får en att undra några saker;
- Var det, trots allt offarnde till kejsaren, verkligen inte en enda romare som trodde att han var en 'gud'?
- Var Gaius verkligen den ende romerska kejsaren "whose mind was disturbed"? Det känns som att Nero också skulle kunna kvala in på den platsen, och kanske trodde även han att han var en gud (även om ingen höll med)...
- Kan inte även vissa romerska medborgare ha varit galna och trott på kejsaren?
- Romarnas gudar var ju hyfsat människolika, och i rikets mer avlägsna provinser såg man kanske aldrig kejsaren, så för dem var han en man långt borta som hade mycket makt och kunde styra över liv och död, vilket ofta gjordes med nyckfullhet. Det låter väl rättså likt Zeus, som faktiskt var en gud?
Nåväl, nu ska jag äta frukost och börja bege mig mot SU där jag ska lämna böcker och låna nya! Ha en bra dag och undvik att vara som Caligula för annars kan ni få ett dåligt rykte som räcker 2000 år efter er död...
"No one believed that the living emperor was actually, in the full sense of the word, a 'god', with the possible exception of Gaius (Caligula), whose mind was disturbed."
Det är helt underbart att läsa en B-kurs där författarna till kurslitteraturen bara matar en med påståenden och inte en massa frågor om källkritik och forskningsmetoder. Den nyss citerade meningen är dock väldigt definitiv och får en att undra några saker;
- Var det, trots allt offarnde till kejsaren, verkligen inte en enda romare som trodde att han var en 'gud'?
- Var Gaius verkligen den ende romerska kejsaren "whose mind was disturbed"? Det känns som att Nero också skulle kunna kvala in på den platsen, och kanske trodde även han att han var en gud (även om ingen höll med)...
- Kan inte även vissa romerska medborgare ha varit galna och trott på kejsaren?
- Romarnas gudar var ju hyfsat människolika, och i rikets mer avlägsna provinser såg man kanske aldrig kejsaren, så för dem var han en man långt borta som hade mycket makt och kunde styra över liv och död, vilket ofta gjordes med nyckfullhet. Det låter väl rättså likt Zeus, som faktiskt var en gud?
Nåväl, nu ska jag äta frukost och börja bege mig mot SU där jag ska lämna böcker och låna nya! Ha en bra dag och undvik att vara som Caligula för annars kan ni få ett dåligt rykte som räcker 2000 år efter er död...
Kommentarer
Trackback
