schoolingbannerfish

Igår predikade jag som sagt i Värmdö kyrka som är galet vacker:

Och det var över denna text i Matteusevangeliet:
"Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem. De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor. När brudgummen dröjde blev alla dåsiga och föll i sömn. Vid midnatt hördes ett rop: ”Brudgummen är här, kom ut och möt honom!”

Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor. De oförståndiga sade till de kloka: ”Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.” De kloka svarade: ”Den kan aldrig räcka både till oss och till er. Gå i stället och köp hos dem som säljer olja.” Men medan de var borta och köpte kom brudgummen. De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes. Efter en stund kom de andra flickorna och ropade: ”Herre, herre, öppna för oss!” Men han svarade: ”Sannerligen, jag känner er inte.”
Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne."


- - -

När jag ska på fest brukar jag byta kläder minst fem gånger innan jag till slut är nöjd. Och om jag upptäcker någon fläck på mina kläder just innan jag ska åka kommer jag hellre för sent till festen och byter kläder än accepterar fläcken och kommer i tid. Och kanske är det inte så konstigt. I samhället basuneras det ju ständigt ut att vi måste vara fläckfria för att duga. Men skulle det va så hemskt att komma till en fest i fläckiga kläder?

När jag läser evangelietexten kan jag inte låta bli att undra vad som hade hänt om flickorna som glömt oljan hade struntat i att springa iväg för att handla och istället stannat kvar och väntat på brudgummen. Visserligen hade det kanske varit pinsamt för dom att komma till festen tomhänta, men det hade väl ändå varit bättre att få va med på festen utan olja än att stå utanför med oljan. Men kan man inte få komma till ett bröllop trots att man glömt att köpa olja? Och frågan är: Skulle vi idag kunna tänka oss att gå på fest hos en vän utan att ta med en present?

Vi människor har uppenbarligen alltid varit bra på att fokusera på det oväsentliga. Och det är tydligt att vi människor i alla tider har känt ett behov av att prestera. Att inte komma tomhänta till fester. Att ha något att visa upp som imponerar i bekantskapkretsen.

Vi anstränger oss för att va oklanderliga i arbete och skola. Vi kämpar för att samtidigt kunna visa upp ett snyggt hem och se snygga ut själva. Dessutom vill många också gärna ha en snabb bil, en flashig båt, eller en tjusig sommarstuga. Det är lätt att börja tro på att vi verkligen är vad vi äter, vad vi arbetar med och vad vi kör för bil.

Vi blir som flickorna som springer iväg för att köpa olja istället för att fokusera på det viktiga. Istället för att komma som vi är till bröllop och fester stressar vi för att hinna shoppa den bästa presenten, den snyggaste klänningen och de fräschaste skorna. Kanske är det så mycket som ska ordnas kring festligheterna att vi glömmer bort att njuta när vi väl är där. Att de som bjudit in oss accepterar oss utan alla domdär grejerna – att vi faktiskt skulle släppas in även iklädda gamla kläder och utan bröllopspresent - är en tanke som vi snabbt förkastar.

Vi är så vana att hela tiden behöva prestera att budskapet om Guds oändliga kärlek blir ologiskt och svårt att ta till sig. För hur ska jag våga närma mig Gud i fläckiga kläder och utan en vinflaska att bjuda på när jag inte ens vågar gå så till mina vänner? Men den som målar upp himmelriket som en bröllopsfest där Gud inte släpper in alla gör Gud till en ganska snål och trist värd.

Vi människor har ju ibland en tendens att vilja bygga murar mellan oss själva och andra. Och kanske är det inte så konstigt om författaren till Matteusevangeliet, som levde i en tid av förföljelse ville ha en mur eller en port mellan sig och sina förföljare. Men den gudsbilden blir snarare en rädslans bild än en bild av kärlek. Jesus använder ofta bilder av föräldrar när han pratar om Gud. Han liknar sig själv vid en kycklingmamma som vill samla alla kycklingarna under sina vingar, och ofta när han pratar om och med Gud använder han ordet Abba; Pappa.

 

Och det blir kanske lättare om vi föreställer oss Gud som en förälder som bjuder på middag istället för en bröllopsvärd. Hos sina föräldrar vågar man ju äta utan att behöva släpa med en vinflaska varenda gång. Och ens mamma blir förhoppningsvis glad att se en även om man kommer klädd i mjukisbyxor. Om ens pappa låste dörren när man kommer lite sent till middagen skulle man nog bli ganska arg.

Men om vi har svårt att tro på att Gud tar emot oss med kärlek oavsett hur sent vi kommer och vad vi bär med oss får vi försöka minnas vad Jesus brukar göra när han möter människor som kommer för sent. Vi har flera exempel på det i evangelierna.

I Johannesevangeliet berättas det om hur en kvinna som varit otrogen förs till Jesus. Kvinnan kommer egentligen för sent – brottet var redan begått och enligt Mose lag hade hon förverkat sin rätt att leva och skulle stenas. Hon kommer för sent för att rädda sitt liv – men Jesus bryr sig inte om att domen redan är fastställd utan säger istället ”inte heller jag dömer dig” och låter kvinnan gå från platsen upprättad. En annan som verkligen kom för sent var en pappa som hette Jairos. Han kom för att be Jesus bota hans 12-åriga dotter, men kom så sent att han inte ens hann få med sig Jesus hem innan flickan dött av sjukdomen. Men Jesus låter inte pappan drabbas av ångest för att han inte hann i tid. Istället trotsar han dödens makt och uppväcker den lilla flickan från döden. Vare sig man tror eller inte tror på underberättelsen säger den något om vem Gud är.

Gud är någon som inte bryr sig om ifall vi kommer lite eller mycket sent. Gud har hela evigheten på sig att vänta på oss. Och inte ens synd, död och kaos kan hindra Guds kärlek från att söka oss. Dörren till himmelriket står öppen, även om vi tror att den stängts för att vi kommer alldeles för sent. Det är en lugnande tanke för oss som lever i ett samhälle av ständig tidsbrist.

Och när vi väl kommer så struntar Gud helt i ifall våra kläder är fläckiga eller vårt förflutna är nedsmutsat. När Jesus hänger på korset lovar han rövaren på korset brevid att han redan samma dag ska få vara med i Guds rike. Rövaren var antagligen både naken och hade ett mörkt förflutet. Men han var välkommen.

Att även rövare får vara med i himmelriket tyder på att Gud inte alls är nån snål bröllopsvärd. Gud är mycket större och mycket mer kärleksfull än så. Och trots att vi aldrig fullt kan förstå vem Gud är får vi lita på att också vi kommer bli välkomnade, när vi än kommer och vad vi än bär på.

Amen

Mest av allt hängde jag med dom här två snyggingarna


Men jag hann också hälsa på The Goat

Kolla in utbudet av bilar

Attackera och attackeras bakifrån

Inse fördelarna med att bära slöja i solen

Och spana in fruktutbudet iklädd svart sopsäck.

Tänk vad mycket man hinner med på en vecka!

Nu har vi vart tillsammans i atta ar!

Bilden ar tagen i Jerusalem, fler kommer pa tisdag!

Nu har jag natt mitt mal med resan! Bilder pa klippdassar upptar nu ca 10% av mitt minneskort (alltsa ungefar hundra bilder) och jag blev sa bra polare med en av dom att jag nastan kunde rora den! Klippdassarna hittade vi vid En Gedi (en oas i oknen) igar och i samma oas badade vi i ett vackert vattenfall.

Det var dock lite jobbigt att trampa vatten, sa vi drog vidare till Doda havet dar jag laste tidningen flytande och smorjde in mig med lera. Great suxxess! Efter det drog vi vidare till ett Beduinlager dar vi forst turistade oss (las: red pa kamel) och sen at en grymmt god middag. 

Efter en mysig kvall med sang och hopp kring lagerelden gick vi upp halv fem imorse och vandrade uppfor ett berg. Det var latt vart den tidiga morgonen eftersom vi fick se en sjukt vacker soluppgang i oknen. Dessutom fick jag stenbockar pa bild vid bergsbestigningen!

Nu ar vi pa ett lyxigt hotell i Tiberias och imorgon vantar battur pa Galileiska sjon och sakert en massa mer. Sen borjar hemfarden narma sig, det kanns lite trist men jag ar mycket nojd med att ha kopt 3 par alibababyxor, sandaler och en massa krimskrams.

Det enda som oroar mig ar om vaskan kommer ga att stanga...
Vi ses!