Ikeahylla
Årets hockeyfrilla avslutades med sol på waxholmsbåtsbryggan
Tack fina ni som gjorde helgen så bra!
Tack fina ni som gjorde helgen så bra!
Dom finaste människorna
Jag har sån himla tur!
Jag tror faktiskt jag känner några av dom finaste människorna i världen.
Man blir galet glad när man påminns om såna saker.
Allt började med att jag läste att blodcentralerna hade blodbrist inför jul, så jag frågade runt bland mina konfirmandassistenter som just fyllt 18 om nån av dom ville komma med när jag skulle lämna blod och signa upp för att själva bli blodgivare.
En kille nappade och vi bestämde att mötas vid Ringen idag. Bara att anmäla sig är ju grymmt, men när jag kommer dit ser jag att han inte är ensam, utan han har raggat TRE av sina vänner som också dom ville dela med sig av sitt blod till behövande.
Dessutom frågade en annan av assistenterna som är sjutton (man måste va 18 för att få lämna blod) om jag visste hur man gjorde för att få bli donator. Så himla fint!
Jag blir så glad över att det finns folk som bryr sig om sina medmänniskor.
Och ännu gladare blev jag när jag fick chokladhjärtan av blodcentralen.
Japp, detta var en fantastiskt bra för att va en onsdag!
Jag tror faktiskt jag känner några av dom finaste människorna i världen.
Man blir galet glad när man påminns om såna saker.
Allt började med att jag läste att blodcentralerna hade blodbrist inför jul, så jag frågade runt bland mina konfirmandassistenter som just fyllt 18 om nån av dom ville komma med när jag skulle lämna blod och signa upp för att själva bli blodgivare.
En kille nappade och vi bestämde att mötas vid Ringen idag. Bara att anmäla sig är ju grymmt, men när jag kommer dit ser jag att han inte är ensam, utan han har raggat TRE av sina vänner som också dom ville dela med sig av sitt blod till behövande.
Dessutom frågade en annan av assistenterna som är sjutton (man måste va 18 för att få lämna blod) om jag visste hur man gjorde för att få bli donator. Så himla fint!
Jag blir så glad över att det finns folk som bryr sig om sina medmänniskor.
Och ännu gladare blev jag när jag fick chokladhjärtan av blodcentralen.
Japp, detta var en fantastiskt bra för att va en onsdag!
8arsdag
Nu har vi vart tillsammans i atta ar!
Bilden ar tagen i Jerusalem, fler kommer pa tisdag!
Allra Käraste lilla Farmor
De allra flesta påstår dig ju va världens bästa farmor, men jag är ytterst skeptisk till att det skulle finnas någon gamling där ute som är lika underbar som min. Idag åt vi middag tillsammans och efter middagen satte hon sig och skalade äpplen åt mamma att göra mos på.
Plötsligt hittar hon ett äpple som hon tycker verkar extra gott, så hon skalar det och skär i klyftor och ger till sin mycket vuxna sondotter. Dessutom har hon bestämda åsikter om vad som bör och inte bör läggas på en pizza (http://schoolingbannerfish.blogg.se/2009/january/gurka-och-peperoni-ar-inte-samma-sak.html) och försöker lura sig till Australien gratis (http://schoolingbannerfish.blogg.se/2009/july/dagen-ar-kommen.html)
Plötsligt hittar hon ett äpple som hon tycker verkar extra gott, så hon skalar det och skär i klyftor och ger till sin mycket vuxna sondotter. Dessutom har hon bestämda åsikter om vad som bör och inte bör läggas på en pizza (http://schoolingbannerfish.blogg.se/2009/january/gurka-och-peperoni-ar-inte-samma-sak.html) och försöker lura sig till Australien gratis (http://schoolingbannerfish.blogg.se/2009/july/dagen-ar-kommen.html)
Fika med fin kusin
Idag var min storslagna plan att träffa min söta kusin Lina efter skolan.
Planen blev ännu mer storslagen när vi, efter att ha träffats utanför Café Linné bestämde oss för att fika i hennes lägenhet istället för på caféet. För det första fick jag se hennes nya, dödssnygga (för att använda ett metro-ord) lya. För det andra kunde vi köpa en hel massa fika för vad bara en té skulle ha kostat på Café Linné.
Det var mycket trevligt att träffa henne, alldeles för länge sedan sist!
Här kan ni läsa hennes blogg: http://flickanidiket.blogg.se/
Det finns några riktigt snygga bilder på oss där...
Och på tal om släktingar:
Jag har fått ett litet kusinbarn!
Kidden är alldeles ovanligt gullig. Med tanke på att det bara är mitt kusinbarn inser jag att jag kommer bli en alldeles förfärlig mamma som tycker att mina barn är finare än alla andras om jag nånsin får egna.
Bäst att passa sig.
Blod är uppenbarligen tjockare än vatten.
(Fast alla som sett min kusins lilla parvel håller faktiskt med om att han är ovaligt gullig, så så partisk kanske jag ändå inte är...?)
Planen blev ännu mer storslagen när vi, efter att ha träffats utanför Café Linné bestämde oss för att fika i hennes lägenhet istället för på caféet. För det första fick jag se hennes nya, dödssnygga (för att använda ett metro-ord) lya. För det andra kunde vi köpa en hel massa fika för vad bara en té skulle ha kostat på Café Linné.
Det var mycket trevligt att träffa henne, alldeles för länge sedan sist!
Här kan ni läsa hennes blogg: http://flickanidiket.blogg.se/
Det finns några riktigt snygga bilder på oss där...
Och på tal om släktingar:
Jag har fått ett litet kusinbarn!
Kidden är alldeles ovanligt gullig. Med tanke på att det bara är mitt kusinbarn inser jag att jag kommer bli en alldeles förfärlig mamma som tycker att mina barn är finare än alla andras om jag nånsin får egna.
Bäst att passa sig.
Blod är uppenbarligen tjockare än vatten.
(Fast alla som sett min kusins lilla parvel håller faktiskt med om att han är ovaligt gullig, så så partisk kanske jag ändå inte är...?)
My Bonnie is Over the Ocean...
Som ni säkert vet så är min kära lillasyster i landet Down Under. Just nu har de Spring Break, vilket innebär att hon hänger på Guldkusten och festar, badar och försöker lära sig surfa. Fick ett sms idag där hon berättade att hon lyckats stå 5 sekunder på brädan och att hon inte blivit uppäten av en haj. (Var lite orolig eftersom hon inte bloggat på ett tag, men det berodde tydligen på att 3-nätet inte sträckte sig till Byron Bay...)
Det ser iallafall inte ut att gå nån nöd på henne...
Om ni vill följa henne så finns hon på http://wackywombat.blogg.se
Min andra Darling och extra-lillasyster (fast hon är äldre) Linéa åker till London för att börja på en Designskola på lördag. Det är visserligen bara Öresund och Engelska kanalen som skiljer landet jag är på från henne (ingen ocean alltså) men jag kommer ändå sakna henne!
Å andra sidan har det sina fördelar att ha en vän med lya i London...
För övrigt har jag idag hämtat ut biljetter till Placebokonserten den 13 November. En himla tur att den inte var nu i början av September för jag hade alldeles glömt att jag skulle gå tills jag plötsligt kom på det igår. Hade ju vart surt att missa en konsert man betalat för!
Skålar och Ålar
Så kan helgen sammanfattas.
Ålandet sker frekvent i ett av våra akvarium. Två söta ålbebisar fick flytta in där i fredags. De har svincool teckning, typ som boaormar. För att inte Julia ska vägra besöka mig igen får ni även se en bild där man ser att de har morrhår. Inga ormar här inte =)
Skålades gjorde det både i lördags och i söndags. I lördags natt var objektet för firandet som sagt Linéa som från och med nästa vecka har en madrass att erbjuda i London. I söndags var festobjektet min kära Farmor som, förutom att ha erbjudit alla oss barnbarn all sin tid och kärlek, fyllde 85 år.
Släkten var lite decimerad på grund av att två av barnbarnen befinner sig på andra kontinenter, men vi firade så gott vi kunde ändå. Trots farmors försäkringar om att något kalas "minsann inte alls var nödvändigt"´.
Vi lyssnade inte på henne och hon verkade vara vid gott mod trots firandet!
Ålandet sker frekvent i ett av våra akvarium. Två söta ålbebisar fick flytta in där i fredags. De har svincool teckning, typ som boaormar. För att inte Julia ska vägra besöka mig igen får ni även se en bild där man ser att de har morrhår. Inga ormar här inte =)
Skålades gjorde det både i lördags och i söndags. I lördags natt var objektet för firandet som sagt Linéa som från och med nästa vecka har en madrass att erbjuda i London. I söndags var festobjektet min kära Farmor som, förutom att ha erbjudit alla oss barnbarn all sin tid och kärlek, fyllde 85 år.
Släkten var lite decimerad på grund av att två av barnbarnen befinner sig på andra kontinenter, men vi firade så gott vi kunde ändå. Trots farmors försäkringar om att något kalas "minsann inte alls var nödvändigt"´.
Vi lyssnade inte på henne och hon verkade vara vid gott mod trots firandet!
Dagen är kommen
Igår var dagen kommen då vi frågade oss om det möjligen var dags för en ny syndaflod. Regnet stod som spön i backen och gatubrunnarna i Tyresö gav upp och svämmade över totalt. Dock blev regntiden kort och solen tittade fram igen.
Tur var väl det eftersom familjen Hansson tänkt ställa till med en avskedsgrill till Emelies ära.
Och idag var en annan speciell dag kommen:
Dagen då Emelie skulle lämna oss i sex månader för att utforska landet Down under.
Sång att sjunga på arlanda:
Dagen är kommen,
Emelie ska resa,
resa till landet Austra-alien.
Där ska hon plugga
och äta en känguru
men vi kommer att sakna
men vi kommer att sakna
men vi kommer att sakna
vår li-illa tös!
Jag och farmor klämde i med de första två stroferna på parkeringen, mer hann vi inte för det var dags att gå till incheckningen. Mamma lastade ut väskorna och pappa tog dom på en pirra eftersom Emelie är lite för liten för att klara av att ta hand om dom själv =)
Nästan hela tjocka släkten hade vallfärdat för att ta farväl av lillbebisen:
Och till slut gick hon genom säkerhetskontrollen. Farmor funderade på om det skulle gå att lura sig med in (hon tänkte leva sig in i rollen som förvirrad pensionär och Emelie skulle låtsas vara hennes assistent) men vi bestämde oss för att krama Emelie hejdå och låta henne fortsätta sin resa på egen hand.
Jag hade egentligen tänkt ta en bild just när hon passerade säkerhetskontrollen, men en vakt väste åt mig att man inte fick ta bilder mot kontrollanterna. Hoppsan! Bilden ovan hann jag iallafall ta innan jag blev tillsagd!
Hoppas du får grymma månader i Australien!
We love you long time!
Tur var väl det eftersom familjen Hansson tänkt ställa till med en avskedsgrill till Emelies ära.
Och idag var en annan speciell dag kommen:
Dagen då Emelie skulle lämna oss i sex månader för att utforska landet Down under.
Sång att sjunga på arlanda:
Dagen är kommen,
Emelie ska resa,
resa till landet Austra-alien.
Där ska hon plugga
och äta en känguru
men vi kommer att sakna
men vi kommer att sakna
men vi kommer att sakna
vår li-illa tös!
Jag och farmor klämde i med de första två stroferna på parkeringen, mer hann vi inte för det var dags att gå till incheckningen. Mamma lastade ut väskorna och pappa tog dom på en pirra eftersom Emelie är lite för liten för att klara av att ta hand om dom själv =)
Nästan hela tjocka släkten hade vallfärdat för att ta farväl av lillbebisen:
Och till slut gick hon genom säkerhetskontrollen. Farmor funderade på om det skulle gå att lura sig med in (hon tänkte leva sig in i rollen som förvirrad pensionär och Emelie skulle låtsas vara hennes assistent) men vi bestämde oss för att krama Emelie hejdå och låta henne fortsätta sin resa på egen hand.
Jag hade egentligen tänkt ta en bild just när hon passerade säkerhetskontrollen, men en vakt väste åt mig att man inte fick ta bilder mot kontrollanterna. Hoppsan! Bilden ovan hann jag iallafall ta innan jag blev tillsagd!
Hoppas du får grymma månader i Australien!
We love you long time!
Tack Nina!
Ännu en av mina söta kusiner har tagit studenten, och vad kan man annat göra än att fira så man missar skjutsen hem och tvingas cykla i småregn? Släkten är alltid bäst!
Som tur var fick jag låna farbror Peters cylek och slapp åka på Eriks ram.
Det hade kunnat sluta med ond bråd död...
Nu ska jag snart stånga kudden!
Som tur var fick jag låna farbror Peters cylek och slapp åka på Eriks ram.
Det hade kunnat sluta med ond bråd död...
Nu ska jag snart stånga kudden!
Emma in the Evening
Jag kände mig inte ett dugg trött/matt/svimfärdig efter blodgivandet så jag lagade en god middag till min älskling Emma. Min älskling Erik fick också smaka. Sen bakade min älskling Emma och jag kladdkaka!
Som ni ser kladdar hon lite överallt och är lite knäpp men hon är väldigt rolig så det gör inget!
Dessutom är hon väldigt bra på att sjunga och spela gitarr. Och söt. Oftast.
Japp. Detta är mina två älsklingar. Man blir inte som man umgås...
Som ni ser kladdar hon lite överallt och är lite knäpp men hon är väldigt rolig så det gör inget!
Dessutom är hon väldigt bra på att sjunga och spela gitarr. Och söt. Oftast.
Japp. Detta är mina två älsklingar. Man blir inte som man umgås...
J'aime
Ma petite Soeur
Mon appareil du photo
Och min älsklingserik förstås! Snart ska vi fly till Ornö en hel vecka!
Mon appareil du photo
Och min älsklingserik förstås! Snart ska vi fly till Ornö en hel vecka!
Ensam Hemma
Ensam hemma blev jag (erik) från och med imorse. Kl sju i lämnade jag motvilligt helena på arlanda. Jag försökte stoppa ner henne i bakluckan & ta med henne hem igen, men hon smet....
...så nu är hon i Italien (där det regnar) och jag är hemma i sverige (där det e sol & varmt).
En vecka med varmkorv, starwars och uppsatsskrivande väntar... Blä!
Tur att det är fint väder iallafall.
På vägen hem från arlanda blev jag omkörd av en galning i SUV. På SUV:en stod det "Idol" med sånadär blå snirkliga bokstäver. Av någon mycket spännande anledning körde fanskapet i två filer istället för en. Kanske var han blind på ett öga och hade träben eller så hade han helt enkelt inte koll på sin tok-breda bil. Jaja tillslut la sig "idolen" i högerfil på nynäsvägen och jag kör om...
... nä sjunga kan jag inte, men jag kör ialafall bättre än Danny, jag håller mig till en fil... oftast ;)
Trevligaste sortens besök
Idag fick vi besök av Eriks klasskompis med anledning av att ingen av dem tidigare tänkt på att de ska hålla en tiominuterspresentation om vatten i rymden imorgon.
Att de jobbade i flera timmar tyckte jag var anledning nog att laga en lite ambitiösare middag än vanligt och dessutom öppna en vinflaska. Dessutom fick jag chansen att skicka med Anders en frösprättare, vilket alltid är trevligt. (Snart ser vi inte ut genom fönstrena för alla blommor...)
Det grymmaste var att allt blev så hastigt påkommet att vi inte hann städa, vilket man ju oftast gör om man vet att nån ska komma. Det blev alltså bara extra trevligt men inget extra jobb. Ännu en hyllning till spontanbesöken!
God afton
Ännu en trevlig kväll på Ornö.
Erik ser dock ut att ha tröttnat på Emelies inviter till min stora glädje.
Och så saknar vi Karin lite för tillfället...
<--Disk
Erik ser dock ut att ha tröttnat på Emelies inviter till min stora glädje.
Och så saknar vi Karin lite för tillfället...
<--DiskPraktisk Post-Patriarkalism
När ens fästman och hans vän har maten klar när man anländer;
När de dessutom bakat kladdkaka och bjuder på Irish Coffe;
Då har man ju svårt att klaga på männen trots att man matas med feminism dagarna i ända .
Det skulle möjligen va att Erik pussas med min lillasyster och att Petter sticker besticken i näsan...
När de dessutom bakat kladdkaka och bjuder på Irish Coffe;
Då har man ju svårt att klaga på männen trots att man matas med feminism dagarna i ända .
Det skulle möjligen va att Erik pussas med min lillasyster och att Petter sticker besticken i näsan...
Vår!
När man grillat och ätit ute vet man att våren är här.
Farbror Peter har nu genomfört grillriten och jag tror att alla i familjen Hansson kan skriva under på att den fyllde sin funktion. Vi vet att våren är här. Och dessutom var det väldigt gott och trevligt!
Farbror Peter har nu genomfört grillriten och jag tror att alla i familjen Hansson kan skriva under på att den fyllde sin funktion. Vi vet att våren är här. Och dessutom var det väldigt gott och trevligt!
Oväntat besök!
Idag när jag körde upp för uppfarten (okej då - övningskörde) så stod det en stor bil parkerad där. Pappa rusade in och trodde det var rörmokaren (ja, vi har fel på avloppen igen) men när vi andra hann in i köket insåg vi att min kusin från Kalix hade kommit och hälsat på.
Det kom ju som en smärre chock. Jag hade just sagt till Erik att "vi ska ju bara hem till mamma och pappa" så vi hade mjukisbyxor och var lagom oduschade och tydligen var mamma och Emelie lika överraskade som vi och hade tagit emot dom i tajts och med håret på ända. Tur ändå att det var släkten! Och tur att pappa hade köpt en stor bit entrcôte så det räckte till våra oväntade gäster!
Men det är ju galet hur ovan man som Stockholmare är vid att folk kommer utan att ringa. Ska man ha gäster så ska man helst ha bokat det en vecka i förväg och feja och dona i ett dygn innan man ses. Men det är ju så mycket roligare att bara gå hem till den man vill träffa och plinga på! Och mycket roligare att bli överraskad av ett trevligt besök istället för att gå och vänta innanför dörren. Inte behöva planera och bygga upp förväntningar och fundera över vad man ska göra.
Fast det känns som att det är lite tabu i Stockholm att dyka upp oanmäld. Skulle du gå hem till nån utan att slå en signal på mobilen först? Jag tror inte att jag skulle det... Jag har inte gjort det ofta hittills. Men det är kanske dags att väcka den slumrande norrlänningen i mig till liv.
Ta detta som en varning; jag kanske kommer förbi utan att ringa nästa gång!
Det kom ju som en smärre chock. Jag hade just sagt till Erik att "vi ska ju bara hem till mamma och pappa" så vi hade mjukisbyxor och var lagom oduschade och tydligen var mamma och Emelie lika överraskade som vi och hade tagit emot dom i tajts och med håret på ända. Tur ändå att det var släkten! Och tur att pappa hade köpt en stor bit entrcôte så det räckte till våra oväntade gäster!
Men det är ju galet hur ovan man som Stockholmare är vid att folk kommer utan att ringa. Ska man ha gäster så ska man helst ha bokat det en vecka i förväg och feja och dona i ett dygn innan man ses. Men det är ju så mycket roligare att bara gå hem till den man vill träffa och plinga på! Och mycket roligare att bli överraskad av ett trevligt besök istället för att gå och vänta innanför dörren. Inte behöva planera och bygga upp förväntningar och fundera över vad man ska göra.
Fast det känns som att det är lite tabu i Stockholm att dyka upp oanmäld. Skulle du gå hem till nån utan att slå en signal på mobilen först? Jag tror inte att jag skulle det... Jag har inte gjort det ofta hittills. Men det är kanske dags att väcka den slumrande norrlänningen i mig till liv.
Ta detta som en varning; jag kanske kommer förbi utan att ringa nästa gång!
Fröken Fårhund har funnit en vän!
Här på Ornö har jag hittat en vän som ger katten i att mitt hår är oklippt. Det enda hon bryr sig om är nämligen mina långa naglar som kan klia henne bakom örat.
Hon satt utanför ladgården och sov men vaknade gärna för att kelas lite när vi gick förbi. Tyvärr råkade jag sätta mig på en gödselhög i min iver att klia katten så mina täckbyxorär inte de fräschaste, men det är väl sånt som händer!
Nu ska jag mysa lite med min fästman!
Hon satt utanför ladgården och sov men vaknade gärna för att kelas lite när vi gick förbi. Tyvärr råkade jag sätta mig på en gödselhög i min iver att klia katten så mina täckbyxorär inte de fräschaste, men det är väl sånt som händer!
Nu ska jag mysa lite med min fästman!
Varför vet mamma alltid bäst?
I förrgår när vi åkte långfärdsskridskor gjorde jag en liten vurpa. Eller Ok, jag föll pladask på isen efter att skridskon fastnat på en kant. Jag ställde mig förstås snabbt upp, borstade käckt av mig och fortsatte åkturen.
Men mina föräldrar som stod en bit bort hade sett min vurpa och det första mamma säger när jag återvänder till dem är: "Gjorde du dig illa? Jag tänkte direkt: Höft, knä och handleder när jag såg dig ramla." "Äh", svarade jag, "det var inget", och bara för att visa det åkte jag förstås lite extra snabbt resten av turen.
Mjaa, nu har jag i två dagar grimaserat när Ann på Friskis säger att vi ska lägga oss på sidan och göra "höftlyft". Man skulle kunna säga att jag har fått en liten höftkaka efter mitt fall. Och mitt knä var igår vackert blålila. Men handlederna är det iallafall inget fel på! En seger för ungdomsupprorsmakerskan i mig, om än liten!
Jag får väl ändå erkänna att min mor hade rätt till 66,6%. Min teori är att hon satt på plåster så många gånger genom åren att hon numera vet vilka kroppsdelar på mig som är benigast och sticker ut mest..
Well well. Mamma, om du läser dethär så hoppas jag att du inte blir stöddig!
Men mina föräldrar som stod en bit bort hade sett min vurpa och det första mamma säger när jag återvänder till dem är: "Gjorde du dig illa? Jag tänkte direkt: Höft, knä och handleder när jag såg dig ramla." "Äh", svarade jag, "det var inget", och bara för att visa det åkte jag förstås lite extra snabbt resten av turen.
Mjaa, nu har jag i två dagar grimaserat när Ann på Friskis säger att vi ska lägga oss på sidan och göra "höftlyft". Man skulle kunna säga att jag har fått en liten höftkaka efter mitt fall. Och mitt knä var igår vackert blålila. Men handlederna är det iallafall inget fel på! En seger för ungdomsupprorsmakerskan i mig, om än liten!
Jag får väl ändå erkänna att min mor hade rätt till 66,6%. Min teori är att hon satt på plåster så många gånger genom åren att hon numera vet vilka kroppsdelar på mig som är benigast och sticker ut mest..
Well well. Mamma, om du läser dethär så hoppas jag att du inte blir stöddig!
Femdagarsjul
Fem dagar i rad har vi nu ätit middagar med olika konstellationer av släkten och om jag gått upp mindre än tre kilon under denna tid är jag förvånad! Vissa av middagarna kan ni ju läsa om här nedan, men här kommer ett sammandrag:
Julafton: Traditionell svensk julmiddag med farbror Peter, kusiner, farmor och familjen
Juldagen: Traditionell engelsk julmiddag med Eriks släkt minus släkten i skåne och New York
Annandag jul: Fika+god middag hos morbror Thure och hans fru och dotter i Uppsala
27/12: Norrländsk paltmiddag på näsbyvägen med farbror Peter, kusiner och Hannas kille (Man måste ju se till att de nytillkomna i släkten accepterar traditionerna)
28/12: Jag sitter och väntar på att familjen ska hämta upp mig här på Sikvägen, för vi ska åka till min kusin Thomas med fru och barn som bor i Enköping för att...
gissa vad...
... Äta Middag!
Galet trevligt och galet mycket god mat. Imorgon åker jag och Erik ut till ensamheten på ornö och lever på bark och barr för att återställa våra magstorlekar och bli lite lappsjuka. Dock återvänder vi på nyårsafton för att äta middag med Julia och några till i hennes lägenhet!
Julafton: Traditionell svensk julmiddag med farbror Peter, kusiner, farmor och familjen
Juldagen: Traditionell engelsk julmiddag med Eriks släkt minus släkten i skåne och New York
Annandag jul: Fika+god middag hos morbror Thure och hans fru och dotter i Uppsala
27/12: Norrländsk paltmiddag på näsbyvägen med farbror Peter, kusiner och Hannas kille (Man måste ju se till att de nytillkomna i släkten accepterar traditionerna)
28/12: Jag sitter och väntar på att familjen ska hämta upp mig här på Sikvägen, för vi ska åka till min kusin Thomas med fru och barn som bor i Enköping för att...
gissa vad...
... Äta Middag!
Galet trevligt och galet mycket god mat. Imorgon åker jag och Erik ut till ensamheten på ornö och lever på bark och barr för att återställa våra magstorlekar och bli lite lappsjuka. Dock återvänder vi på nyårsafton för att äta middag med Julia och några till i hennes lägenhet!
