Är detta ett skämt?
Det finns mycket spännande på Youtube. Klippet nedan bland annat.
Det var i New York, det var 80-tal och Frank Franco kände att något fattades. Han bestämde sig för att bilda ett kristet popband och sprida det glada budskapet. Vi är många andra som jobbar på det, men att göra en ska-version av Jesus is my friend hade nog ingen annan av oss kommit på. http://www.youtube.com/watch?v=7-NOZU2iPA8&feature=related
När jag tittar på videon undrar jag över några saker.
Först undrar jag vad flygeln gör på scenen när det bara är synten som det hamras på. Kan det möjligen vara så att någon av föräldrarna i familjekören hade glömt byxorna hemma på morgonen och att man därför plockade in en flygel för att skyla de nakna benen?
Jag undrar varför ovan nämnda par inte har berättat för sin son (med den tjusiga mustachen) att droger är skadligt för hälsan och att de absolut inte bör intas just innan ett framträdande. (Vissa nutida artiser skulle inte hålla med mig) Deras dotter (med de tjusiga glasögonen) ser dock mycket rekordelig ut. Hon dricker nog bara hallonsaft till bullarna som hon bakar i församlingshemmet varje söndag.
Jag undrar varför man har bestämt sig för att ha ett solo i mitten av låten som bara tycks bestå av det monotona hamrandet på synten. Jag ser visserligen att de två frontfigurerna rör sina fingrar över sina gitarrliknande instrument men jag hör bara synten.
Och så undrar jag varför mannen med den orangea gitarren hela tiden juckar frenetiskt mot sitt instrument.
Jag frågar mig om det inte hade varit bättre att låta en kör med, säg femåringar, genomföra låten. Det hade ju iallafall varit gulligt...
Slutligen undrar jag om allt kanske bara är ett skämt?
- - -
Samtidigt har jag åtminstone blivit lite mer upplyst av denna märkliga video.
Jag har insett vart Fez i That 70's Show har hämtat inspiration till sina ansiktsuttryck och jag har insett varför Scientologin är så märklig. Frank Franco bytte nämligen religion när bandets andra skiva inte blev någon succée...
Det var i New York, det var 80-tal och Frank Franco kände att något fattades. Han bestämde sig för att bilda ett kristet popband och sprida det glada budskapet. Vi är många andra som jobbar på det, men att göra en ska-version av Jesus is my friend hade nog ingen annan av oss kommit på. http://www.youtube.com/watch?v=7-NOZU2iPA8&feature=related
När jag tittar på videon undrar jag över några saker.
Först undrar jag vad flygeln gör på scenen när det bara är synten som det hamras på. Kan det möjligen vara så att någon av föräldrarna i familjekören hade glömt byxorna hemma på morgonen och att man därför plockade in en flygel för att skyla de nakna benen?
Jag undrar varför ovan nämnda par inte har berättat för sin son (med den tjusiga mustachen) att droger är skadligt för hälsan och att de absolut inte bör intas just innan ett framträdande. (Vissa nutida artiser skulle inte hålla med mig) Deras dotter (med de tjusiga glasögonen) ser dock mycket rekordelig ut. Hon dricker nog bara hallonsaft till bullarna som hon bakar i församlingshemmet varje söndag.
Jag undrar varför man har bestämt sig för att ha ett solo i mitten av låten som bara tycks bestå av det monotona hamrandet på synten. Jag ser visserligen att de två frontfigurerna rör sina fingrar över sina gitarrliknande instrument men jag hör bara synten.
Och så undrar jag varför mannen med den orangea gitarren hela tiden juckar frenetiskt mot sitt instrument.
Jag frågar mig om det inte hade varit bättre att låta en kör med, säg femåringar, genomföra låten. Det hade ju iallafall varit gulligt...
Slutligen undrar jag om allt kanske bara är ett skämt?
- - -
Samtidigt har jag åtminstone blivit lite mer upplyst av denna märkliga video.
Jag har insett vart Fez i That 70's Show har hämtat inspiration till sina ansiktsuttryck och jag har insett varför Scientologin är så märklig. Frank Franco bytte nämligen religion när bandets andra skiva inte blev någon succée...
Kommentarer
Trackback
