Foxie Emelie runt halsen
Då måste man faktiskt på köpa den.
När den dessutom har en supersöt liten räv lindad runt halsen, utan att nämnda räv behövt sätta livet till, ja då vore det nästan straffbart att inte köpa tröjan. Även om det innebär att man får leva på nudlar till nästa lön.
Det är iallafall vad jag tycker!
Tillbaka till mellanstadiet (eller Back to Junior High som vi säger här)
Ja, alltså Sandra och Daniel i Skilda Världar. Man pratade om Rebecka och Matti och Stina och allt vad dom hette och undrade hur det skulle gå för Andreas egentligen, han hade ju ändå mördat en person! Om man råkade missa ett avsnitt var det en katastrof, för då kunde man ju inte följa med i diskussionerna dagen efter.
Jag hade nästan glömt hur det var, men idag påmindes jag.
Tydligen kollar alla i hela världen på Svenska Hollywoodfruar. Min farfar snackade om det i lördags, kolumnisterna skriver om det så pennorna glöder och idag roade sig mina klasskompisar med att imitera kvinnornas dialekter.
Tyvärr har jag som så ofta missat alla program och blev uppmanad att genast gå hem och sätta på Tv3Play. I tre timmar har jag låtit hemmafruarnas visdom fylla mig och jag känner mig som en ny människa.
Plötsligt undrar jag hur jag tidigare klarat mig utan Marias inredningstips (be din man om 65 dollar för en kruka som kostar 400, sen tar du resten från matkontot) och Annas relationstips (fast dom har väl inte ens Tv-lösa kunnat undgå?).
Och jag kan knappt vänta tills jag får höra Maria Montezami tala ut om hur hon känner sig "exposed", rädd och nervös utan läppstift.
Vuxenhet för 449 kronor på Din Sko
Eftersom Din Sko inte hade några snygga sneakers och jag dessutom insett att jag kanske borde ha ett par respektabla skor nu när jag snart ska ut på församlingspraktik igen satsade jag på nåt snyggt, blankt och svart.
Detta om något borde väl sänka min bohemstatus för alltid, Marcus?
Här sitter man.
Börjar inte skolan förrän ett och borde plugga, men att läsa känns väldigt... inaktuellt.
Jag vet ju att det kommer utbryta panik när tentan närmar sig.
Men varför bryta en tradition?
Pinsamt på Palms II
Vi beslöt oss till syvende og sisdt för att återvända till Palms båt och bygg, trots den pinsamma plank-episoden. Behovet av golvlister var helt enkelt större än vårt behov av att inte bli förnedrade.
Och än en gång förnedrade vi oss.
Vi lyckades visserligen hitta eklister som liknade de golvlister vi redan har i lägenheten. Vi lyckades mäta upp dem så att vi hade sammanlagt 25 meter och vi lyckades tejpa ihop dem så det skulle bli lättare att bära.
Sen kom en av butiksbiträdena och hjälpte oss med kvitto och frågade lite skämtsamt om vi nu var säkra på att vi fått rätt, vilket vi förstås var. Så bar vi hem alltihop och kämpade för att få upp det genom trapphuset eftersom de var för långa för hissen.
Vi lägger listerna på golvet i vardagsrummet när vi äntligen fått in dem í lägenheten och Erik hämtar en brädstump av golvlisterna som vi lagt i de andra rummen för att jämföra färgerna mot varandra. Ekträ kan nämligen ha ganska många nyanser.
Nyansen är helt rätt.
Men vi inser att vi köpt foderlist istället för golvlister.
Vi skulle förstås ha kunnat låtsas som att det var våran plan. Vi kunde ha bytt ut alla dörrfoder istället för att lägga lister vid golvet. Men. Det gjorde vi inte. Istället gick vi tillbaka till Palms, visade upp vår okunnighet ännu en gång och fick med oss 25 meter golvlist hem i utbyte mot foderlisterna.
Skönt iallafall att vi nu har eklister i alla rum så vi kan vänta med att återvända till Palms under den närmaste framtiden. Förhoppningsvis har personalen bytts ut, eller åtminstone glömt bort oss, när vi ska dit nästa gång...
Skorpioner och Systrar i Häkte
Jag bor på ett hotell. På väggarna och i taket klättrar skorpioner, stora som hummrar. På golvet springer råttor omkring överallt. Det konstigaste av allt är att man inte får ha skor på sig ens utanför hotellrummet. Jag menar, lockande att gå barfota när man riskerar att trampa på en massa äckliga djur...
Ja, det var en dröm alltså.
Jag hoppas för allt i världen att det inte var en förhandsvisning av hotellet vi ska bo på i Israel.
Och så var det fest, fast hemma på Näsbyvägen. Av någon konstig anledning bestod festdeltagarna av konfirmandassistenter och en massa vuxna som kände mina föräldrar. Konfirmandassistenterna ville leka nåt som innebar att man behövde en massa plankor, och i skogsdungen bakom vårt hus stod nån slags bänkar som Erik och några andra gick och bröt loss för att använda.
Problemet är bara att efter 10 minuter börjar ett larm tjuta, och efter ytterligare nån minut hördes sirener. Jag går och sällade mig till de vuxna för att slippa se eländet. Efter ett tag blir jag orolig när jag inte hört något från de andra, så jag ringer Emelies mobil. Tydligen har polisen satt henne i häkte eftersom de tror att hon går på heroin.
Hon försäkrar dock att hon ska hinna hem till middagen med Farfar och hans fru dagen därpå, för de har lovat att släppa henne senast 15.00 om de inte hittar nåt. Min mor låter mig veta att jag minsann borde åka och hålla Emelie sällskap i häktet, men här vaknar jag och får inte veta hur det gick med den saken...
Ännu en dröm alltså.
Jag undrar vad Emelie har för sig i Sydney egentligen?
Min tredje dröm var den mest osannolika.
Den handlade om hur alla grupperna i kyrkofullmäktige åt middag tillsammans. Man skakade hand och bestämde sig för att allt gammalt groll skulle vara glömt, och nu skulle man verkligen anstränga sig för att tillsammans göra det bästa för församlingen.
Jag vet en viss visa av Cornelis som skulle passa in på den drömmen...
Tre drömmar som man minns under en natt.
Hur stor är chansen för det?
Sugarrush med Sandra
Och visst gillar jag att träna, men det är inte alla gånger man blir så upplyft att man leviterar...
Att jag var passet blev så bra kan förstås ha berott på att jag och Sandra som ledde passet var i samma mood. Jag hade smällt i mig kakor innan jag gick dit (vad gör man när man inte hinner äta middag?) och hon hade käkat en hel chokladkaka. Sockerchock, ja tack!
Det kan också ha berott på att jag äntligen fick mitt stretchingbehov tillfredställt. Jag gymmade i tisdags och har haft sjukt ont i hela kroppen sen dess. Säga vad man vill om stretching, men det blir inte lika bra när jag gör rörelserna själv som när Sandra visar...
Nu känner jag en väldig lust att gå på hennes pass på söndag också...
Säkrast att ladda upp med kakor innan!
Ball Pall och annat tjusigt på bordet
När den används bör den förstås vara på golvet och inte på bordet.
Eriks kompis Niclas med flickvännen Elin kom förbi och bakade pizza, och med sig hade de några supertjusiga blommor. De får till skillnad från pallen stå på bordet hela tiden.
Opossumsorken Oskar
Jag låg i ett lagom svalt rum, med ett lagom tjockt täcke och en perfekt uppfluffad kudde och drömde om opossumsorkar. Någon vill kanske här invända att det faktiskt heter opossumråtta, eller bara opossum, men i min dröm var de otvivelaktigt opossumsorkar. Jag kände mig mycket nöjd i min dröm.
Men så plötsligt skär alarmsignalen bort min kontakt med opossumsorkarna och jag kan inte ens minnas exakt vad det var jag drömde. Bara att det handlade om Opossumsorken Oskar som var alla råttors förebild, eller nåt sånt.
När jag förklarade min frustration för Erik skrattade han åt mig.
Här ser ni iallafall hur en Opossum ser ut. (Vet dock ej vem som tagit bilderna)
Visst förstår man att det var en bra dröm?!
Meditationspall
Om man har en videokamera kan man förstås föreviga arbetet och lägga på ljudet av Benny Benassis Satisfaction... men jag har ju ingen videokamera så jag fick nöja mig med stillbilder...
Om man har tråkigt när ens fästman jobbar kan man tex. ta lite vackra bilder i solen.
Och så blev det en hel del provsittande och sågande innan pallen var färdig...
Jag vet inte vart den färdiga pallen håller hus för tillfället, men så fort jag hittar den ska ni få se en bild! Den blev faktiskt väldigt bra, och om ek är ett träslag som duger åt kungligheter så duger det nog åt mig med!
Inget lidande här, inte!
...eller om han var glad att ha en sån snygging bakom rodret (Anna Anka hade vart nöjd med mig (eller?!))
Jag led inte heller, men jag är å andra sidan lättilfredställd. Ge mig sol, te och mycket choklad så är jag nöjd!
Pinsamt Plankköp
Plötsligt kommer dendär dgen då man inser du lite man vet om världen egentligen.
Eller iallafall hur lite man vet om hantverkarnas värld.
Jag och Erik var inne på Palms Båt och Bygg för att kolla på golvlister till vår lägenhet. De hade inte nog många, så vi bad dem beställa hem, och när vi ändå var där passade jag på att kolla efter plankor till en meditationspall som Erik lovat att bygga till mig.
Jag hittade en planka som var jättesnygg och typ en meter lång.
Jag: Erik! Denhär plankan tar vi och bygger min pall av!
Erik: Men... ska du ha pallen i ädelträ verkligen?
Jag: Ja, vaddå? Det är ju snyggt!
Erik: Men det kanske är dyrt?
Jag: Äh, det är ju bara en liten spillbit, den måste ju va billig.
Vi går mot kassan.
Kassörskan: Det blir 450 kronor, tack.
Jag: Va?!? Skojar du med mig? För en sån liten brädstump?!
Kassörskan: Ja men det är en teakplanka... egentligen kostar dom 500 kronor metern. Jag drog av 10% eftersom det är en spillbit...
Erik: (tyst) Jag sa ju det...
Jag: Jaha, men då ska vi inte ha den! Herregud, femhundra spänn för en liten planka...
Jag marscherar bestämt ut ur affären för att visa hur upprörande det är att dom har så hutlösa priser. Erik kommer efter och mumlar: Men det var ju faktiskt massiv teak...
Jag inser att han tycker att jag skämmt ut oss så vi aldrig kan visa oss i butiken igen.
Så nu vet ni varför vi inte har några lister i lägenheten!
Försvunnen i Förorten
Jag fick några fina bilder.
När jag kom till Gimmersta vände dock turen. Trots att jag gått samma nedrans väg ungefär 100 gånger med konfirmander var jag inte riktigt säker på vilken väg jag skulle ta för att ta vägen via Fatburen till kyrkan. Jag chansade på en väg som visade sig vara fel.
Sen chansade jag på en annan, som åtminstone ledde ut i skogen åt rätt håll. Tyvärr slutade stigen när den nådde sjön och jag kunde inte komma vidare för ett mycket brant och ogästvänlilgt berg som stupade ner i sjön, där jag trodde att stigen skulle gå...
Jag irrade runt där i skogen ett bra tag innan jag till sist hamnade på rätt stig.
Då var det tio minuter tills mässan skulle börja.
Eftersom jag inte gillar att vara den som 'smyger in och skämms' under första psalmen sprang jag den sista biten. Det ledde till att jag kom i tid, men egentligen var jag alldeles för svettig för att umgås med folk. Tur att Gud älskar mig ändå!
Nu är jag evigt trött på Tyresös natur och förvirrande skog.
Jag kan lova att efter mässa och lunch tog jag bussen hem.
Kostcirkeln
Frukost (Hemma, vid sex)
Fika (hemma, efter frukost)
Fika (i skolan, vid tio)
Fika (med Ulrika, vid halv två)
Lunch (hemma, vid tre)
Choklad (framför datan, pågående under viss tid)
Middag (vid åtta)
Fika (nyss)
Om en månad ska jag ut på praktik i Svenska kyrkan. Det känns som att jag redan börjat acklimatisera mig.
Fika med fin kusin
Planen blev ännu mer storslagen när vi, efter att ha träffats utanför Café Linné bestämde oss för att fika i hennes lägenhet istället för på caféet. För det första fick jag se hennes nya, dödssnygga (för att använda ett metro-ord) lya. För det andra kunde vi köpa en hel massa fika för vad bara en té skulle ha kostat på Café Linné.
Det var mycket trevligt att träffa henne, alldeles för länge sedan sist!
Här kan ni läsa hennes blogg: http://flickanidiket.blogg.se/
Det finns några riktigt snygga bilder på oss där...
Och på tal om släktingar:
Jag har fått ett litet kusinbarn!
Kidden är alldeles ovanligt gullig. Med tanke på att det bara är mitt kusinbarn inser jag att jag kommer bli en alldeles förfärlig mamma som tycker att mina barn är finare än alla andras om jag nånsin får egna.
Bäst att passa sig.
Blod är uppenbarligen tjockare än vatten.
(Fast alla som sett min kusins lilla parvel håller faktiskt med om att han är ovaligt gullig, så så partisk kanske jag ändå inte är...?)
Vad gör man?
Jag kan berätta att man inte går till Ica och köper en gröt-korv, för det blir katastrof.
Istället ställer man sig en timme vid spisen och rör och rör och rör i grytan.
Som att man inte hade nåt bättre för sig...
Men gröt fick jag iallafall till sist!
Men alltså... vi är över tjugo...
Gång 1:
Jag och Sofia sitter i simhallens bastu. Vi brukar alltid prata, men denna gång var det omöjligt att få en syl i vädret på grund av två damer som satt och skvallrade högljutt (läs: skrek) om allt som hänt dem, deras vänner och världen i allmänhet. De kom plötsligt in på ämnet ungdomar.
Dam 1: Alltså ungdomen nu förtiden... Dom är ju överallt!
Dam 2: Jaa... Förra veckan körde dom moppe utanför mitt fönster, men min granne ringde polisen! Det var bra gjort, tycker jag.
Dam 1: Ja, det kan verkligen vara jobbigt... Men dom har ju ingenstans att vara...
Dam 2: Nej det är förfärligt! Dom bara stänger alla fritidsgårdar! Inte konstigt att ungdomarna gör uppror och tänder eld på bilar.
Dam 1: Eller vad säger ni ungdomar?? (Tittar på mig och Sofia) Ni är väl sådär 16-17 år, har ni någonstans att träffas på helgerna?
Jag och Sofia tittar på varandra och vet inte riktigt om vi ska skratta eller gråta.
"Alltså, jag fyller tjugofem nästa gång" Fick Sofia till sist fram, och jag fortsatte "Mmm... Vi har egentligen inte så stor koll vad sextonåringarna har för sig..."
De två damerna ursäktade sig högljutt och fortsatte sedan sin skrikdiskussion.
Jag undrar fortfarande vad de hade sagt om vi påstått att vi senast förra veckan eldade en bil för att visa vårt missnöje...
Gång 2:
Jag och Linda står lutade mot en vägg i församlingshemmet och lyssnar på när fritidsledaren berättar för de nattvandrande föräldrarna hur lätt det är för ungdomar att få tag i langare och sprit. Linda råkar tappa en hårnål, och fritidsledaren vänder plötsligt uppmärksamheten mot oss.
Fritidsledaren: Ni ungdomar. Hur lång tid skulle det ta för er att få tag i ett nummer till en langare?
Linda: Eeeh... Alltså... Jag vet inte hur jag skulle få tag på nåt alls...
Jag: För alltså... Vi är över tjugo...
VAD är grejen?
Konfirmanderna brukar vara bättre på att gissa.
Okej att gamla damer inte kan se skillnad på 16- och 23-åringar...
...men borde inte fritidsledarna ha åtminstone lite bättre koll än konfirmanderna?
Det blir ju pinsamt om dom häller ut spriten för dom som faktiskt får köpa den lagligt.
Trevlig Visit i Pastoral Idyll
Men det som verkligen fångde min uppmärksamhet var dessa små tussar:
Jag blev vän med en mycket motsträvig men mjuk liten en.
Och dessutom fick jag veta hur jag skulle se ut i brudkrona...
Kan kanske va bra att veta inför framtiden?
Vi serverades en kulinarisk lunch bestående enbart av närodlade produkter, och eftersom det var Svenska Kyrkan vi studerade bjöds det förstås på kaffe med gott fikabröd till. Sammantaget kan man säga att det lätt var värt att gå upp sex och köra 20 mil i rusning för detta!
Määääätt
När man äter middag på tu man hand så äter man lagom, kanske en smula för mycket, men det är ändå möjligt att röra sig efteråt. Denna vecka har vi ätit middag med sällskap två gånger, och båda middagarna slutade med en mätthet som mer liknade smärta än förnöjsamhet.
Är det att man pratar så mycket att man missar hur mycket man ätit och slevar i sig för mycket? Handlar det om att man anstränger sig extra med matlagningen så man frestas att fylla sitt fat för många gånger? Eller är det den förrädande efterrätten som tar knäcken på ens redan överfyllda mage?
Vegetarisk lasagne är ju rena hälsokosten och blåbärspaj innehåller väl mest antioxidanter. Glassen var dessutom laktosfri, så man kan säga att jag vidtagit åtgärder som gick. Jag vet inte, men här sitter jag med en mage som skulle kunna innehålla en tremånaders baby och undrar vad som gick fel.
Nåja, maten var god iallafall!
My Bonnie is Over the Ocean...
Som ni säkert vet så är min kära lillasyster i landet Down Under. Just nu har de Spring Break, vilket innebär att hon hänger på Guldkusten och festar, badar och försöker lära sig surfa. Fick ett sms idag där hon berättade att hon lyckats stå 5 sekunder på brädan och att hon inte blivit uppäten av en haj. (Var lite orolig eftersom hon inte bloggat på ett tag, men det berodde tydligen på att 3-nätet inte sträckte sig till Byron Bay...)
Det ser iallafall inte ut att gå nån nöd på henne...
Om ni vill följa henne så finns hon på http://wackywombat.blogg.se
Min andra Darling och extra-lillasyster (fast hon är äldre) Linéa åker till London för att börja på en Designskola på lördag. Det är visserligen bara Öresund och Engelska kanalen som skiljer landet jag är på från henne (ingen ocean alltså) men jag kommer ändå sakna henne!
Å andra sidan har det sina fördelar att ha en vän med lya i London...
För övrigt har jag idag hämtat ut biljetter till Placebokonserten den 13 November. En himla tur att den inte var nu i början av September för jag hade alldeles glömt att jag skulle gå tills jag plötsligt kom på det igår. Hade ju vart surt att missa en konsert man betalat för!
Döds- vadförnågot?
Denna gång är det ett dödsregn som fallit över Turkiet. (metro, s. 13)
Som läsare får jag mentala bilder av knivar som faller från himlen, eller åtminstone hagel stora som ekorrar, nog för att döda med en träff. När man läser notisen framgår det dock att det var en helt vanlig översvämning som tagit livet av människor.
Tragiskt, javisst.
Men vad hände med ord som skyfall och spöregn?
"Oj, vad det dödsregnar" ska jag säga nästa gång det regnar häftigt.
Hur bra låter det på en skala?
Skålar och Ålar
Ålandet sker frekvent i ett av våra akvarium. Två söta ålbebisar fick flytta in där i fredags. De har svincool teckning, typ som boaormar. För att inte Julia ska vägra besöka mig igen får ni även se en bild där man ser att de har morrhår. Inga ormar här inte =)
Skålades gjorde det både i lördags och i söndags. I lördags natt var objektet för firandet som sagt Linéa som från och med nästa vecka har en madrass att erbjuda i London. I söndags var festobjektet min kära Farmor som, förutom att ha erbjudit alla oss barnbarn all sin tid och kärlek, fyllde 85 år.
Släkten var lite decimerad på grund av att två av barnbarnen befinner sig på andra kontinenter, men vi firade så gott vi kunde ändå. Trots farmors försäkringar om att något kalas "minsann inte alls var nödvändigt"´.
Vi lyssnade inte på henne och hon verkade vara vid gott mod trots firandet!
Varför Bibliotek EGENTLIGEN existerar
Jag är kanske gnällig.
Men vad håller dom på med på biblioteken?
Förra veckan sökte jag en bok på SU:s bibliotek och upptäckte att den, trots att den enligt hemsidan skulle finnas, inte stod på sin hylla. Jag berättade det för en bibliotekarie som beklagade sig och sa att den nog "förkommit". Vilket jag hört åtskilliga gånger då jag som fattig student lånar en hel del böcker.
Okej, så jag åker hem och söker på samma bok på Libris för att upptäcka att det ska finnas ännu ett exemplar på SU, fast från en annan tryckning (vilket var anledningen till att jag inte såg den första gången jag sökte). Att kategorisera efter bokens namn och inte tryckår funkar visst inte på Libris...
Så jag åker återigen in till SU och söker efter samma bok, men den senare upplagan. Utan resultat. Då jag talar med en bibliotekarie får jag förklaringen att "boken är alldeles ny och hon som är ansvarig har nog boken på sitt rum, så den har nog inte kommit upp på hyllan än..."
"MEN VARFÖR I ALL VÄRLDEN STÅR DEN DÅ SOM TILLGÄNGLIG PÅ ER HEMSIDA??!!"
Vill jag skrika, men behärskar mig och frågar sansat:
"Kan du ringa henne så jag kan få med mig den hem nu, jag skulle behöva den?"
"Nej, men jag kan ställa dig i kö på boken, så får du ett mail när den inkommer"
URSÄKTA MEN JAG HAR BÄTTRE SAKER FÖR MIG ÄN ATT PENDLA FRAM OCH TILLBAKA TILL STOCKHOLMS UNIVERSITET!!!
Ville jag svara den alltför oengagerade bibliotekarien, men eftersom att jag sett att boken fanns på Sofiahemmets bibliotek vid KTH, endast en station bort, bestämde jag mig för att inte bråka. Väl på Sofiahemmet fick jag dock upplysningen att "Vi lånar tyvärr bara ut böcker till våra egna studenter", varpå jag fick bege mig från stan utan bok, med en hel del fritid fattigare.
Bibliotek är tycks inte finnas till för att låna ut böcker.
De existerar för att ge oss låntagare hjärnblödning.
Det var nära att de lyckades idag kan jag lova...
Tapas, Salsa och Världens snällaste fästman
Vi samlades 18 personer på La Cucharacha på bondegatan för att äta middag och fira av Linéa som flyttar till London nästa helg. Middagen var sanslöst bra, det är länge sen jag blev så mätt på nåt så gott. (restaurangregeln tycks ofta vara lite och gott eller mycket och slafsigt, men igårkväll var det både gott och mycket till min stora glädje)
Efter middagen plockades borden bort och salsaklubben startade. Stället fylldes snabbt med Latinos som var mer än villiga att ta sig an stackars svenskor som såg bortkomna ut på dansgolvet (egentligen hade jag och Linéa tänkt dansa med en kille ur vårt sällskap, men eftersom vi kom ut på dansgolvet 2 sek. innan honom blev vi snabbt bortdansade av två okända män)
Efter ett tag övergav vi dock de två kavaljererna och jag dansade med Linéas vän istället, som hade minst lika mycket taktkänsla och salsakunskaper som latinosarna till min stora förvåning och glädje. Nu är jag kanske fördomsfull, men hur ofta kan en man, född i en halländsk liten by, svänga på höfterna och föra stadigt samtidigt?
När vi surplat i oss Pina Coladas, Mojitos, Frozen Margaritas och en och annan San Miguel tog vi oss vidare till nästa klubb där vi dansade till mer ordinär klubbmusik i ett par timmar. Mina fötter höll på att förgås totalt eftersom jag bara hade pumps, så min glädje var oändlig när min kära fästman (iförsig typ sovande) sa att han kunde komma och hämta mig med bil.
En natt med mycket dans och ingen nattbuss.
Kan det bli bättre?
Wanting it All
Min kära fästman har just nu en smula ångest. Han går runt och gruvar sig och ringer alla han känner och frågar om råd. Anledningen till bryderiet är inget negativt utan nåt positivt: Han har blivit erbjuden två olika intressanta exjobb och kan nu inte bestämma sig för vilket av dom som han vill ha mest.
Sartres teorier om att människor får ångest över att tvingas göra val stämmer uppenbarligen än idag.
Själv stod jag igår inne på rean på Monki och funderade över om jag kanske skulle köpa en over-sized skjorta eller kanske en country-aktig kjol med söta fickor. Sen upptäckte jag att alla reavaror kostade 20 kronor styck, så jag köpte båda!
No anguish for me!
Jag har alltså tjänat Mammon en del denna vecka.
Men vad gör man inte för att undvika val?
Belöning efter Träning = Nödvändigt
Belöningen kan till exempel bestå i italiensk färskpasta med hemlagad sås (tomater, morötter, basilika, vitlök, zuccini, champinjoner, kikärter eller vad man nu har för gott i kylen). Den kan också bestå i ett glas italienskt lokalproducerat vin som avnjuts tillsammans med ens nytränade och snygga sambo.
Eller helst både och.
Sex Snyggingar i Svart Suit
Jag ser det iallafall inte särskilt ofta. Så när jag idag noterade deras klädsel när jag stod i busskön drogs mina tankar till Stephanie Meyers böcker, där vampyrerna (de civiliserade åtminstone) alltid är oklanderligt klädda och mycket stiliga.
Ja, jag har nog läst förmycket fantasy konstaterade jag när jag fick reda på anledningen till uppkläddheten. En vän från Friskis hade sällskap med männen vilket gav mig en anledning att tala med dem. De förklarade att de bara var säljare på väg till sina kunder.
Man kunde ju iallafall hoppas på något sektliknande, men icke!
Verkligheten suger...
