Bergochdalbanedag
Idag har varit en bergochdalbanedag. Den började dåligt med att vi väcktes 06.17 av att en oerhört morgonpigg människa ringde Eriks mobil. Vad hände med att man väntar till efter tio innan man antar att folk är vana??
Sen fortsatte dagen lite bättre. Övningskörningen på körskolan gick faktiskt rätt bra (jag körde bland annat åt rätt håll i rondellerna) och läraren trodde inte att det skulle vara något problem för mig att ta lappen innan sommaren! Skönt, eftersom mitt leg går ut i maj...
Sen var det dags för dagens andra nedgång. Jag sov en stund efter körningen och väcktes återigen av en mobilsignal. Denna gång var det min som ringde och det var Ann som ville att jag ska vänta en termin med att gå ledarutbildningskursen på Friskis. Om det är nåt jag inte gillar förutom motgångar så är det att vänta, och nu blev mitt ego dessutom lite förtörnat eftersom jag ska få en fadder som ska hjälpa mig med det jag behöver öva på.
Som att jag inte är perfekt redan!
Dessutom kan jag inte låta bli att undra om Ann kanske hade bedömt mitt pass annorlunda...
Well well, efter lite funderande har jag beslutat mig för att det kanske inte är så dumt att fortsätta som värd en termin till, särskilt som Julia kanske kommer söka som ledare nästa termin och isåfall kan vi kanske få gå utbildningen tillsammans! Att få en fadder som hjälper en att lägga upp träning och öva sig i ledarskap är kanske inte heller fy skam... kanske...
Dagens andra uppgång bestod i en underbar pojkvän som lagade god lunch och var väldigt mysig när jag behövde plugga. Dessutom fick mitt ego lite upprättelse då Mary från äldreboendet ringde och undrade om jag ville jobba imorgon. Tyvärr kunde jag inte det, men uppenbarligen finns det åtminstone vissa som uppskattar mig!
Förhoppningsvis kommer helgen att innehålla en hel del trevligheter med start imorgon, då jag först ska luncha med uppsalavännerna, sedan fika med Linea och sedan äta middag med familjen, så jag hoppas att de kommande dagarna får mer karaktär av raketuppskjutningar än av bergochdalbaneåkning...
Sen fortsatte dagen lite bättre. Övningskörningen på körskolan gick faktiskt rätt bra (jag körde bland annat åt rätt håll i rondellerna) och läraren trodde inte att det skulle vara något problem för mig att ta lappen innan sommaren! Skönt, eftersom mitt leg går ut i maj...
Sen var det dags för dagens andra nedgång. Jag sov en stund efter körningen och väcktes återigen av en mobilsignal. Denna gång var det min som ringde och det var Ann som ville att jag ska vänta en termin med att gå ledarutbildningskursen på Friskis. Om det är nåt jag inte gillar förutom motgångar så är det att vänta, och nu blev mitt ego dessutom lite förtörnat eftersom jag ska få en fadder som ska hjälpa mig med det jag behöver öva på.
Som att jag inte är perfekt redan!
Dessutom kan jag inte låta bli att undra om Ann kanske hade bedömt mitt pass annorlunda...
Well well, efter lite funderande har jag beslutat mig för att det kanske inte är så dumt att fortsätta som värd en termin till, särskilt som Julia kanske kommer söka som ledare nästa termin och isåfall kan vi kanske få gå utbildningen tillsammans! Att få en fadder som hjälper en att lägga upp träning och öva sig i ledarskap är kanske inte heller fy skam... kanske...
Dagens andra uppgång bestod i en underbar pojkvän som lagade god lunch och var väldigt mysig när jag behövde plugga. Dessutom fick mitt ego lite upprättelse då Mary från äldreboendet ringde och undrade om jag ville jobba imorgon. Tyvärr kunde jag inte det, men uppenbarligen finns det åtminstone vissa som uppskattar mig!
Förhoppningsvis kommer helgen att innehålla en hel del trevligheter med start imorgon, då jag först ska luncha med uppsalavännerna, sedan fika med Linea och sedan äta middag med familjen, så jag hoppas att de kommande dagarna får mer karaktär av raketuppskjutningar än av bergochdalbaneåkning...
Kommentarer
Trackback
