schoolingbannerfish

Ibland får man sig en känga.
Igår fick jag mig en ordentlig känga av profeten Jesaja.
Jag tror verkligen inte att Gud dänger till folk, men vissa av Guds förespråkare kan verkligen öppna ens ögon!

Såhär var det:
Jag försöker fasta. Men eftersom mitt humör är väldigt matberoende så vore det inte riktigt schysst mot min omgivning att köra någon hårdfasta, så min fasta berstår enbart i att jag inte får äta sötsaker som godis, fika och annat som stimulerar blodsockret snabbt och effektivt.
 
Problemet är att jag under den senaste månaden har tagit något sött efter varje måltid, vilket har lett till att jag nästan somnar om jag inte äter sötsaker. Alltså kan man säga att jag hade ganska ont i huvudet större delen av gårdagen, för fastan började ju då.

Och oj vad jag beklagade mig!
Och på stiftsgruppen berättade vi för varandra om ifall vi fastade och de allra flesta hade faktiskt planerat att avstå från något; så duktiga var vi! Men på mässan som vi firade läste vår kaplan en text ur profeten Jesajas bok som löd:

(...) Är det en sådan fasta jag vill se:
En dag då man späker sig, hänger med huvudet som ett strå, ligger i säck och aska?
Kallar du det fasta, en dag som behagar Herren?
Nej, detta är den fasta jag vill se:
att du lossar orättfärdiga bojor,
sliter sönder okets rep,
befiriar de förtryckta,
krossar alla ok.(...)

Tror ni att man kände sig lite dum när man hörde det kanske? Ibland behöver man påminnas om att inte vara så fruktansvärt självcentrerad, även om det kan vara lite hårt. Jesaja själv var en riktig hårding, och ända in i vår tid kan han få oss att inse hur intresserat vi skådar in i vår egen navel när världen behöver vår hjälp.

Det berättas att Jesaja dog eftersom att en kung sågade honom i två delar.
Det kan vara jobbigt att ta kritik ibland...