Tapas, Salsa och Världens snällaste fästman
Jag brukar inte gå ut i Stockholm eftersom man oftast ångrar sig redan på klubben, eller åtminstone på nattbussen hem. Utelivet i vår stad är sällan värt särskilt mycket men igår var ett undantag från den regeln.
Vi samlades 18 personer på La Cucharacha på bondegatan för att äta middag och fira av Linéa som flyttar till London nästa helg. Middagen var sanslöst bra, det är länge sen jag blev så mätt på nåt så gott. (restaurangregeln tycks ofta vara lite och gott eller mycket och slafsigt, men igårkväll var det både gott och mycket till min stora glädje)
Efter middagen plockades borden bort och salsaklubben startade. Stället fylldes snabbt med Latinos som var mer än villiga att ta sig an stackars svenskor som såg bortkomna ut på dansgolvet (egentligen hade jag och Linéa tänkt dansa med en kille ur vårt sällskap, men eftersom vi kom ut på dansgolvet 2 sek. innan honom blev vi snabbt bortdansade av två okända män)
Efter ett tag övergav vi dock de två kavaljererna och jag dansade med Linéas vän istället, som hade minst lika mycket taktkänsla och salsakunskaper som latinosarna till min stora förvåning och glädje. Nu är jag kanske fördomsfull, men hur ofta kan en man, född i en halländsk liten by, svänga på höfterna och föra stadigt samtidigt?
När vi surplat i oss Pina Coladas, Mojitos, Frozen Margaritas och en och annan San Miguel tog vi oss vidare till nästa klubb där vi dansade till mer ordinär klubbmusik i ett par timmar. Mina fötter höll på att förgås totalt eftersom jag bara hade pumps, så min glädje var oändlig när min kära fästman (iförsig typ sovande) sa att han kunde komma och hämta mig med bil.
En natt med mycket dans och ingen nattbuss.
Kan det bli bättre?
Vi samlades 18 personer på La Cucharacha på bondegatan för att äta middag och fira av Linéa som flyttar till London nästa helg. Middagen var sanslöst bra, det är länge sen jag blev så mätt på nåt så gott. (restaurangregeln tycks ofta vara lite och gott eller mycket och slafsigt, men igårkväll var det både gott och mycket till min stora glädje)
Efter middagen plockades borden bort och salsaklubben startade. Stället fylldes snabbt med Latinos som var mer än villiga att ta sig an stackars svenskor som såg bortkomna ut på dansgolvet (egentligen hade jag och Linéa tänkt dansa med en kille ur vårt sällskap, men eftersom vi kom ut på dansgolvet 2 sek. innan honom blev vi snabbt bortdansade av två okända män)
Efter ett tag övergav vi dock de två kavaljererna och jag dansade med Linéas vän istället, som hade minst lika mycket taktkänsla och salsakunskaper som latinosarna till min stora förvåning och glädje. Nu är jag kanske fördomsfull, men hur ofta kan en man, född i en halländsk liten by, svänga på höfterna och föra stadigt samtidigt?
När vi surplat i oss Pina Coladas, Mojitos, Frozen Margaritas och en och annan San Miguel tog vi oss vidare till nästa klubb där vi dansade till mer ordinär klubbmusik i ett par timmar. Mina fötter höll på att förgås totalt eftersom jag bara hade pumps, så min glädje var oändlig när min kära fästman (iförsig typ sovande) sa att han kunde komma och hämta mig med bil.
En natt med mycket dans och ingen nattbuss.
Kan det bli bättre?
Kommentarer
Postat av: Agneta
Att dansa förgyller tillvaron - men med risk för fotbaksmälla (blå & värkande tramdynor)dagen efter. Å visst är det en poäng med att bli hämtad, så man slipper ta nattbussen hem.
"Äpplet faller inte långt från trädet....."
Trackback
