Dags för könsbyte?
När jag läste SOLO på flygresan Frankfurt - Stockholm blev jag dock alltför förvånad för att reagera på vanligt sätt. Enligt SOLO kan jag nämligen knappast räknas till den del av befolkningen som kallas kvinnor.
De hade en artikel om en man som skulle prova på att vara "kvinna för en dag" och göra tio "tjejgrejer" för att se hur vi kvinnor har det i vardagen. De nio av de tio "tjejgrejerna" som jag minns bestod av att:
Läsa SOLO
Platta håret
Måla naglarna
Vaxa bikinilinjen
Gå runt i högklackat
Sätta på Brun Utan Sol
Stå i kö till och gå på tjejtoan
Lägga på Mascara och Eyeliner
Beställa en sallad (att man gjorde det för att tänka på vikten specifiserades i artikeln)
Av de tio kännetecknena för en tjej utför jag högst en på regelbunden basis (kön till tjejtoan) och enbart om det finns pissoar på herrtoaletten så att jag hindras från att smita in där...
Innebär det att jag borde utföra ett könsbyte för att passa in i samhället?
Dessutom kan man fråga sig varför majoriteten av tjejgrejer går ut på att göra sig tjusig och behagfull för andra (ingen sminkar, vaxar sig eller går väl i klackskor för att det är så bekvämt?)
Vad sägs om att istället låta testpersonen gå till sin chef och klaga på att hans lön är sämre än sin manlige kollega trots att hans meriter är bättre - eller låta honom säga åt sin svärfar att han minsann kan plocka undan sin disk själv?
Vad säger ni läsare?
Känner ni igen er själva/era flickvänner i SOLOs kvinnobild?
Är det fel att plata håret, måla naglarna, vaxa bikinilinjen, gå runt i högklackat, beställa en sallad och lägga på mascara? Nej, det tycker inte jag! Varför vi vill - när vi diskuterar jämlikhet - avvisa kvinnas kvinlighet? Är det fel att vara kvinnlig? Hur kan man snacka om jämlikhet om man avvisar tjejer som tycker om att måla naglar, äta sallad och plata håret? Får man inte vara som man är? Det sägs vårt samhälle i allafall och inte minst kyrkan! Kvinna och man är olika i sitt sätt att vara..Varför kan vi inte bejaka varandra istället för att måla "könsfråga" som ett strid? man kan visst måla naglar och platta hår och vara inteligent och har förmåga att kämpa för ett bättre lön.. Detta har inte med kvinnlighet att göra.. Utan med styrka i sig själv! Det kan jag själv vittna för! Jag målar nagla och plata hår och har kommit väldigt långt i livet.. Jag ser min kvinnlighet som en styrka och inte som en svaghet!
Jag håller med dig Helena!
Och ja, din svärfar borde plocka undan efter sig. Men jag är numera för bekväm för att ta diskussionen. Problemet är väl snarast att jag inte heller gör det..... Det jag själv tycker är mest problematiskt är väl kvinnors (och nuförtiden även mäns), i mitt tycke, extremt överdrivna omsorger om sin yta. Visst är det uppiggande att känna sig fräsch och vacker, men hur mycket tid från våra dyrbara liv får det ta att putsa på den där ytan?
Det finns så oändligt mycket viktigare och mer konstruktiva saker att ägna sig åt!
Tjej som gillar mascara: Jag håller delvis med dig. Att "vara som man är" är väldigt viktigt. Men jag tycker inte det behöver sammanhänga med att "göra om sig" med hjälp av plattänger, vaxremsor och mascara. I min värld är kyrkan en plats där man kan slippa rätta sig efter de stereotyper som konsumtionssamhället lägger på oss - stereotyper som går ut på att vi hela tiden borde vara lite snyggare/smalare/mer välrakade... Jag tror att Gud varken skapade klackskorna eller vaxremsorna - varför jag inte ser dem som en essentiell del i själva kvinnovarandet. Kvinnor och män är kanske olika, i hur stor grad vet jag inte. Jag vill inte avvisa tjejer som gillar mascara utan upprörs snarare av den ensidiga bild som ges av kvinnor i SOLO. Om definitionen av ordet "kvinna" innebär att många - som faktiskt bär på två X-kromosomer- känner sig exkluderade så tycker jag att ordet bör definieras om. Kanske genom att tillägga några exempel på kvinnlighet som inte enbart handlar om ytlighet och konsumtion.
Karin: Så länge jag slipper plocka undan efter andra -och inte skickas på uppfostringskurs till USA- så är jag nöjd =)
Klart det är kul att göra sig lite extra fin ibland, men som du skriver så tar det alltför lång tid för att vara värt ansträngningen särskilt ofta...
Tänk om tidningen Café hade gjort ett motsvarande manlighetstest...
Dricker öl och rapar efter med öppen mun.
Fiser och skrattar åt det.
Lyfter skrot på gymet
Har kalsongkanten synlig (byxor med gällivarehäng)
Äter lfhc
Spelar innebandy
Kör BMW
Kissar på en lyktstolpe
Sitter och ser på TV iförd endast Brynja...
Har en snygg fru/flickvän som läser Solo...
Problemet som jag ser det är väl att många låter andra definiera vad som är ok manlighet/kvinnlighet. Och framför allt, var och en får väl hitta sin egen definition... förhoppningsvis.
Haha, grymt inlägg Helena! Pappas var inte illa det heller, du vet hur riktiga karlar är :P
Jag tror att definitionen för kvinna rent biologiskt faktiskt är två X-kromosomer och någon sorts kvinnliga organ. Kvinnlighet däremot är en annan sak och den definitionen tycker jag att var och en får göra själv. SOLO kan gärna få ha sin definition, även om jag inte definierar kvinnlighet på samma sätt. Jag tycker personligen att man får vara precis som man vill, oavsett kön. :D
Btw, nu har jag skaffat mobilt bredband, så nu kan vi höras på msn! Puss och kram!
Det är skönt att indetifiera sig som kvinna, och jag är stolt över att vara kvinna. Men jag håller med Emelie, att vara kvinna är väl att ha två X-kromosomer. Sen vad samhället vill ha oss i för fack kan man ju alltid diskutera. Jag tycker ända att det är jätteskönt att alla är olika och vågar vara det. Ett litet citat från Virginia Wolf och Elizabeth Gilbert:
”Virginia Wolf wrote, ”Across the broad continent of a womans life falls the shadow of a sword.” On one side of that sword, she said, there lies convention and tradition and order, where ”all is correct.” But on the other side of that sword, if you are crazy enough to cross it and choose a life that does not follow convention, ”all is confusion. Nothing follows a regular course.” Her argument was that the crossing of the shadow of that sword might bring a far more interesting existence of a woman, but you can bet it will also be more perilous.”
From ”Eat Pray Love” by Elizabeth Gilbert
Kan vi inte våga att kika över kanten nån gång ibland (eller hela tiden) utan att vara "okvinnliga"?
Ja du Helena! Visst är det lustigt när man skriver ett inlägg som alla borde hålla med om och nästan alla faktist gör. Sen kommer det någon drulle och missuppfattar hela jävla inlägget bara för att dom tror sig vara träffade. Fantastiskt!
Sen till själva inlägget: Jag är ju inte förvånad. Jag vaknade upp bredvid en tjej som läste Cosmo. Hon började läsa högt och jag somnade snabbt om igen. Sen vaknade jag återigen och hon började läsa högt och jag lyssnade och skrattade och fick åter igen ett perspektiv på vår tragiska värld. Ytlighet är inget konstigt trots att jag inte förstår det.
Det jävligaste med detta är nog att din farsa borde säga upp sig och jobba på en tidning! Jag skulle vara en halv man om jag gjorde hans test!
Ibidem
Pappa: Det intressanta är att jag känner igen mig bättre i ditt påhittade manlighetstest än i SOLOs. Två av påståendena stämmer in på mig (du kan ju fundera över vilka) tillskillnad från ett enda i SOLOs test. Så kanske borde jag börja kalla mig för Herrman?
Emelie: Härligt att du håller med - uppenbarligen har båda våra föräldrars döttrar vissa traditionellt manliga drag -eller hur var det med statistiken på Teknisk fysik?
Antevasin: Kul att du nämnde Eat, Pray, Love - har just fått låna den av en vän och tänkte sätta tänderna i den nu när jag äntligen tagit mig igenom Twilight-serien... Att "kika över kanten" tycker jag inte är så svårt, mest handlar det väl om att låta sig själv vara ganska slö och inte vilja tillfredställa alla hela tiden =)
Marcus: Kan det vara så att din vishet angående läsare kommer sig av en längre tids bloggande med fler upprörande inlägg? Jag håller med om att SOLO passar bättre som underhållning än som livsfilosofi... Problemet är att en hel del unga kvinnor (läs konfirmander) inte riktigt håller med oss... Anyway, kanske är det dags att omdefiniera våra förhållanden till Erik så att du blir flickvän och jag pojkvän?
Ja, det är ju en intressant tanke... Men så som jag ser det kanske vi borde byta då jag trodde att jag redan var eriks flickvän och nu inser att du kanske är kvinligare än mej. hmm, vad snurrigt det blev! Mer sånna här inlägg signerat Helena!
