schoolingbannerfish

Läste just detta:

Hej! Jag har din kamera som gisslan. Lämna 15 kronor i omärkta sedlar i min brevlåda innan solnedgången. Annars laddar jag den full med dåliga bilder!

Det känns som att Petter totalt har missat att vi inte längre har 10kronorsseldar. Hoppas ni har förståelse för att det inte blir några fler bilder från Ornö... de är nämligen på minneskortet i gisslankameran...

Den största kulturella skillnaden som jag lägger märke till varje gång jag reser till Italien är faktiskt inte machokulturen utan frukosten. (Sen jag fyllde 20 har männen inte visat så stort intresse... =) 

I Sverige äter många grovt bröd med olika proteinrika pålägg -ost/skinka/salami och grönsaker och kanske därtill lite youghurt eller fil. Evetuellt kan man käka lite Gundegröt om man har något kolhydratskrävande framför sig.

Detta var min frukost i Rom:

För en gångs skull hittade jag faktiskt ost och skinka (De döljer croissanten) men brödet?! Vitt vitt vitt, gärna med socker på... I Assisi fick vi den sedvanliga vita-brödskivor-med-marmelad-frukosten. Konfirmanderna klagade i början men insåg sen att det inte var någon idé... så de köpte nutella att bre på. Till brödet får man antingen varm choklad eller söt fruktjuice.

Sugar in the Morning så att säga...

...för att ha låtit ungdomar lyssna på musik.


Det värsta är att jag inte vet ett enda mord i Sverige där brottsoffrens anhöriga har fått ens hälften så mycket i skadestånd. Än mindre känner jag till något våldtäktsoffer som ens fått en tiondel av summan av förövaren.

Nu vet vi alltså vad som värderas högre än en människoliv: Skivbolagens ekonomi.
Härligt att bo i Sverige, eller hur?!

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1536837/alla-fyra-atalade-doms-till-fangelse
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4927256.ab

Igårkväll blev jag helt övertygad om att det är dags att ta körkortet typ... NU.

Efter en väldigt trevlig kväll på Southside skulle vi ta oss hemåt. Självklart missade vi sista fyran (puben hade öppet lite extra länge eftersom vi var så trevliga?) och var tvugna att ta tunnelbanan, som förstås inte gick förrän om sju minuter. (Det är alltså SL-minuter vi snackar om, dvs. cirka 10x60 sekunder)

Det finns verkligen ingenting som är så nerslående som att stå på tunnelbaneperrongen en fredagkväll. Människor som för ett par timmar sedan varit nysminkade, pigga och fräscha ser ut som spöken. Bleka ansikten, ojämnt smink och påsar under ögon är allt man ser. Och förstås är det nån som måste hulka över en papperskorg. Så trevligt!

När man tillslut kommer till Gullmarsplan (efter att ha blivit inramlad i och kännt någon misstänkt likt bajslukt från dem i tunnelbanevagnen) ska man vänta på bussen och sen börjar Skarpnäcks-sightseengnen. Jag har aldrig önskat att få reda på vart Kärrtorp, Pungpinan och Älta gård ligger, men SL tycker uppenbarligen att det är en nödvändig vetskap för alla som bor i Tyresö.

Om man har tur spyr ingen på bussen.
BLÄ.

Metro har nu fyra dagar på en vecka haft artiklar vars syfte tycks vara att minska allmänhetens förtroende för polis och rättsväsende. Måndagens artikel handlade om nakna poliser med K-pister, tisdagens handlade om en "stackars" femtonåring som ska åtalas för att han förolämpat polisen och onsdagens handlade om att fyra miljoner lagts på polisens värdegrund. Samtliga artiklar var skriva med en negativ approach gentemot polis och rättsväsende. I fredagens metro skriver så er rättslige expert att medborgarnas förtroende för dessa instanser minskar. No Shit Sherlock!

Till skillnad från Stefan Wahlberg så tror jag inte att förtroendet minskar på grund av ouppklarade fall - sådana kommer alltid att finnas. Jag tror att om polisens och rättsväsendets anseende minskar så beror det på att journalistkåren (åtminstone Metros) har startat ett krig mot dem. De negativa rubrikerna får en att glömma att de flesta poliserna gör ett bra jobb och är helt vanliga, moraliska män och kvinnor. Jag undrar dock hur det står till med journalisternas etik, då det som skett i tidningen den senaste veckan snarast liknar regelrätt mobbing av en yrkeskår. Allt jag hoppas är att ungdomarna inser vilken vinklad bild av verkligheten som ni på Metro ger. Annars är jag rädd att konfrontationerna mellan unga och poliser kommer att öka, vilket vore oerhört tråkigt.

/Heja Polisen