schoolingbannerfish

Efter att ha varit hos tandläkaren idag (och fått reda på att man faktiskt kan laga mina visdomständer istället för att plocka fram tången, och betala 2000 för lagningarna istället för 5000 för utdragningarna) kände jag mig dödstrött och stressad. Klockan var halv fyra och jag var tvungen att hinna hem, laga och äta middag innan klockan fem. Jag tänkte nämligen ta mig in till Allhelgonakyrkan till klockan sex för att gå på deras mässa.

Någonstans vid fem över fem, när jag knappt hunnit svälja maten, inte fattat vart kyrkan låg och höll på att missa bussen, övervägde jag faktiskt att ringa Linda och ställa in alltihop, men som den trogna vän jag är lät jag bli och började resan in mot stan. Som tur var fick jag hjälp med vägbeskrivningen av Daniel, så tio i sex mötte vi honom och Henrik i kyrkan och kunde pusta ut i bänkarna.

Mässan var enkel, vacker och berörande; En grymm kombination.

Efteråt kände jag mig inte alls särskilt trött, så jag och Henrik följde med hem till Daniel medans Linda sökte upp en restaurang. Egentligen hade jag bara tänkt spana in lägenheten (han har flyttat in i sin flickvän Annas snygga lya på söder) men när Daniel kokade té och Anna bjöd på nybakta hallonmuffins gick det ju bara inte att gå hem direkt... Senare när jag stod på busshållplatsen kände jag mig märkligt upprymd; Konstigt hur pigg man kan bli av en timmes mässa och en halvtimmes tédrickande med trevliga personer!

När jag kom hem och öppnade dörren till lägenheten slog doften av nybakt bröd och kanel emot mig. Tror ni inte att världens gulligaste kille har bakat en hög med bullar som ligger och svalnar på spisen?!


Nu har vi haft bullkalas och ska snart krypa till kojs!


Galet vilken humörsvängning jag har haft idag!
Kan det vara klimakteriet?
Eller antagningen?
Vad tror ni?