Vad är grejen med kollektivresenärer?
Hur kommer det sig att vuxna män och kvinnor blir till små barn som vill slå varandra med spadar i sandlådan så fort dom kliver på en buss?
Jag går på en stadsbuss och ska åka ganska långt. Eftersom alla sittplatser är upptagna sätter jag mig på avlastningshyllan bakom första sätena. En östermalmskärring kliver på bussen. Då hon har varit och handlat i två fashionabla småpåsar som hon inte vill ställa på golvet säger hon uppfodrande: Dendär platsen är till för väskor och påsar! Jag frågar henne vänligt om det inte är lättare för henne att bära dom än det är för mig att stå? Tillbaka får jag ett argt fnys! men hon lämnar mig ifred och nöjd kan jag sitta kvar på bussen.
Jag går halvsovande på buss 813 på väg till skolan. När jag kommer på så blir jag tillbakasliten av en arg äldre dam som skriker (jag har hörlurar på mig och tyvärr lyckas hennes gälla stämma ändå tränga igenom min musik) att Du ska minsann lära dig hyfs och stå i kö som alla andra! Vi är typ tre pers som gått på bussen, så jag har missat att fundera tillräckligt mycket över vilken ordning vi som väntade på bussen kommit... Nåväl jag frågar kärringen om det känns jobbigt för henne och sen somnar jag på bussen... men jag undrar vad hon har för rätt att väcka mig ur min halvslummer på väg till skolan?
Jag sitter på tunnelbanan på väg hem. En kanske 17årig tjej sitter mitt emot mig. Hon lyssnar på musik som läcker ut ur hörlurarna, men inte så mycket att det hörs när tunnelbanan åker. En äldre man sätter sig brevid och börjar gorma högljutt och försöker kräva att Nu är det du som flyttar dig eller så stänger du av domdär! Tjejen vägrar! Jag älskar henne! Mannen blir ännu otrevligare och går på om hur ohyfsade ungdomar är nu förtiden. Hon ger blanka fan i honom och lyssnar på sin musik, och karln börjar väl märka att de flesta av oss på tunnelbanan tycker att han är jobbigare än tjejens musik. Han bökar sig ut, trycker till tjejen lite på vägen och sätter sig i andra ändan av Tunnelbanan. Revanch!
Jag sitter på direktbussen från T-centralen. En man sitter bakom mig och ännu en kommer för att sätta sig brevid honom. Tydligen har den sittande mannen lagt sin väska på stolen brevid, för den stående mannen börjar gorma om hur otrevligt det är med folk som tar upp sittplatser med väskor. Den sittande mannen plockar bort väskan, och den andre kan sätta sig, varpå han som sitter innerst vrålar: MEN DU KAN JU FÖR FAAN INTE TRYCKA IN MIG I FÖNSTRET!!!! Som svar får han: MEN DÅ FÅR DU VÄL NÖJA DIG MED EN PLATS OCH INTE EN OCH EN HALV!!!
Halva bussen vänder sig om och konstaterar att den inre mannen är faktiskt inte så förfärligt tjock som vi hade väntat oss...
Jag sitter på buss 873 på väg till Gullmarsplan. Vid Norra Sköndal kliver en äldre man på bussen. Framför mig sitter en latinamerikansk kvinna och läser tidningen. Mannen säger åt henne, ganska strängt, att flytta in. Kvinnan ursäktar sig och säger att hon gärna vill sitta ytterst, men att mannen gärna får sitta vid fönstret. För att visa sin goda vilja ställer hon sig upp för att låta mannen sätta sig innanför henne. Mannen sätter sig på hennes plats och vägrar sedan låta henne sätta sig! Jag hör inte vad han mumlar för oförskämdheter, men kvinnan ser ytterst stött ut och sätter sig två platser längre bak (för det är inte ens platsbrist på bussen) När hon kliver av bussen frågar jag om hon är okej, varpå jag får svaret: Jag mår bra, han är bara så fruktansvärt olycklig!
Hur många olyckliga människor har vi i Sverige?
Och varför åker alla kommunalt?
Jag går på en stadsbuss och ska åka ganska långt. Eftersom alla sittplatser är upptagna sätter jag mig på avlastningshyllan bakom första sätena. En östermalmskärring kliver på bussen. Då hon har varit och handlat i två fashionabla småpåsar som hon inte vill ställa på golvet säger hon uppfodrande: Dendär platsen är till för väskor och påsar! Jag frågar henne vänligt om det inte är lättare för henne att bära dom än det är för mig att stå? Tillbaka får jag ett argt fnys! men hon lämnar mig ifred och nöjd kan jag sitta kvar på bussen.
Jag går halvsovande på buss 813 på väg till skolan. När jag kommer på så blir jag tillbakasliten av en arg äldre dam som skriker (jag har hörlurar på mig och tyvärr lyckas hennes gälla stämma ändå tränga igenom min musik) att Du ska minsann lära dig hyfs och stå i kö som alla andra! Vi är typ tre pers som gått på bussen, så jag har missat att fundera tillräckligt mycket över vilken ordning vi som väntade på bussen kommit... Nåväl jag frågar kärringen om det känns jobbigt för henne och sen somnar jag på bussen... men jag undrar vad hon har för rätt att väcka mig ur min halvslummer på väg till skolan?
Jag sitter på tunnelbanan på väg hem. En kanske 17årig tjej sitter mitt emot mig. Hon lyssnar på musik som läcker ut ur hörlurarna, men inte så mycket att det hörs när tunnelbanan åker. En äldre man sätter sig brevid och börjar gorma högljutt och försöker kräva att Nu är det du som flyttar dig eller så stänger du av domdär! Tjejen vägrar! Jag älskar henne! Mannen blir ännu otrevligare och går på om hur ohyfsade ungdomar är nu förtiden. Hon ger blanka fan i honom och lyssnar på sin musik, och karln börjar väl märka att de flesta av oss på tunnelbanan tycker att han är jobbigare än tjejens musik. Han bökar sig ut, trycker till tjejen lite på vägen och sätter sig i andra ändan av Tunnelbanan. Revanch!
Jag sitter på direktbussen från T-centralen. En man sitter bakom mig och ännu en kommer för att sätta sig brevid honom. Tydligen har den sittande mannen lagt sin väska på stolen brevid, för den stående mannen börjar gorma om hur otrevligt det är med folk som tar upp sittplatser med väskor. Den sittande mannen plockar bort väskan, och den andre kan sätta sig, varpå han som sitter innerst vrålar: MEN DU KAN JU FÖR FAAN INTE TRYCKA IN MIG I FÖNSTRET!!!! Som svar får han: MEN DÅ FÅR DU VÄL NÖJA DIG MED EN PLATS OCH INTE EN OCH EN HALV!!!
Halva bussen vänder sig om och konstaterar att den inre mannen är faktiskt inte så förfärligt tjock som vi hade väntat oss...
Jag sitter på buss 873 på väg till Gullmarsplan. Vid Norra Sköndal kliver en äldre man på bussen. Framför mig sitter en latinamerikansk kvinna och läser tidningen. Mannen säger åt henne, ganska strängt, att flytta in. Kvinnan ursäktar sig och säger att hon gärna vill sitta ytterst, men att mannen gärna får sitta vid fönstret. För att visa sin goda vilja ställer hon sig upp för att låta mannen sätta sig innanför henne. Mannen sätter sig på hennes plats och vägrar sedan låta henne sätta sig! Jag hör inte vad han mumlar för oförskämdheter, men kvinnan ser ytterst stött ut och sätter sig två platser längre bak (för det är inte ens platsbrist på bussen) När hon kliver av bussen frågar jag om hon är okej, varpå jag får svaret: Jag mår bra, han är bara så fruktansvärt olycklig!
Hur många olyckliga människor har vi i Sverige?
Och varför åker alla kommunalt?
Kommentarer
Postat av: marcus
Vilket UNDERBART inlägg! Jag blir så lycklig av detta! Detta var fan det bästa jag läst på länge! Jag önskar jag skrivit detta inlägg! Keep on the good blogging!
Trackback
