Predikan
Idag överlevde jag min första predikan!
Jag var galet nervös innan vi började fira gudstjänsten eftersom jag aldrig har predikan förut och dessutom visste att många jag känner skulle komma. Som att det inte räckte kom dessutom min kära handledare fem minuter innan vi skulle börja och sa: Inte för att jag vill göra er nervösa eller nåt, men före detta ärkebiskopen sitter i kyrkan...
Som att vi kulle kunna undgå att få magkramp och ångest med den vetskapen?! Men vi tog oss iallafall in i kyrkan, och väl där inne var allt så fint, musikerna så grymma, och mina släktingar så söta att jag nästan glömde bort hur nervös jag var. Evangelieläsningen gick som en dans och predikningen likaså, så resten av gudstjänsten satt jag mest och njöt av att jag klarat mig igenom det! Det var dessutom grymmt att sitta längst fram i kyrkan och se sina kära släktingar och vänner gå förbi en för att ta nattvard, med vetskapen om att kommit dit för min skull. Som att det inte räckte hade jag ju mina underbara praktikkompisar som också var söta och uppmuntrande!
Grädden på moset blev en galet god lunch hos farfar och hans fru på Reimersholme, som avslutades med att jag fick en superfin tavla med en ängel på av dem. Texterna som jag predikade över hade temat Efterföljelse och handlade mycket om att lämna sina kära och det materiella bakom sig för att hänge sig åt Gud. Men en sak är jag säker på, och det är att jag aldrig skulle kunna lämna min underbara släkt bakom mig!
Tur att Jesus älskar mig ändå!
Jag var galet nervös innan vi började fira gudstjänsten eftersom jag aldrig har predikan förut och dessutom visste att många jag känner skulle komma. Som att det inte räckte kom dessutom min kära handledare fem minuter innan vi skulle börja och sa: Inte för att jag vill göra er nervösa eller nåt, men före detta ärkebiskopen sitter i kyrkan...
Som att vi kulle kunna undgå att få magkramp och ångest med den vetskapen?! Men vi tog oss iallafall in i kyrkan, och väl där inne var allt så fint, musikerna så grymma, och mina släktingar så söta att jag nästan glömde bort hur nervös jag var. Evangelieläsningen gick som en dans och predikningen likaså, så resten av gudstjänsten satt jag mest och njöt av att jag klarat mig igenom det! Det var dessutom grymmt att sitta längst fram i kyrkan och se sina kära släktingar och vänner gå förbi en för att ta nattvard, med vetskapen om att kommit dit för min skull. Som att det inte räckte hade jag ju mina underbara praktikkompisar som också var söta och uppmuntrande!
Grädden på moset blev en galet god lunch hos farfar och hans fru på Reimersholme, som avslutades med att jag fick en superfin tavla med en ängel på av dem. Texterna som jag predikade över hade temat Efterföljelse och handlade mycket om att lämna sina kära och det materiella bakom sig för att hänge sig åt Gud. Men en sak är jag säker på, och det är att jag aldrig skulle kunna lämna min underbara släkt bakom mig!
Tur att Jesus älskar mig ändå!
Kommentarer
Postat av: Bishops finger
Vilken före detta ärkebiskop?
Postat av: Helena
Jag vet faktiskt inte! Var så nervös att jag inte lyssnade så noga, men det var iallafall inte KG... Jag vet att jag skakade hand med biskopen iallafall för alla som gick ut ur kyrkan tog i hand =)
Trackback
