Innerlig trötthet
Jag har under de senaste veckorna börjat min praktik inför antagningskonferensen som jag ska gå igenom i höst. På min praktikplats har jag träffat en hel hög med grymma människor som jag aldrig hade fått chansen att lära känna annars, och det är jag innerligt tacksam för. Samtidigt märker jag att min praktikplats och mina nya vänner kastar nytt ljus över mitt tidigare liv, och även om jag alltid kommer vara galet tacksam över alla jag lärt känna och det mesta som hänt mig hittills i livet, kan vissa saker som sker på min gamla arena, men som aldrig skulle ske på min nya, göra mig innerligt trött.
Innerlig trötthet känner jag inför
-Hets till att dricka
Alltför ofta får jag eller nån av mina vänner höra att vi inte dricker ordentligt.
Varför i hela friden ska någon dricka snabbare/mer/starkare än vad den känner för? Att hetsa folk att dricka känns som nåt man kunde göra på högstadiet, inte sen man börjat på högskolan.
-Hets till att stanna
Alltför ofta säger folk till den som går hem tidigt att denne är tråkig/bangar/förstör festen.
Varför i hela friden ska någon tvingas att stanna längre än vad den känner för? Att personen över huvud taget tog sig tid att komma borde väl uppskattas istället, och om någon känner för att dra tidigt är det väl antagligen för att personen i fråga har något annat viktigt att göra eller för att festen är för tråkig.
-Utestängande av vissa
Säger väl sig självt. Om man inte går på grundskolan och kan skylla på grupptryck/ hormonrubbningar/ att man är "bara barnet" eller något annat idiotiskt borde det vara helt uteslutet att inte låta alla som vill vara med. Det töntigaste som finns måste väl vara vuxna människor som försöker rangordna sig själva genom att utesluta andra. Även om man har anledning till att inte gilla någon så låter man denna vara med om den vill det, för om man inte ens vågar träffa personen visar man bara vilken rädd liten mört man är!
-Skitsnack
Kom igen. Säg det bara rätt ut till personen det handlar om istället för att berätta det för mig. Jag bryr mig inte och vill inte hamna i någon intressekonflikt. Spare me from your issues.
Innerlig trötthet känner jag inför
-Hets till att dricka
Alltför ofta får jag eller nån av mina vänner höra att vi inte dricker ordentligt.
Varför i hela friden ska någon dricka snabbare/mer/starkare än vad den känner för? Att hetsa folk att dricka känns som nåt man kunde göra på högstadiet, inte sen man börjat på högskolan.
-Hets till att stanna
Alltför ofta säger folk till den som går hem tidigt att denne är tråkig/bangar/förstör festen.
Varför i hela friden ska någon tvingas att stanna längre än vad den känner för? Att personen över huvud taget tog sig tid att komma borde väl uppskattas istället, och om någon känner för att dra tidigt är det väl antagligen för att personen i fråga har något annat viktigt att göra eller för att festen är för tråkig.
-Utestängande av vissa
Säger väl sig självt. Om man inte går på grundskolan och kan skylla på grupptryck/ hormonrubbningar/ att man är "bara barnet" eller något annat idiotiskt borde det vara helt uteslutet att inte låta alla som vill vara med. Det töntigaste som finns måste väl vara vuxna människor som försöker rangordna sig själva genom att utesluta andra. Även om man har anledning till att inte gilla någon så låter man denna vara med om den vill det, för om man inte ens vågar träffa personen visar man bara vilken rädd liten mört man är!
-Skitsnack
Kom igen. Säg det bara rätt ut till personen det handlar om istället för att berätta det för mig. Jag bryr mig inte och vill inte hamna i någon intressekonflikt. Spare me from your issues.
Kommentarer
Trackback
