schoolingbannerfish

Idag är en sån dag när man bara har lust att titta mot himlen och skrika WHYYYY? Inte för att jag tror att Gud skickar olycka på mig, men det vore schysst att ha nånstans att rikta sin ilska när hela universum tycks motarbeta en.

Allt började med att jag blev utelåst. Inte för att jag glömt min nyckel eller nåt sånt, som ändå hade kunnat skyllas på mig, utan för att min nyckel, som funkat fint i tre år plötsligt bestämde sig för att sluta fungera. Till på köpet sker detta när jag just tränat och har bråttom till ett möte. Och dessutom är Erik, som har det andra nyckelparet, i Champoluce, Italien.

En halvtimme stod jag utanför dörren och grinade och ringde pappa. Sen kom han och mamma, och när inte heller dom fick upp dörren ringde jag in frånvaro på mötet. Sen ringdes låssmed som skulle ta 1100 bara för att komma ut och kolla, så vi försöker vi skaffa fram en annan extranyckel för att se om det är där felet ligger.

En och en halv timme efter att mitt lås börjat strejka har jag så hämtat Eriks föräldrars extranycklar som medför att dörren öppnas på ett kick. Jag lånar en bil av Eriks mamma för att kunna hämta honom på Arlanda imorgon och åker för att tanka den (notera: Otankad bil=ännu mer otur)

När jag ska stoppa in bensinslangen i tankhålet råkar jag stöta till tanklocket. "krack" säger det och ramlar ner i snön brevid bilen. HALLÅ; DET ÄR METALL!!! vill jag skrika. Men locket skiter fullständigt i mig och att de 1100 kronorna som jag sparat på att flänga runt och leta extranycklar nu kommer att gå till en sketen bilreparation.

Medlidande, någon???